tisdag 20 december 2011

Fundringar


Julfunderingar – som ni har förstått vid det här laget så är många av mina inlägg egna funderingar som har väckts av något jag sett, hört eller läst under dagen. Oftast i detta stressiga tidevarv så låter man sina”fundringar” inte blomma ut utan bara bli ett hastigt bleknande utropstecken i vårt medvetande. Det fina med bloggen är att jag, med den begränsade kunskap jag har och med hjälp av Internet, tar mig tid, att för mig själv försöka bena ut mina ”fundringar”.  
Jag tror definitivt inte det är sanningar jag kommer fram till – mera ett steg på vägen, framåt eller bakåt. I och med detta så har du också förstått att jag inte enbart skriver detta för dig, som nu läser det, utan lika mycket för mig själv.
En ”fundring” som dök upp när jag skrev förra inlägget var livstro.

En anledning till vårt julfirande  är/var Jesus födelse, som jag skrev i förra inlägget, en annan var tron på Tor och Oden och naturkrafterna. Men varför tror vi på något….?? En tro i bemärkelsen livstro utmärker sig genom att den troende anser att den ger svar på för honom/henne viktiga frågor – oftast av existentialistisk natur. Men varför söker människan en tro. Kan vi inte bara existera rätt upp och ner. Varför söker vi något som står hierarkiskt högst upp, har makten över allt, och har skapat allt. Alla folkslag gör det, från Afrikas hottentotter, snöviddernas inuiter till de välgödda västerlänningarna. Alla har de en förklaring till hur världen uppstod, hur människan skapades samt regler för hur detta livet ska levas!! Alla har också den uppfattningen att just deras är den enda rätta, ibland så till den grad så det är legitimt att ta livet av de som tror något annat.
Skulle vi se på människan som en forskare ser på ett djur skulle vi dra slutsatsen att det ligger i människans natur att skaffa sig en tro. Att man tar det som ligger närmast tillhands i sin omgivning som man inte kan förklara, och som skrämmer/ tilltalar en mest och skapar sig en förklaring med ett högre väsen. Sedan har naturligtvis ”smarta” medmänniskor förstått att utnyttja det hela för sin egen vinning, byggt på kraven med kyrkoskatt, paradis och helvete, korsriddare, jihad, osv. Men det är en annan historia – det visar bara hur lättpåverkade vi människor är när något styrs av ”tron”. Om man försöker bena upp ingredienserna i en tro, så får jag det till att de viktigaste är: 
1/ ett högre väsen.
2/ makt över allt och alla.
3/ Kräver uppmärksamhet i olika former, böner, offer… mm.
4/ har vissa levnadsregler för sina undersåtar.
5/ Möjlighet att utdela påföljder i form av straff eller belöning om man är en dålig respektive bra undersåte.

De två senaste, 4 & 5, känns skapade för att styra de troende, ungefär som Svea Rikes lag, men utgivet inte av konungen utan den ”högste”. Kanske tillkommet för att skapa en ordning i ett samhälle, eller ett utnyttjade av ett smart ”prästerskap” för att skapa sig makt.

Nummer 3, skapar ett fokus mot gudomen, så man inte glömmer dess existens. Det ger också en möjlighet att få gudomen att se en och kanske även kunna styra den till att i all sin makt utföra något som man själv vill.

Tvåan, makt över allt och alla, är en självklarhet. Vem vill ha en gudom som inte har det, finns mig veterligt endast i Terry Pratchett´s: Small Gods (för er som gillar fantasy och humor – läs den – min favoritförfattare!!) 

Så då återstår bara Ettan……!! Varför behöver vi ett högre väsen? Är det för att vi som människa utvecklat en biologisk fördel, att kunna dra slutsatser och planera,  som gör att vi inte kan tänka oss en värld utan ordning, skapare, ledare…….., eller…….?
Jag kommer inte längre i min ”fundring”…..!
Ha en riktigt skön helg, och ”fundra” på……!

G.O.M.


2 kommentarer:

  1. Svar på fundringar

    Jag tror att vi människor behöver en förklaring till varför alla ”oförklarliga” saker sker som vår kunskap och erfarenhet inte begriper, annars blir det lite för jobbigt och stressigt. Och så behöver vi ju hjälp till att få saker och ting att hända som vi egentligen inte har makt över, i alla fall en tro på att vi kan få saker att hända. Vi behöver ett ord eller ett namn för den här ”styrande makten” och det blir då t.ex. en gud eller liknande, ödet, turen, någon god eller ond ande, vädrets makter o.s.v. För att försöka styra dessa fenomen är man ju tvungen att ta till lite fantasifulla knep som att offra nån kalv, dansa regndans, hoppa på ett ben baklänges runt huset, låta bli att lägga nycklarna på bordet eller helt enkelt sätta sig i lugn och ro och tigga (=be).

    Vi ”ateister” tror på Wikipedia eller National Geographics eller SMHI eller Vetenskapens Värld eller Socialstyrelsen eller grannen eller mamma eller Anders Borg. Och att allt kan köpas för pengar…. Fast lite att det är turen eller ödet eller vädrets makter, för att inte tala om växthuseffekten.

    Jag tror inte att folk slåss för att man tror på det ena eller andra utan för att det ofta är så att folk inom samma område/land/villaområde tror på samma sak. Antingen söker de sig till varandra eller så influerar de varandra, det är helt naturligt för oss människor att härma varandra för att känna tillhörighet. Och så bebor man och äger marken och eftersom vi människor alltid är giriga och vill ha mer av allting försöker vi sno åt oss av marken som grannen äger och bebor. Och eftersom de andra är en annan grupp så har de med största sannolikhet en annan tro och livsåskådning och då kan man ju passa på att bråka om det också när man ändå håller på, för att vinna gäller det ju att kasta skit på motståndaren så att den känner sig svag och undertryckt och därmed lättare att besegra – så att man får mer mark och större rikedomar.

    Sen har vi då det här med att ledaren/chefen/kungen/prästen ska få lite ”ordning i klassen”… Ja hur får man folk att göra som man vill, jo genom frestelser/belöning eller genom hot/straff. Vad passar då bättre än att använda sig av gruppens gemensamma tro? Om man gör rätt får man komma till himlen/blir man rik/blir man berömd/blir man lycklig/blir man kanske t.o.m. chef! Men gör man FEL… då blir det förstås helvetet/man blir fattig/sjuk/olycklig/får inte vara med/blir städerska på centralens toalett o.s.v. Återigen kan man utnyttja människans behov av att tillhöra en grupp/flock. Att bli utstött ur flocken är ju det värsta man kan utsätta en människa för.

    Och så kommer vi slutligen till den fanatiske ledaren som blivit ”hög” på makt och tappat all känsla av grupptillhörighet och t.o.m. tror att den själv är en gud. Där blir förstås allt i stycket ovanför uppförstorat en aning…

    Det var min syn på saken. Tack för ordet!

    SvaraRadera
  2. Hej Juliannie,
    Kul att du har läst och kommenterat. Dina synpunkter är både kloka och logiska. Jag kan bara säga att jag håller med dig.
    Tror du att anledningen till att vi människor behöver en förklaring till varför alla ”oförklarliga” saker sker är att vi som människor utvecklat en biologisk fördel, att kunna dra slutsatser och planera utifrån vår omgivning, att vi är ett djur som hela tiden letar lösningar.

    PS Dessutom tycker jag du ska börja föra sådana här resonemang på din blogg. Vi behöver "fundringar" att reflektera över. Du vet, "En fjärils vingslag i Amazonas......".

    G.O.M.

    SvaraRadera