Sanningen är den enkla vägen: När man är en glad pensionär....!

Här kommer några reflektioner över att vara pensionär.

Bild från
http://www.serieforum.se/phpbb3/viewtopic.php?f=21&t=8120

Jag har aldrig haft så mycket fritid sedan 7-årsåldern innan jag började 1:a klass. Ändå räcker inte tiden till. En faktor till det är att jag nu naturligtvis gör sådant jag aldrig hann med när jag arbetade. Då sköt jag det på framtiden till helgen eller semestern. Dessutom har jag ju alla mina intressen, och de är många de. Och jag märker att jag blir stressad av att inte hinna med dem alla - det är svårt att prioritera. Nästa sak som jag uppmärksammat är att man som pensionär saknar hållpunkter i tillvaron. När man arbetade så hade man helgerna, semestern, tjänsteresor, möten osv. Som pensionär så rullar det bara på - fan vet om det är torsdag eller söndag. Man måste själv skaffa sig ett schema och fixa hållpunkter. Det tar ett tag innan man kommer på det.
I början så njuter man bara av att vara ledig - styra själv - gå upp ur sängen när man vill. Jag blev försoffad och helt konditionsbefriad - men skönt var det. Efter några månader så kom jag igång med allt jag skjutit upp med huset - byggde trappor, brygga, målade.ute inne, fällde träd osv. Kändes tillfredsställande och se sakerna som väntat så länge bli färdiga. Finns fortfarande saker kvar att göra men nu är värsta "att göra" behovet tillfredsställt så nu avvaktar jag ett tag innan nästa ryck kommer.
Även konditionen har jag tagit tag i. När jag flåsade efter att ha gått upp på andra våningen i boplats 1 så insåg jag att det nog var bäst i att göra något.Så nu är ett träningsprogram inlagt i schemat som en hållpunkt i tillvaron. Sedan var det som sagt alla intressena, lite av det och lite av det och sedan lite av det....! Den biten verkar vara svårast att komma underfund med, men löser sig på sikt. Numera när ambitionen vaknar att göra något och jag inte riktigt känner för det, lägger jag mig ner med en bra bok, tills det går över. En sak som jag lagt märke till och som jag inte riktigt gillar är att mina åsikter inte verkar vara lika viktiga i marknadsundersökningar. Jag har alltid gilla sådana, marknadsundersökningar alltså, och deltagit i ett flertal regelbundet återkommande. Men numera så när jag anger "Yrke/Sysselsättning" som pensionär, så får jag svaret "Er profil överensstämmer inte för ramen av denna undersökning". Det gillar jag inte eftersom jag fortfarande är densamme. En annan sak som jag heller inte gillar i pensionärsrollen eller hos mig själv (vet inte riktigt vilket som gäller) är att man hamnar i ett "Vi" och "Dom" förhållande till den yrkesverksamma delen av samhället. Jag känner att det är lätt att ramla in i den sura pensionärsrollen och gnälla över samhällets framfart, de totalt intelligens- och ansvarsbefriade politikerna och de hopplöst obegripliga ungdomarna. Men å andra sidan så är det väl det som ingår i "Grumpyoldman".
Det är faktiskt riktigt skönt att vara pensionär - särskilt när man hör vilket elände det är på ens gamla arbetsplats.
G.O.M.