lördag 31 december 2011

Gott Nytt År.........

Så var då julen över - same procedure as last time..... Mat och klappar till övermått, granen grön och grann, ljusen brann och grannen grann som tomte. Barnens ögon tindra och plånböckerna eka tomt. Men så ska det vara. Nästan alla klapparna var till barnen, dvs barnbarnen. Jag fick en kaviartub och ett automatiskt sudokospel samt  presentkort på saluhallen och en kina-restaurang i den stora närliggande staden. Nästa år ska jag se till att jag bara får en kaviartub - i min ålder har man allt. Min kära livspartner fick bland annat en tub messmör. Med våra tuber kommer vi långt - i alla fall när det gäller smörgåspålägg. Min svärfar (ärad vare han i åminnelse) var härligt rätt fram i samband med julklappsöppningen - var det någon klapp som föll honom i smaken så vred och vände han på den. Allt som oftast var det något som inte föll honom i smaken, då sa han bara "-sånt skit" och ställde det under stolen, där det fick stå till nästa storstädning runt midsommar. Där kan man snacka om rak kommunikation. Kommen från en uppväxt där man skulle buga och tacka för det man fick oavsett vad man tyckte om det eller inte, så var det en upplevelse att träffa svärfar och fira jul med honom första gången. Chockartat, men lärorikt. Det bästa med årets julafton var ett sånghäfte jag satt samman med jul- och barnvisor, som vi idkade körsång ur mellan julmatstuggorna. Jag kompade på gitarr och församlingen sjöng - det som var så positivt var att se barnbarnen vakna till och sjunga med för full hals.
Men nästa år då blir det nog en blot istället.

Kommer ni ihåg bilden från min God Jul hälsning - så såg det ut nyårsafton 2010/2011

I år 2011/2012 ser det ut så här:

Första gången i år som vi haft under - 5 grader - frosten bildar sina geometriska mönster i de växter som finns kvar.




Till sist önskar jag er alla ett riktigt -
Gott Nytt År
                                                                  G.O.M.



tisdag 20 december 2011

Fundringar


Julfunderingar – som ni har förstått vid det här laget så är många av mina inlägg egna funderingar som har väckts av något jag sett, hört eller läst under dagen. Oftast i detta stressiga tidevarv så låter man sina”fundringar” inte blomma ut utan bara bli ett hastigt bleknande utropstecken i vårt medvetande. Det fina med bloggen är att jag, med den begränsade kunskap jag har och med hjälp av Internet, tar mig tid, att för mig själv försöka bena ut mina ”fundringar”.  
Jag tror definitivt inte det är sanningar jag kommer fram till – mera ett steg på vägen, framåt eller bakåt. I och med detta så har du också förstått att jag inte enbart skriver detta för dig, som nu läser det, utan lika mycket för mig själv.
En ”fundring” som dök upp när jag skrev förra inlägget var livstro.

En anledning till vårt julfirande  är/var Jesus födelse, som jag skrev i förra inlägget, en annan var tron på Tor och Oden och naturkrafterna. Men varför tror vi på något….?? En tro i bemärkelsen livstro utmärker sig genom att den troende anser att den ger svar på för honom/henne viktiga frågor – oftast av existentialistisk natur. Men varför söker människan en tro. Kan vi inte bara existera rätt upp och ner. Varför söker vi något som står hierarkiskt högst upp, har makten över allt, och har skapat allt. Alla folkslag gör det, från Afrikas hottentotter, snöviddernas inuiter till de välgödda västerlänningarna. Alla har de en förklaring till hur världen uppstod, hur människan skapades samt regler för hur detta livet ska levas!! Alla har också den uppfattningen att just deras är den enda rätta, ibland så till den grad så det är legitimt att ta livet av de som tror något annat.
Skulle vi se på människan som en forskare ser på ett djur skulle vi dra slutsatsen att det ligger i människans natur att skaffa sig en tro. Att man tar det som ligger närmast tillhands i sin omgivning som man inte kan förklara, och som skrämmer/ tilltalar en mest och skapar sig en förklaring med ett högre väsen. Sedan har naturligtvis ”smarta” medmänniskor förstått att utnyttja det hela för sin egen vinning, byggt på kraven med kyrkoskatt, paradis och helvete, korsriddare, jihad, osv. Men det är en annan historia – det visar bara hur lättpåverkade vi människor är när något styrs av ”tron”. Om man försöker bena upp ingredienserna i en tro, så får jag det till att de viktigaste är: 
1/ ett högre väsen.
2/ makt över allt och alla.
3/ Kräver uppmärksamhet i olika former, böner, offer… mm.
4/ har vissa levnadsregler för sina undersåtar.
5/ Möjlighet att utdela påföljder i form av straff eller belöning om man är en dålig respektive bra undersåte.

De två senaste, 4 & 5, känns skapade för att styra de troende, ungefär som Svea Rikes lag, men utgivet inte av konungen utan den ”högste”. Kanske tillkommet för att skapa en ordning i ett samhälle, eller ett utnyttjade av ett smart ”prästerskap” för att skapa sig makt.

Nummer 3, skapar ett fokus mot gudomen, så man inte glömmer dess existens. Det ger också en möjlighet att få gudomen att se en och kanske även kunna styra den till att i all sin makt utföra något som man själv vill.

Tvåan, makt över allt och alla, är en självklarhet. Vem vill ha en gudom som inte har det, finns mig veterligt endast i Terry Pratchett´s: Small Gods (för er som gillar fantasy och humor – läs den – min favoritförfattare!!) 

Så då återstår bara Ettan……!! Varför behöver vi ett högre väsen? Är det för att vi som människa utvecklat en biologisk fördel, att kunna dra slutsatser och planera,  som gör att vi inte kan tänka oss en värld utan ordning, skapare, ledare…….., eller…….?
Jag kommer inte längre i min ”fundring”…..!
Ha en riktigt skön helg, och ”fundra” på……!

G.O.M.


fredag 16 december 2011

Nu är det jul igen.............

Nu har vi jul här i vårt hus.......!!!
Är ni stressade, är sillen inlagd, köttbullarna trillade, julgruppen planterad, klapparna inklappade  och långan står och lutar sig i ett hörn. Har ni skickat julkorten, bjudit in svärmor, planterat julgruppen igen och kokat knäck. Allt det här måste man utifrån de förväntningar som köpmännen och damtidningspressen har på oss. Ännu en gång känner jag medlidande med de kvinnor som ställer upp på detta trots att de kanske inte vill, utan bara för att det ska va så......, "helt hysteriskt" som Askungen borde säga om festen på slottet i stället för "helt underbart". 


Lät oss se varför firar vi jul? Varifrån kommer traditionen? 
Låt oss börja med varifrån ordet "Jul" kommer? Det verkar höljt i dunkel, många olika teorier, men ingen som man kan säga "den är det". Efter att ha googlat runt på ordet så har jag hittat två som jag tycker verkar logiska.

  1.  Det urgermanska ordet för fest, högtid var "jehwla". Ordet förekommer i finskan ett par hundra år f.kr. som "juhla" (högtid) och har under åren ändrats till "joulu" med betydelsen "jul".
  2. Den andra varianten går längre tillbaka i historien. Odin gudarnas hövding hade många namn, bl.a.  Jólner, det namnet användes på honom när man hade vinterblot.
Men som de flesta vet så är ursprunget till vårt julfirande de gamla hedniska vinterbloten. Blota har sitt ursprung i gotiskans blôtan med betydelsen  "dyrka, tillbedja". Vid bloten samlades grannar, släkter, vänner, och bjöd in gudarna till festen för att de skulle bli välvilligt inställda, och göra det som vi bad dem om. Vinterbloten, när det var som svartast och kallast, var avsett för att få fram en ny varm årstid med mycket vilt i skogen, rika skördar på åkrarna och många nya barn till byn. Man tog med sig kreatur, god mat, öl/mjöd, sådant som var viktigt för livet. Djuren slaktades, och blodet stänktes på inredning och personer såväl som på husens utsida och den så viktiga jorden. Därefter tillagades köttet och en festmåltid tog sin början. Det senare precis som i våra dagar.
Kring 300-talet började man i Rom fira Jesus födelse i slutet på månaden december, mest som motvikt mot de hedniska traditionerna. Sedan har detta ansetts vara den direkta orsaken till julfirandet fram till våra dagar, utom de sista decennierna, då den verkliga orsaken har varit att slå förra årets ekonomiska julhandelsrekord - instiftat av den heliga Mammon


Ytterligare några julhändelser
-  Saffran kom till Sverige i början av 1300-talet.
-  Lutfisk har varit festmat sedan 1400-talet, och
    kunde vara gjord av alla möjliga fiskarter.

-  Julgran började i Tyskland på 1500-talet, fick
    ljus 100 år efteråt, och infördes i Sverige på
    1700-talet.

-  Julklapp - började med att man under 1600-talet
    slog in ett vedträ eller halmruska i ett vackert
    paket. Under 1700-talet började man skriva en
   ramsa därtill. Varpå man levereade paketet
   genom att "klappa" på dörren och slänga in paketet i farstun, varpå man sprang därifrån.


-  Lussekatt uppstod som så mycket annat vid
   denna tiden i Tyskland på 1600-talet. Enligt
   sägnen var det djävulen utklädd till katt som gav
   barn stryk, medan Jesus i form av ett barn delade
   ut bullar till snälla  barn.För att hålla den
   ljusskygge djävulen borta färgades lussebullarna
   med den gula saffranskryddan. Lussekatter har i
   Västsverige förr även kallats dövels- och
   dyvelkatter, där "dövel" ursprungligen
   betyder djävul (Wikipedia
   http://sv.wikipedia.org/wiki/Lussekatt). I slutet av
   1600-talet kom lussekatten till Sverige. 

-  Julbock - Under 1700-talet införde man att det var julbocken som delade ut klapparna. Julbocken var
   helgonet S:t Nikolaus 
följeslagare.

-  Tomten kom på 1800-talet, och var en blandning
   av julbock, S:t Nikolaus och den gamla
   gårdstomten. Allt förstärktes av Jenny Nyström
   målningar under slutet av 1800-talet.
   Gårdstomten trodde man var den förste
   människan som odlat upp gårdens mark och
   levde kvar efter sin död för att se till att allt
  sköttes som det skulle. Samtidigt som tomten
   infördes i julfirandet så fick också julen färgen
   röd.

-  Adventsljusstake - kom i början av 1900-talet -
   då började också det Luciafirande som vi känner
   det, med koppling till det italienska helgonet S:ta
   Lucia. Långt innan, ända tillbaka till hednisk tid
   har man firat den 13 december , för att
   midvintersolståndet inföll den natten enligt den
   almanacka som då gällde. Det var en farlig natt,
   som man skulle hålla sig inne. Dessutom skulle all
   slakt och  alla julförberedelser vara klara, vilket var värt att fira. I och med införandet av den gregorianska
   kalendern flyttades vintersolståndet till den 22 december.

-  Adventskalendern - den första i papper - 1932.
-  Första gången "Kalle Ankas Jul" sändes var 1960. 

Ser man på det så här så är det faktiskt bara festandet och all maten som är det ursprungliga.
Jag tycker vi struntar i julklappar, stress och alla nya påfund - vi tar en vinterblot istället - men utan att offra några djur, det verkar enklare................!!


G.O.M.

Källor: http://www.historiska.se/historia/medeltiden/helgonnamn/Julen/
           http://sv.wikipedia.org/wiki/Portal:Huvudsida
           http://www.ne.se/
           med flera.

söndag 11 december 2011

Fortsättning Jag en liten parasit - Elefantiasis - del 8


Idag är jag inte på skrivhumör – känner mig oengagerad – förmodligen varit lite för intensivt på jobbet sista månaderna. Vad gör man när man inte känner för att skriva något men ändå vill ge er trogna läsare något – joo…., man tar något som man har förberett sedan tidigare. Ännu ett avsnitt i parasitserien – samtidigt visar det här att vi har mycket att vara glada för här uppe i Sverige – inte minst avsaknaden av alla dessa läskiga parasiter.
Elefantiasis av det grekiska ordet ele´phas - 'elefant', är en åkomma som leder till förtjockning och förgrovning av huden, svullna ben och hos män svullna testiklar (basketbollstorlek). Åkomman beror på förändringar i lymfkärlen som leder till störningar i lymfvätskans flöde i dessa (lymfstas). Detta kan orsakas av flera olika anledningar, men det jag ska berätta om är parasitorsakat.
"Bellevue Venus" Oscar G. Mason's
porträtt av kvinna med elefantiases.
Parasitär elefantiasis är orsakad av mikroskopiska trådsmala maskar (nematoder), Wuchereria bancrofti, Brugia malayi, och B. timori. Parasiterna innehåller en gram-negativ bakterie, Wolbachia, som infekterar insekter och nematoder, och är nödvändig för parasiten, utan den dör den. Bakterien är i övrigt väldigt speciell och nästan värd ett eget inlägg. Bland annat så verkar den ha en förkärlek för honor, eftersom den dödar hanar eller omvandlar dem till honor. Den har också visats ge vissa insektshonor möjlighet till befruktning utan hannar, s.k. partenogenes. Kanske ett framtida biologiskt stridsmedel för extrema feminister.
För att återgå till elefantiasis så verkar det som både maskarna och bakterien behövs för att ge upphov till sjukdomen. Dessa sprids till människa via myggor. Vad jag har förstått så är människan huvudvärd för dessa maskar.  Enligt uppgift ska det på stilla havsöarna finnas en art B. malayi, som har apa och katt som reservoar. I människa/värddjuret lever parasiten i lymfkärlen och orsakar där tilltäppningen som leder till svullnaden i ben och testiklar, ett oerhört lidande, skam för sitt utseende, och till sist död.
Man räknar med att 120 miljoner människor i Afrika och Sydostasien är drabbade och 40 miljoner av dem har utvecklade symtom med svullna ben och genitalier. I områden där parasiten är allmän räknar man med att 10% av kvinnorna har svullna ben medan 50% av männen har svullna testiklar.
Sjukdomen går att behandla med ett vanligt parasitmedel, albendazol. Försök pågår också med att avdöda bakterien med vissa antibiotika för att den vägen ta kål på parasiten. Även ett vaccin sägs vara på gång. Allt detta gör att det ser hoppfullt ut för att elefantiasis ska vara utplånad i en inte alltför avlägsen framtid.

Nog har vi en väldigt trygg tillvaro…….! Men vem vet, kanske klimatförändringen kommer att leda till att även vi får ta del av sådana här små ”godingar”.

G.O.M.

fredag 2 december 2011

En förkylning från Weymouth....

Nyss hemkommen från en tjänsteresa till Weymouth, England. Som vanligt stressar jag mig igenom transportsträckorna - i detta fallet 9 timmar med omväxlande bil, flyg, tunnelbana, tåg. Kunde i alla fall konstatera att det engelska landskapet är precis som mina fördomar om det. Kulturlandskap, med häckar och små skogsöar som skiljer åkrarna åt. Här och där vandrar några hästar, en man tränar sin hund med några får. Husen jordfärgade smala, med flera originellt utformade skorstenar per hus, alltsammans inramat av en stengärdsgård. Jag förväntade mig nästan att se Hobbittar dyka upp tillsammans med någon figur ur Dickens. De små uppdykande städerna känns ihoptryckta så de liksom tryckts ut på höjden. Staden Weymouth inget undantag, men innehöll massor med glatt färgade hus - en typisk engelsk sommarstad.. Den ligger på södra engelska kanalkusten, skapades på 1100 talet, och innehåller runt 60 tusen innevånare. Mycket trevliga människor, god mat och inte minst mycket givande besök å yrkets vägnar. Jag kommer att återkomma. Vad jag köpte med mig hem....? Inget, fanns ingen tid för shopping, men fick i alla fall med mig en präktig förkylning som jag ska dela med mig av till alla er som inte haft förmånen att besöka staden Weymouth.


Med rinnande näsa och skällande hosta tecknar jag er tillgivne
G.O.M.