tisdag 28 augusti 2012

Katter har inte nio liv....... !

Semestern slut - har arbetat en hel vecka. En av mina katter har gått till de sälla jaktmarkerna, Doris.
Hon var speciell för oss. Föddes 2002 natten mellan den 22 och 23 december, i vår säng. Vaknade av att det var något vått i sängen och där var hon tillsammans med systern Pia-Fia (ja, ja jag vet det är inget kattnamn, men det tyckte våra söner). Hon var den intelligente av våra katter (jo, katter har personlighet).
Hon utmanövrerade övriga katter inte med styrka eller tyngd , utan med list. På morgnarna när hon tyckte jag skulle gå upp och servera en burk kattmat, brukade hon ta stålarmbandet på min klocka mellan tänderna. Hoppa upp på mitt bröst och lägga den så nära ansiktet hon kunde. Snacka om tydlig signal att nu är det dag, gamle man, mat..... . När jag kom hem från jobbet var hon den som satt i grindöppningen och väntade. När jag klev ut ur bilen så var det naturligt att hälsa på varandra, jag strök henne över morrhåren och hon buffade tillbaka.
Det hela började med att hon kräktes någon gång då och då - vilket medförde avmaskning. Då inte det hjälpte så blev det intensiv kammning och behandling mot hårboll. Nix, inte det heller - då prövade vi med utsättning av torrfoder - som inte heller hjälpte. En antibiotikakur verkade till en början göra nytta så att hon 10-20 dagar efter verkade pigg. Under denna perioden åt hon som en häst. När hon började kräkas igen så körde vi ytterligare en antibiotikakur, nu något längre. Hon piggade på sig, och glupade i sig mat. Men efter 20-30 dagar började det igen och nu började hon gå ner i vikt. Nu kunde man också känna en förhårdnad i buken strax bakom revbensbågen. Vi tog henne för undesökning till Rembackens veterinärklinik, de föreslog buköppning för att kunna avgöra prognosen. Allt gick lugnt till, Doris litade på oss 100%, hon somnade, de öppnade henne. Hon hade en stor tumör som involverade magsäck och tarm. Hon fick sluta sitt liv där och då. Begravdes samma dag hemma i trädgården. Det känns tomt utan henne, trots att vi har tre till. Livets gång........ .

G.O.M.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar