måndag 5 oktober 2015

Varför gör jag som jag gör....?

Jag är inne i en filosofisk period - man får som pensionär sådana ibland.
Bild från : https://naturallyartistic.wordpress.com/2012/02/20/animal-instincts/

Jag har ju alltid intresserat mig för djur och djurs beteenden. Därför är det kanske inte så konstigt att jag redan som 25-åring började jämföra människors beteenden med djurens. Nu är det säkert många av er kära läsare som direkt reser ragg och hävdar att "skitsnack, människan är det enda djur som helt på egen hand med sin fenomenala hjärna kan styra sig och sin omgivning". Som ni kanske förstår så håller jag inte med om det. Naturligtvis så styr vi vår omgivning och oss själva - men vi gör det utifrån vad vi vill uppnå som i sin tur beror på vad vi för ögonblicket vill/känner/tycker vilket i sin tur kan bero på något som vi upplevt, känt eller lärt oss i skolan, som i sin tur vi samlat upp och tolkat utifrån våra ursprungliga basala behov – instinkter (jag tycker egentligen inte om det ordet men hittar inget bättre). Med åren har jag kommit fram till att vi styrs mycket mer av beteenden som ligger djupt inom oss inpräglade av de årmiljoner som har föregått de sista 300-500 åren.
Något vi kan enas om är att allt levande har ett och samma mål
  • · Förbli levande och
  • · Föröka sig
Sedan har evolutionen gynnat alla arter som lyckats bra med dessa två huvudsatser. Men det är dessa som egentligen ligger till grund för allt vi har gjort och fortsätter företa oss. Övriga basala instinkter/beteenden är sådana som uppkommit för att ytterligare förbättra förutsättningarna för de två första.
Men låt oss glömma att vi skulle vara skapade för något särskilt ändamål, att vi har någon uppgift att fylla – det är bara önsketänkande. Vi finns till tack vare att våra föregångare, alla de arter som föregått människan och som gett upphov till oss - .allt från encelliga organismer till människoaporna - har varit lyckade och därför gynnats av evolutionen.  För visst är det så att de två grundsatserna ovan genom åren utvecklats till att omfatta allt det vi idag gör och känner. Analyserar man en individ i vårt nuvarande samhälle finns det inget som inte kan härledas till de två huvudsatserna. Vi har ju utvecklat dessa så de inte bara gäller för individen, även gruppen har blivit betydelsefull för oss som art. Att ha en grupp underlättar överlevnaden för den enskilda människan och därmed har detta gynnats av evolutionen och därför har vi fått en massa beteenden som gynnar gruppbildning och skyddande av gruppen. Allt från den lillla gruppen, kamraten, till familjen, byn, området, landet, världsdelen och förmodligen planeten om vi skulle få kontakt med utomjordingar. Vi känner så starkt för det här med grupper så vi bildar grupper så fort vi bara kan i nästan alla sammanhang, sport, intressen, intresseföreningar för krämpor, kön, sexuell läggning etc etc. Vi för också en kamp mellan närstående grupper - en symbolisk kamp för territorier och makt, dvs för överlevnad. Evolutionen har också gett oss förmågan till empati, och till att förstå vår arts sublima kroppsspråk just för att det gynnar vår överlevnad. Vi har fått beteenden som gynnar kontakt-, grupp-skapande och genererar samhörighet som musik, teater, konst, idrottsevenemang.
Det som egentligen skiljer oss från övriga djur på den här planeten är vår största evolutionära framstegsfaktor, nämligen vår nyfikenhet, suget efter att ta reda på hur saker fungerar, kombinerad med vår förmåga att spara information., Först och främst i vår hjärna men sedan de sista århundradena genom det tryckta ordet och nu den digitala världen. Och  att vi för det vidare till våra kommande generationer. Det är ett enormt sug i oss - så kraftigt så vi har tagit fram resurser som gör att vi kan tillfredsställa behovet att hitta lösningar utan att plocka sönder något, eller påbörja en forskningsinsats eller utsätta oss för besvär eller fara.. Nämligen korsord, soduko, sällskapsspel, dataspel, TV-spel, rollspel, du kommer säkert på fler..

Bild från: http://www.sternercapo.se/LCHF/LCHF-Evolution.htm
Naturen vill inget med oss – vi är bara en lyckosam kombination av beteenden och överlevnadsegenskaper.
Lyckosam och lyckosam förresten, numera verkar det som de beteendena som var till för att vi lättare skulle överleva gör att vi håller på att ta livet av oss själva dels som individer men också som art. Vi har ju en förkärlek för sådan föda som ger oss mycket energi och ger oss förutsättningarna att överleva i vildmarken – mycket fett och gärna kolhydrater ska det vara – godis, chips, bacon (bason-fläsk som min kära Magica de Hex brukade säga). Helst ska det också vara mycket av det – där på tundran visste man ju inte när nästa måltid skulle dyka upp. Visst är det konstigt – vi vet ju att vi gräver vår grav med tänderna – men ändå fortsätter vi – Det är svårt att stå emot de beteenden som årtusendena präglat in i oss.

Bild från https://naturallyartistic.wordpress.com/2012/02/20/animal-
instincts/
En annan sak som jag upplever är uttalad i människosläktet är att vi tycker om att bestämma, styra, vara herre på täppan, leda, ha respekt -
---Varför?? Därför att vi vill få igenom vad vi tycker, vi vill ha många kring oss som tycker som vi och bekräftar oss i våra handlingar och åsikter.
---Varför?? Därför att Den som leder har bättre förutsättningar att få fram positiva livsbetingelser för sig och sin flock. Dessutom en större flock ger också större möjligheter att tillvarata situationer som gynnar flocken.
---Varför är det mest män som vill leda/bestämma osv?? Därför att det ger en man större möjligheter att sprida sina gener (vilket ligger i den absoluta basalaste genen).
---Varför?? Jo Kvinnan har genom årmiljonerna varit särskilt utsatt för faror när hon varit gravid/dräktig vilket naturligtvis medför att ett beteende som gör att hon väljer sina barns fader utifrån egenskaperna – bra försörjare, bra omhändertagare och bra försvarare gör att hon är mer lyckosam att föda fram sin avkomma till reproducerbar ålder. Alltså gynnas detta av evolutionen.
Jag tycker mig kunna se en skillnad mellan olika kulturer - vilket enligt mitt resonemang naturligtvis beror på vad som gynnats av evolutionen för dessa.

Så slutligen - naturen vill inget med dig - du är bara ett lyckat hopplock av beteenden och fysiologiska lösningar som har gynnats under miljonerna av evolution. Den enda som vill något med dig, är du själv - frågan är vad du vill - som en Buddhistisk filosof skulle säga: vill du erhålla frihet från otillfredsställelse, slippa känna att du aldrig är riktigt nöjd, att det alltid finns något nytt mål du måste uppnå - eller vill du fortsätta springa styrd av dina genom årtusendena nedärvda, undermedvetna "instinkter".

(När min livskamrat läste igenom detta så fastnade hon naturligtvis på texten om hur en kvinna väljer partner eller rättare sagt vem hon ska reproducera sig med. Hon skrev med sin totalt oläsliga handstil i min text: "OCH HUR VÄLJER MANNEN SIN KVINNA". Den bittra sanningen tror jag är den att när det gäller reproduktion så går mannen på de kända sexattributen - dvs  de som samtidigt signalerar att kvinnan är fertil och har goda förutsättningar för att kunna reproducera sig (dessutom kan man väl också konstatera att just dessa framhävs många gånger av det kvinnliga modet både vad gäller kläder och smink) .

Som ni förstår så finns det mycket mer som ligger bakom våra beteenden än det här lilla axplocket – fundera själv och försök hitta förklaringar till varför du gör på det och det sättet. Nöj dig inte bara med att det känns bra eller andra gör det utan gå vidare och försök se vad har det för överlevnadsvärde för dig som individ om du skulle leva på stäppen utan en samhällsuppbyggnad kring dig.
Men nu måste det väl ändå finnas någon som vill säga emot mig!!! Juliannie, kom igen….!!

G.O.M.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar