Barnfattigdomen .... - igen....!!!

http://imgs.sthlmsfinest.com/blog
EntryImages/1037140.jpg 

Jag skrev om begreppet svensk barnfattigdom redan den 28 juni 2012 med rubriken "Barnfattigdom - vilket avancerat skitsnack", och jag kan inte påstå att jag ändrat uppfattning. Att de olika hjälporganisationerna har utnyttjat ordet "Barnfattigdom", kan väl knappast förvåna någon. Faktum är ju att de måste få in ekonomiska medel som vilket företag som helst - inte bara för att hjälpa andra, utan också för egna löner, hyror, årsfester, representation mm. Skulle förresten vara intressant att se en redovisning av hur mycket som går till hjälpinsatser och vad som går till administration...!! SVTs uppdrag granskning satte i alla fall fart på debatten, och nu diskuterar alla definitionen på fattigdom. Det verkar som vi har en definition för fattigdom i U-länder (svält och död) och en för oss i Sverige (ingen Ipad eller skolresa). För mig blir det ett skämt att säga att 250000 barn i Sverige är fattiga för att de inte har samma saker som kamraterna och inte kan vara med på alla aktiviteter.

http://www.actionaid.se/files/images/27661.jpg

Jag frågar mig - ska alla ha allt som alla andra har..? Ska alla vara med på allt..? Det här är ett skämt och visar bara hur långt det har gått med Sverige och svenskarna. Vi är oerhört bortskämda och har lärt oss i sann socialdemokratisk anda att alla har rätt att ha allt som andra har och dessutom göra och vara som alla andra. Är det inte så, så måste samhället rycka in och se till att det blir så....!!!  I debatten sägs det att 250000 barn inte har mat för dagen och går i trasiga sommarkläder under vintern. Jag håller med Janne Josefsson - var finns dom..!! 250000, de borde både synas och märkas.
Jag kan se att det finns fyra grupper av barn som har det besvärligt och som samhället bör titta extra på.

1. Den ena är de barn till föräldrar som nyligen invandrat till Sverige och inte hunnit anpassa sig varken till samhälle eller klimat.
2. Den andra gruppen är de vars föräldrar prioriterar annat än barnen här i livet. De som hellre lägger pengarna på bilen, TVn, semesterresan, tobak, kläder till sig själva. Kom inte och säg att den gruppen inte finns, jag har själv arbetat som lärare på grundskolan och träffat dessa elever. Det fanns alltid ett par i varje klass. I samma grupp kan man också hänföra de barn vars föräldrar har missbruks- eller mentala problem.
3. Den tredje gruppen, föräldrar (ensamstående  eller inte), som är utan, eller med låg inkomst, och som av någon anledning inte vill ta hjälp av samhällets skyddsnät, utan bestämt sig för att klara sig själv.
4. Slutligen den fjärde gruppen - De barn vars föräldrar saknar eller har låg inkomst under existensminimum och som av någon anledning inte får del av det sociala skyddsnätet.

http://fasterh.dk/wp-content/uploads/0010-fattigdom-251.jpg

Som jag kan se det är det egentligen bara grupp fyra där vi kan använda uttrycket fattigdom. Grupp två tror jag är betydligt större än vad vi anar - tyvärr verkar det i många fall blivit så att egot är viktigare än avkomman. 

• Säkra hålen i vårt sociala skyddsnät.
• Besluta att skolan ska stå för kostnader när det gäller skolresor med pedagogiskt innehåll.
• Lär föräldrar att prioritera sina barns fundamentala behov av trygghet, kläder, mat etc. före sina egna mer "onödiga" inköp.
• Lär våra barn att man behöver inte ha allt bara för att kamraterna har det. Det barnet lär sig som liten blir ett beteende som vuxen - är man van vid att få allt blir man ganska odräglig. Dessutom förmodligen olycklig eftersom man aldrig blir nöjd.
• Starta kommunala barn och ungdomsaktiviteter - men det blir nog svårt att få några deltagare beroende på den digitala konkurrensen.
• Begränsa datorspelandet och TV-tittandet. (Nu låter jag riktigt gammal och konservativ. Men jag tror inte det gagnar ett barns utveckling att i all ensamhet ägna all sin fritid till en pseudoaktivitet, dvs en aktivitet som inte alls har med verkligheten att göra. Den verkliga tillvaron kommer att sakna de "kickar" som spelen och TVn ger, den blir bara händelselös och tråkig bara för att man inte vet hur man ska aktivera sig för att få ut något av den. Och ändå är det i den verkliga tillvaron som barnet måste skaffa sig en bärande roll). 
• Lär barnet att vill man väldigt gärna ha något så får man spara och vänta.... .

Hmmmmm...., egentligen tror jag att  det här även gäller många vuxna.

I varje fall tror jag inte på barnfattigdom i Sverige – ser det mer som ett politiskt utspel av oppositionen och en marknadsföring av hjälporganisationerna  - tycker det är ett hån mot de barn i världen som verkligen är fattiga - men typiskt svenskt.

G.O.M.