söndag 6 juli 2014

Jag vill leva i Norrland, där vägen slutar......

Bild från: http://www.lansstyrelsen.se/norrbotten/Sv/
djur-och-natur/skyddad-natur/naturreservat/arjeplog/
Pages/laisdalen.aspx
Jag har alltid velat bo och verka norrut i vårt avlånga land. Helst lite avsides från trafik och köer, och gärna med en liten täppa där man kan odla potatis och lite annat som kan ha nytta av. Jakt och fiske ingår naturligtvis också. Ett antal gånger har detta varit uppe i mina äktenskapliga diskussioner. Oftast utan någon reaktion utom möjligtvis -"Det var ett j-vl- tjat...". Nu när jag uppnått mogen ålder så har jag mer och mer insett att tiden för detta mer eller mindre är förbi. De fysiskt ansträngande aktiviteterna har en tendens att minska med stigande ålder och artos i var och varannan led är inget som motiverar. Men skam den som ger sig. Man kan ju dra ner lite på ambitionerna och avstå från den värsta vildmarken och överdriven självhushållning. Om man sedan behåller den nuvarande bopålen så kan man både ha kakan och äta den. Förutsättningen är förstås att bopåle 2 inte ligger för långt från bopåle 1. Efter att ha övertalat min livsledsagarinna (hädanefter kallad LL) gav vi oss ut att leta lämpligt objekt. Många finns det...! Kunde snabbt konstatera att priserna på landsbygden var betydligt mer överkomliga än i hemstaden. Ett av de första objekten vi tittade på låg vid en liten fors - "bulls eye" - vi var förtjusta vid första anblicken. Men priset var för högt enligt vår bedömning, så vi bestämde oss för att leta vidare. Vi reste runt.... - och tittade på än det ena och än det andra. Men alltid fanns det något som talade emot ett köp - var det inte mögellukt så var det 50 meter höga skuggande granar på ena sidan tomten och ett 1000 meter högt berg på den andra (kändes som jag tror det känns att stå i Grand Canyon när solen går ner).
Mer detaljerad beskrivning kommer.
Till sist insåg vi att det vi först tittade på nog var det enda som vi verkligen kände för. Så det blev det. Vi föll till föga och betalade som jag tycker ett överpris - men å andra sidan trivs vi med både huset och tomten. Fastigheten ligger som sagt vid en liten fors i utkanten av en liten by. Min "LL" skrattade rått och berättade för våra söner att farsan som alltid talat om en stuga på kal-fjället nu köpt en fastighet belägen fågelvägen 10 meter från byvägen, 50m från närmsta granne, 400 m från länsväg, 600 m från hörbar järnväg, endast 15 mil från en storstad och 25 mil från bopåle 1. Skit samma - jag är lycklig - jag har fått min stuga i Norrland.

G.O.M.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar