lördag 1 oktober 2011

F-n vad jag känner mig gammal.....!!

Satt och läste Uppsalatidningen, nr 39, från den 30 september detta år. En utmärkt tidning som ger mig det mesta av den lokalinformation som jag behöver, dessutom helt gratis . Fastnade redan på sidan 2 för KRÖNIKAN, denna gång skriven av Maria Thuré. En förkyld Maria beklagar sig över att vara förkyld som singel. Hon har varit det och "-tror att det är Gud eller Allah eller någon annan pensionerad karlslok" som straffar henne, I varje fall beskriver hon att hon vill hitta kärleken trots sin snuva/nästäppa som gör att hon inte känner sig "råhet" eller som hon skriver "-man ställer sig inte upp på bordet och skriker - Hångla upp mig! I vanliga fall vid en dejt så fokuserar man på en ren mus, torkar av den med lite rengörande underlivsservett och så är man redo". Sedan på tal om sin täppta näsa skriver hon "-det är svårt att göre ett gott intryck när man pratar som en indier.  Jag har inget emot indier men jag tycker alla engelsktalande indier pratar som de är täppta i näsan och att lyssna på det får mig faktiskt inte att rusa hem och onanera". Resten av kåseriet är mer dämpat i sin framtoning och fullt läsvärt med en viss humor. Visst är det banalt av mig att hänga upp mig på några få meningar från en hel halvspalt. Men jag kan inte hjälpa det. Mina tankar far iväg till 70 och 80-talets FIB-aktuellt, Lektyr - s.k. manstidningar - som grupp 8 tjejerna bojkottade och rev ner reklamen för. Uppenbarligen finns det nu kvinnor som hemfallit åt samma uttryckssätt.  Jag tror inte det skulle accepteras lika lätt att en man skrev en motsvarande text som denna - det skulle framstå som omoget, sexualfixerat och tas som en intäkt för att män inte kan undvika att tänka på sex under längre perioder än några minuter - och indirekt läggas som bevis för mannens negativa sidor som presumtiv våldtagare och ojämnlik medmänniska. Jag är nästan hundra på att det i alla fall inte skulle tryckas i Uppsalatidningen. Undrar vad Marias textval bottnar i.......? Man ser ju samma tendenser ute i samhället av idag från många kvinnor, yngre såväl som äldre. En grövre sexualisering av vardagen ut mot omgivningen, det stannar inte vid en antydan eller en "fräckis" - det är smack, pang på rödbetan i klartext och målande beskrivningar. Beror det på att kvinnorna nu går igenom samma skede som männen gjorde på 70- 80 talet och så att säga "hittat hem till sin egen sexualitet"  som 70-talets sexfilosofer "Inge & Sten" skulle sagt. Inte vet jag...... Men det vet jag, att vad Maria fokuserar på innan en dejt och vad som inte får henne att onanera det är inget nytt för mig, och intresserar mig inte. Det ger ett juvenilt intryck på mig och stör mig att jag måste läsa om det i en allmän tidning.
Det får mig också att undra över det framväxande kvinnosläktet (inte bara det till åren unga, utan även det mogna inklusive fallfrukten), om de ska behöva göra om männens alla misstag innan vi når någon form av jämlikhet och respekt för varandra. Nä, nu får jag skärpa mig - jag vet precis vad, Juliannie, min kollega, och en av pumorna på slottet, hade sagt - Skärp dig, vi är alla olika. Likväl som det finns män som uppför sig så, så finns det kvinnor, men det betyder inte att alla är likadana. Du får inte generalisera så - och dessutom varför slutade du inte läsa krönikan efter det där med Gud och Allah - du visste ju redan då hur det skulle bli........."

Vad svarar man på sådant - hon har ju rätt........ Det är tur man är omgiven av sina pumor som tar ner en jorden och sätter proportionerna på saker och ting. Det skulle nog redaktören på Uppsalatidningen behöva.....!


G.O.M.

3 kommentarer:

  1. Hallåpåre Grumpyoldman!

    Vet du, jag tänkte precis samma sak när jag läste krönikan första gången och därav googlandet som ledde till din text. Men nu när jag läste den igen slog det mig att texten kanske inte är så dum ändå?

    Inledningen på första stycket efter ingressen:
    "Denna krönika kommer inte att provocera. Jag har tappat stinget." Jag tror att vi hittar skribentens avsikt med sitt ordval där, om än man kan diskutera just om det var helt lyckat ändå. (Och analysera världens förfall kan jag också göra, in absurdum.)

    Maria Thuré vill alltså provocera och utifrån det får man nog säga att hon lyckats. Med bravur!

    /Snah

    SvaraRadera
  2. Hej Snah, kul att du hörde av dig. Jag har funderat mycket på den där krönikan. Ooooh yes, hon lyckades provocera mig. Att provocera innebär ju enkelt uttryck att du får en annan människa att reagera på det du sagt eller gjort, oftast med en motreaktion. Men en provocering har ett mål, ett mål som du som provocerare vill uppnå. I det enklaste fallet bara att få fram en känsloyttring - i det mer genomtänkta kanske att få människor att rösta på ett visst parti eller leva på ett särskilt sätt. Jag vet inte vad Maria haft som mål med krönikan, men jag tvivlar på att det gav något annat än känsloyttringar och snabba slutsatser om vissa av dagens kvinnor så som jag gjorde i mitt inlägg - och då tycker jag inte krönikan har att göra i en dagstidning - den får en negativ effekt som inte gynnar varken läsarna eller samhället. Min åsikt är att en provokation i en dagstidning bör ha ett större mål än det hon verkar haft, eller missar jag något.....?

    SvaraRadera
  3. Grumpyoldman, Grumpyoldman! Ja, jag har också tänkt en del på den däringa krönikan. Som du säger: i sin enklaste form är det känsloreaktionen i sig som är provokationens syfte. På så sätt lyckades hon. Och en krönika har ju lite vidare ramar än en artikel vilken som helst.

    Jag fascineras också av just frågan om syftet. Så till den milda provoceringsgrad att jag överväger att kontakta henne för att nå visshet. :)

    /Snah den yngre

    SvaraRadera