På statsbesök..!

Åååååh, gamlaa staaaan...

Kastellet på Kastellholmen

Längst bort är entrén till östasiatiska museet

Jag besökte igår den STORA staden. Den är väl att skilja från den stora staden, den som vi bor nästan granne med. Den STORA staden är störst i Sverige - den kallas för Stockholm (förstår inte varför jag håller på med dessa omskrivningar!). Vi hade bestämt oss för att göra en utflykt. Först bil till en förort, därefter löser man 24-timmars SL-kort, kostar 70.- om man som vi är pensionärer. Då slipper man ratta bilen inne i Stockholm och slipper dessutom betala 25-30.-/timme för parkering. För de 70.- får vi åka hur mycket som helst med SL under 24 timmar. Vi började med pendeln in till Stockholm Central - därefter buss 65 ut på Skeppsholmen - en av Stockholms fantastiska oaser. Förutom en helt otroligt vacker överblick över Gamla Stan och Stockholms vattenleder så är det en vacker omgivning som sjunger av historiens vingslag. När det begav sig, dvs någonstans runt 1100-talet kallades ön Wangsö därför att man på en del av ön hade bete för nötkreatur och Wang kommer från wång som betyder gärde. på 1500 talet bytte den namn till Lustholmen eftersom  Gustav Vasa och polarna gjorde om den till en trädgård och festanläggning. Drygt 100 år senare gjordes den ånyo om, denna gång till örlogsbas och fick sitt nuvarande namn - Skeppsholmen. Då fanns där allt som hade med marinen att göra - det fanns skeppsvarv, militärkyrka, bostäder, artilleri, staben och på den intilliggande Beckholmen hade man varvsdockor där man kunde ta in och torrlägga skeppen. Drottning Kristina (1626-1689) drog sitt strå till skapandet av Skeppsholmen som vi idag känner den genom att smycka de strandområden som kunde ses från slottet. Strax därefter kom kriget mot Danmark och då ville man ha flottbasen närmre krigshärden och flyttade hela örlogsbasen till Karlskrona, där den ligger än idag. Den intilliggande Kastellholmen användes, från 1600-talet, för ammunitionstillverkning och krutförråd. Hela "skiten" exploderade mitten på 1800-talet och istället byggdes det kastell som idag finns där.
Då det begav sig var det ett vakttorn som rymde förutom vaktmanskap också personal som kunde betjäna de åtta 12-pundiga kanoner som var placerade där för att skydda Stockholms infart.
Även om man inte är intresserad av historien runt platsen så är öarna väl värda ett besök. Otroligt vackert med de gamla husen, trädgårdarna och vattnet. En promenad runt öarna är en lisa för ögon och själ (för er verbalt eftersatta ungdomar så är "lisa" ett gammalt ord för lugn o ro, tröst, lindring, vederkvickelse. Det kommer från tyskan leise ’sakta, svag; tyst’. Det betyder alltså i detta sammanhang något som är mentalt vilsamt, lindrande och välgörande). Förutom husen att förundras över så finns det också ett vrak från 1600 talet, ett krigsbyte från kriget med danskarna, den "Graa Ulv". Man hittar den nedanför "Hantverksbostället" på Skeppsholmen.

Vill man så kan man också passa på att besöka Östasiatiska museet och moderna museet, vilket vi naturligtvis gjorde.

Sedan började min livsledsagarinna, lite fint påpeka, att det nog är vackert att åka med en Sightseeing-båt runt Stockholm. För mig som levt 65 år så insåg jag att det var en kvinnas sätt att säga "Jag VILL åka  Sight-seeing-båt!!" sagt med emfas och betoning på vill. Eftersom jag hatar att sitta stilla någon längre stund på sjön så var goda råd dyra. Då slog det mig - Djurgårdsfärjan - och visst går den från Skeppsholmen till Djurgården via Slussen. En för mig lagom lång sjötur utan att jag skulle behöva bli vansinnig av leda, och dessutom, 24-timmars SL kort gäller på färjan. Så efter en sjötur med frisk sjöbris så gick vi iland på Djurgården . Jag var nöjd och min livsledsagarinna var också nöjd. Nu var klockan mellan 1300 och 1400 så det var hög tid för lunch. 

Blå Porten

Eftersom vårt favoritvattenhål i Stockholm är Blå Porten och den ligger nästgårds till Djurgårdsfärjans anläggningsplats så satt vi snart framför varsin varmrätt. Min, pocherad lax med fransk potatissallad, marinerade morötter och dillmajonäs och min livsledsagarinnas, boullabaisse med räkor och saffransaioli. Och som vanligt smakade det alldeles utmärkt. Restaurangen kom till på 1600-talet då belägen vid de blå grindarna  som utgjorde ingången till jaktparken Djurgården. Den var ett populärt matställe för Stockholm högre medelklass vid deras utflykter till Stockholms vilda utkanter. Den var också ett vattenhål för allas vår C.M. Bellman. I mitten på 1800-talet brann den er men byggdes upp 1916 på dess nuvarande läge , mellan Liljevalchs konsthall och ABBA-museet. 

Med fulla magar tog vi spårvagn nr 7 till stadens centrala delar och efter en långsam promenad runt Sergels torg - Hötorget kände vi att vi var både lekamligt och själsligt mätta och att det var dags att åka hem. 

En fantastisk dag. En iakttagelse var att på var 20nde meter av vår stadstur satt det EU-tiggare. En del bara satt, andra räckte fram muggen, några skrek efter oss, vissa följde efter och stack upp muggen i ansiktet på oss,  Många var dom, en tia till var och en hade säkerligen kostat oss 500.-. Synd om dom är det, men jag kan förstå SD-reklamen i tunnelbanan - man känner sig påhoppad, trängd. Och det är en skam att inte Rumänien kan ta hand om sin befolkning bättre, trots de EU-bidrag som utgår för just detta.

G.O.M.

Vår Sightseeing båt

Hötorget - hur får dom alla kantareller sålda!!!!

Nu sticker jag ut hakan IGEN, tänk att jag aldrig lär mig....!!!

Bild från http://www.bonton.se/sv/galleri

Idag blir det ett grinigt inlägg. Jag får mer och mer en känsla av att de yngre generationerna saknar de färdigheter och kunskaper som förr ansågs som nödvändiga och självklara. Matematik och svenska språket är några av dessa - men att de försämrats kanske inte är så konstigt om man studerar PISA-utredningen. Men vad som är värre är den basala kunskap som gör att man inte går på vad som helst här i tillvaron. Den som gör att man klarar sig fram på egen hand i vardagen. Den som gör att man är säker i sig själv. Vet inte men jag tror att det börjar någonstans vid 90-talisterna. I de uppväxta generationerna kan man börja skönja en brist på, ska vi kalla det, fundamenta. Sådant som jag tror tidigare generationer lärde sig passivt inom familjen, kamratgänget, skolan (utan att det tillhörde läroplanen) genom normer och att se på när andra utförde något praktiskt eller höra när någon berättade. Det verkar ha upphört kanske för att individen inte ges tid för detta längre eller för att vårt samhälle inte ger utrymme för det.

Inte vet jag – men som G.O.M. kan jag ha en åsikt om det - Och den är att förutom individen så förlorar hela samhället på det.

Bild från http://www.bonton.se/sv/galleri

Vad värre är det verkar inte finnas någon hjälp eftersom att den image som är den förhärskande i vårt svenska samhälle just nu är att aldrig tillstå en svaghet eller ett misslyckande – inte ens för sig själv. Ett sådant är förknippat med en total personlig krasch som man inte kan hämta sig från med mindre än med hjälp av psykofarmaka eller harakiri. Istället trampar man på utan att ta in vad man skulle kunna ha nytta av att veta och utvecklas av. Hellre än att erkänna att man inte behärskar något intalar man sig själv att det här är lätt som en dans – klarar andra det så gör jag det – det är nämligen min rätt – ingen ska behöva tillstå att man inte kan något då är man ju inte jämlik – och därmed behöver jag ej heller lära mig det. Kan inte hjälpa att jag tycker det, men lite sosse-psykologi – ligger det i det hela. Vart leder detta ? Naturligtvis till att man hävdar att detta kan jag, gör en massa misstag, som man vägrar erkänna eller lära av.

Slutklämmen: Att detta förekommer ute i samhället är illa – men värre är ändå att det verkar ha smugit sig in bland våra politiker. Eller smugit och smugit, kastat sig in, verkar vara ett rättare uttryck. Att få en sådan att erkänna ett misstag eller lära av kompetensen verkar omöjligt – deras starka sidor verkar vara att leta misstag och smäda motståndarsidan.

Bild från http://www.bonton.se/sv/galleri

Politiker verkar vara det yrke som ger mest intäkter för minsta möjliga insats (i alla fall för vissa, det finns bra politiker också, men merparten verkar ha sökt sig till yrket med en strategi till makt och pengar, eller....?) – inte undra på att det drar till sig en massa ”lycksökande självutnämnda specialister”.

Nåja, till gruppen självutnämnd specialist kanske jag kan tillföra mig själv i och med detta inlägg, eller…..?

Någon har jag väl ändå retat…..?

G.O.M.

Kantarellernas förbannelse....

Har inte tid att skriva något inlägg. Fullt upp med trädgård och framförallt kantareller
Bara två saker:
Först, jag blev väldigt imponerad av min vän Juliannie som tillsammans med sin livledsagare startat upp ett galleri. Läs mer här och här.
Sedan, jag har hämtat hem Windows nya operativsystem - Win10 - och installerat. Har du Win 7 eller 8 så får du det gratis - inga problem att installera - och fungerar bättre än både 7:an och 8:an. Här kan du läsa mer om programmet och här kan du hämta det.
Nä nu har jag inte tid mer, nu ska jag rensa svamp.
G.O.M.

Efter 90 minuters plockning. Likadant tre dagar i rad - vi har fyllt vårt behov!!!

Armageddon...

Ni som läste mitt förra blogginlägg kommer kanske ihåg att det fanns med ett avsnitt som handlade om överbefolkning. Närmare bestämt skrev jag :
"Den andra stora övergripande frågan (i 70-talets Sverige-min kommentar)var överbefolkningen i världen och hur maten skulle räcka åt oss alla. Antalet människor på jorden närmade sig då enligt alla beräkningar 4 miljarder. Detta var något oerhört och forskare varnade för att när befolkningen kom upp i 6 miljarder skulle jorden inte kunna förse oss med mat. Nu har vi passerat 7 miljarder och fortfarande har vi mat - men ur länge till....?".

Jag tror fortfarande att det är människans ödesfråga. Det ligger inte i oss som art att begränsa vår reproduktion. Som hos allt levande på denna jord är det och överlevnad de primära grundinstinkterna.

Bilden föreställer London och kommer från: National Geographic
http://natgeo.se/droppen-som-fick-baegaren-att-rinna-oever

Vi ser oss som en överlägsen art som har lämnat allt vad djuriska instinkter heter och intellektuellt kan se förbi våra subjektiva behov. Men glöm det - vi bedrar oss själva bara för att få tillfredsställa våra primära instinkter. Se bara på den fetmaepidemi som grasserar i västvärlden. Instinktmässigt tycker vi att det som innehåller mycket energi är gott eftersom det en gång i tidernas begynnelse var en bristvara för oss. Den som hade genen som gjorde att fett och kolhydrater smakade gott och därför drog i sig allt av det när det dök upp hade bättre förutsättningar att överleva. Idag föreligger egentligen inte det behovet men instinkten finns kvar och inte kan vi "tänka" bort den. På samma sätt är det med reproduktionen - och förmodligen ligger den "djupare" än smaken för energirik föda.

Om man tar det senaste århundradets befolkningsstatistik och lägger in i ett diagram får man en vacker kurva med exponentiell tillväxt. Drar man ut den så ser man att runt 2050 kommer vi att vara runt 9 miljarder och 50 år senare 12 - 15 miljarder innevånare. Detta naturligtvis förutsatt att inget extremt inträffar som decimerar innevånarna på vår jord - meteor eller en ny digerdöd.

Vad kommer detta att leda till? Först och främst att jordens resurser kommer att minska. Utvecklingsländerna kommer att ställa krav på att få ta del av samma standard som vi i de rika I-länderna levt i under flera århundraden. Resurser i form av mineraler och energi kommer att

Bild från  http://majanordstrom.blogg.se/hjartatat
vanster/2012/october/vi-maste-prata-om-antropocen.html

konsumeras i en allt högre takt med brist och förstörd miljö som följd. Effekterna kommer att synas först där jordens resurser redan nu är bristfälliga - dvs i de så kallade U-länderna. En extremt ökande befolkning och brist på livsnödvändiga resurser kommer naturligtvis att leda till folkvandringar. Vi i det rika Norden kommer att klara oss länge men lita på att det även kommer att drabba oss. Till en början kommer energi och naturresurser i form av mineraler, konstgödning etc vara de faktorer som alla behöver och vill tillskansa sig - och det märker vi tendenserna till redan nu. På slutet kommer de stora bristvarorna som man kommer att föra krig kring, både mellan länder, samhällen och individer, att vara föda och vatten.

Nä nu får det sluta regna och bli sol ute - jag börjar ledsna på det här vädret....!

G.O.M.

En regnsommars betraktelse

Vilket jäkla väder - kallt och regnigt. Jag hinner knappt ut förrän man ska in igen. Nåja, det har det goda med sig att det växer så det knakar i trädgården, vinbärssnäckorna trivs och man får tid att sitta och filosofera. Idag hörde jag något på radion, P1 (bästa kanalen) om jordens befolkning och då associerade jag till  det år då jag blev myndig för då var jordens överbefolkning ett hett ämne. Det ena gav det andra och till sist hade jag snurrat in mig i minnen från den perioden. Då var det sex (6) stora frågor som upptog tankevärlden hos svenska myndigheter och även hos oss medborgare.

Och här är dom. Mina damer och herrar får jag presentera G.O.M.:s minnen från då det begav sig....!

1. Det hela började med ockupationen av Stockholms Universitetets kårhus på Holländargatan vid Spökparken i Vasastan i Stockholm 1968 den så kallade Kårhusockupationen. Våren det året hade varit allmänt stökig bland stadens universitetsstuderande förmodligen inspirerade av

   

   Bild från: https://vsfstockholm.wordpress.com/2013/05/23/
   karhusockupationen-firar-45-ar-forelasning-275-med-kjell-ostberg/

   majrevolten utförd av kollegor vid universitetet i Paris i Frankrike tidigare samma månad som protesterade mot myndigheternas sätt att sköta samhället och akademikerna/studenterna i synnerhet. Hela tillställningen i Sverige kom att kulminera med kårhusockupationen. Den hade sin upprinnelse i ett möte som studentkåren höll fredagen den 24 maj för att diskutera UKAS, regeringens proposition till ny studieordning. Vissa socialistiska studentorganisationer, bland annat Clarté,KFML och Vänsterns Ungdomsförbund, ansåg att staten genom UKAS försökte toppstyra högskolorna. För att protestera mot detta förklarade man således kårhuset ockuperat. Under ockupationen avgick flera av mötesdeltagarna i ett demonstrationståg som bland annat försökte ockupera Stockholms stadsteater, Konserthuset, Operan och Stockholms centralstation. Efter att ha misslyckats med detta återvände dom till kårhuset. Sympatiaktioner bröt ut i olika universitetsstäder runtom i landet. Bland annat i Umeå, som då var en "röd" stad. Där ockuperade man ett 7 våningshus med studentlägenheter. Fyllde hela trapphuset med folk. Det sägs att trapphuset satte sig 13 cm den dagen. Åter till Stockholm där ockupanterna efter några dagar (27 maj) lämnade kårhuset självmant, efter att polisen stoppat tillförsel av mat och när hungern tog över minskade motivationen att ändra på orättvisorna i samhället. Och därmed var kårhusockupationen över. Alltihop ganska gulligt med nutida mått mätt. Själv hade jag precis börjat läsa matematik vid Universitetet och kände mig stor, mäktig och delaktig fastän jag bara var med som åskådare. 
2. Ett pittoreskt inslag de åren var Almarna i Kungsträdgården maj 1971. Stockholms stadsfullmäktige hade beslutat att tretton skogsalmar (ulmus glabra) skulle fällas för att lämna

   

   Bild från: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?
   programid=83&artikel=4499771

   plats för en tunnelbaneuppgång från stationen Kungsträdgården. Beslutet hade fastställts av den socialdemokratiska regeringen. Tunnelbanans konstruktörer hade funnit en sprickzon i området för almarna och därför ville man ha den planerade tunnelbaneuppgången just där almgruppen växte kring Erik Glemmes tehus från 1952. Dessutom hade den högste ansvarige tjänsteman på parksidan, Holger Blom dömt ut träden på grund av deras dåliga hälsotillstånd. Stadens politiker försökte med artiklar och annonser i dagspressen övertyga allmänheten att almarna måste tas bort. Men så tyckte inte tusentals stockholmare, ledda av organisationen Alternativ stad. De ockuperades platsen med hängmattor och tältläger under en hel vecka. Jag var själv där och förfasades över statsmaktens ingripande mot oss stackars demonstranter. På den tiden hade poliserna rejäla gummibatonger som de använde friskt på dem som kom i vägen, även polishundar och dito-hästar var involverade.
3. Vietnam kriget 1959–1975) var en väpnad konflikt mellan FNL och Nord Vietnam på ena sidan samt Sydvietnam och USA på andra sidan som slutade med nordvietnamesisk seger och landets återförening under kommunistiskt styre. Alla var vi engagerade i detta krig – ropen skallade – USA UT UR VIETNAM – vid alla marscher som gjordes ut mot USA:s ambassad på gärdet. Jag som spelade gitarr hade den naturligtvis alltid med, och kompade tidens protestsånger We shall overcome, Where have all the flowers gone, Blowing in the wind osv. Så mycket nytta gjorde vi nog inte, men gitarren var en bra tjej-magnet. Och visst kändes det mäktigt att vara en del av en stor grupp. 

   

   Så här såg pärlan ut - fast något rostigare - och med dubbla
   Weberförgasare Bild från:http://www.volvoamazon
   pictures.se/modelyears/modelyears.php

4. Bensinransoneringen 1974 västvärlden hade retat up arabvärlden genom att stötta Israel och de oljeproducerande länderna bestämde sig för att ge igen. De chockhöjde priset på råolja och drog dessutom ner på produktionen. Här hemma blev det totalt kaos - folk hamstrade i alla bunkar de hade. Några som inte hade alla bestick i lådan fyllde till och med badkaret. Så myndigheterna införde ransoneringskort - man fick bara köpa en viss volym varje månad. Själv hade jag på den tiden min bopåle i ett kärleksnäste i Umeå och vi pendlade då och då till stora staden Stockholm. Bilen drog, som alla andra bilar från den tiden, över litern så det gällde att planera resan. Riklig användning av K-sprit var en lösning. K-sprit användes på den tiden för att förhindra isbildning i förgasaren. Så vi var pijonjärer på etanoldrift av bilar. Krisen varade inte mer än några månader, men fick till följd att man lång tid därefter diskuterade det moderna samhällets sårbarhet och att olje-källorna inte var outsinliga och att vi redan då borde hitta alternativ till bensin och diesel - mer än diskussion blev det nog aldrig.

   

   Bild från : http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/
   jordens-befolkning-fortsatter-oka-1

5. Den stora övergripande frågan dessa år var överbefolkningen i världen och hur maten skulle räcka åt oss alla. Antalet människor på jorden närmade sig då enligt alla beräkningar 4 miljarder. Detta var något oerhört och forskare varnade för att när befolkningen kom upp i 6 miljarder skulle jorden inte kunna förse oss med mat. Nu har vi passerat 7 miljarder och fortfarande har vi mat - men ur länge till....?

Vilka tider - allt var så oskyldigt naivt på något sätt - vi hade det egentligen otroligt bra. Det var nog fler människor i konungariket Sverige som kände sig trygga då än vad det är nu idag. Dessutom fanns det en optimism i hela samhället - eller också var det bara i mig den fanns....!
G.O.M.

Det var bättre förr....!

Bild från: http://metrobloggen.se/inaktiv/tankvart/

Har ni hört uttrycket "Det var bättre förr"? Det är ju fruktansvärt "flummigt". Uttrycket borde ju egentligen vara helt beroende på vad man syftar på. Och när det till exempel gäller ekonomiska lån så stämmer det ju inte - kan det bli mycket bättre än vad det är nu. Tänk bara på Grekland - ett helt land lever loppan på lånade medel - ja, inte riktigt ett helt land utan dom i den styrande klassen och de företagsidkare som utnyttjat kryphålen undan skatt. Den statliga administrationen har, vad jag förstår, inte varit särskilt effektiv när det gäller att hämta in skatt - utan med svenska ögon generös när det gäller skattelättnader (framför allt inom det egna skrået), pensioner* och att se mellan fingrarna. Man har kort sagt levt loppan - ja inte alla, men de som betyder något.... . När det sedan gällt att som övriga EU-länder redovisa sin ekonomi så har man varit desto effektivare på att försköna siffrorna - men det tror jag i och för sig inte de varit ensamma om - det finns flera länder inom samma region som säkert med gott samvete friserar redovisningarna till EU. Men åter till det som är bättre nu än förr - det är naturligtvis att man genom en folkomröstning kan besluta om att inte betala tillbaka de lån som man tagit under de år man spenderat och haft lajbans. Det vore konstigt om inte fler länder kommer att följa efter.

Bild från Lindström

Och jag tror att detsamma kommer att gälla på individplanet - här hemma i gamla Svedala. Räntan ligger så lågt så att nästa steg blir att man får betalt om man tar lån - amorteringarna ligger på framtiden. Självklart är det då både lätt och frestande att ta lån och spendera på både nödvändigt och onödigt men roligt. Att banken som man lånat av inte tänker göra en dålig affär tror ingen på. När den dagen kommer, när räntorna stiger och banken börjar kräva amorteringar, och den dagen kommer - tro mig - då blir det tufft för många. Men då gör gemene man som grekerna - har en familjevotering om man ska betala eller inte.

Kom inte och säg att det var bättre förr

G.O.M.

* Som kvinna och statsanställd kan/kunde du få pension efter 15 års tjänstgöring under förutsättning att du hade barn under 18 år hemma. Greklands pensionsålder är 58 jämfört med Sveriges 65 - den faktiska avgångsåldern är för Grekland 61.7 jämfört med Sveriges 63.7. Dessutom om du tillhör någon av de 580 olika yrken som klassas ”farliga” (14 procent av arbetskraften) så får man gå i pension redan vid 50 till 55 års ålder. till dessa hör hårfrisörskor, som jobbar med giftiga kemikalier och bagare, som vistas i en dammig miljö, musiker och tv-journalister  (stressig miljö). I Grekland är det oerhört stora ekonomiska klyftor mellan olika pensionärsgrupper precis som det är mellan olika yrkeskategorier.

Torsdagen den 2a juli - Varmaste dagen hittills. Vi har barnbarnen på besök, kul med lite fart - och dessutom har de växt så nu kan man utbyta lite tankar med dom. Och dom tänker - djupa tankar - ibland blir man förvånad över vilka livsfilosofer som döljer sig i ett barns gestalt.

Bild från https://en.wikipedia.org/wiki/Dragonfly

Men som sagt varmaste dagen  - över 30 grader i skuggan. Jag och PiaFia (gammelkattan som har utsett mig till sin unge) såg snabbt den mest svalkiga platsen i trädgården. Mellan syrenen, den blommande schersminen, min kruka med blommande nejlikor och min alldeles speciella doftros. Jag har "inrett" den här platsen just för dofterna. Dit flyttade jag min fällbara trädgårdsstol tillsammans med en god bok. Jag satte mig bekvämt tillrätta, sköt upp glasögonen i pannan, njöt av dofterna, och började läsa. PiaFia la sig vid mina fötter och spann. Emellanåt slog hon med svansen så den strök över mina ben. Boken jag läste var en av Dean Koontz - Broder Odd. Jag har upptäckt honom på gamla dagar. Tidigare tyckte jag han var alldeles för absurd och otäck - men i den här Odd-serien har jag upptäckt att han kan vara alldeles fantastisk med lagom dos skräck. Han är faktiskt otrolig på att beskriva personligheter och finstämda känslor - samtidigt som de mest isande, bestialiska hemskheter. Sedan hände det som var förutbestämt - jag somnade - eller mera låg på gränsen mellan sömn och vakenhet - precis som när man mediterar - otroligt skönt - tankarna flyger och inget känns omöjligt.
Efter ett tag, någon timme sådär, ökar medvetandet, dofterna accentueras, jag börjar iaktta vad som händer runt mig. Då ser jag ett gäng trollsländor - inte de allra vackraste med färggrann teckning - utan mer alldagligt grå. Men vilka flygvirtuoser. Vänder på en femöring, hovrar som en helikopter och drar iväg som ett jaktplan. Helt otroliga - och tänk för bara någon dag sedan har de levt på botten av vår trädgårdsdamm. Där har de utvecklats under en tre-fem år för att sedan krypa upp på ett strå och genomgå en metamorfos till denna fantastiska flygande insekt. På bara någon dag alltså från dylevande sexbent rovdjur till fantasieggande flygare. Hur vet trollsländan hur man flyger när den kryper fram ur puppan. De flesta säger nog Instinkt - men vad f-n är egentligen det?

PiaFia

Enligt Nationalencyklopedin = av hävd en generell benämning på medfödda beteenden, känsloreaktioner och attityder, särskilt de som framstår som mer eller mindre reflexmässiga och svårkontrollerbara. Är det så "enkelt"? Är det så att det finns en drift i sländan att flyga iväg och jaga flugor och behärska luftrummet så totalt. Har den det i sig när den kryper ur puppan eller är den snabblärd i flygningens konst så att den efter någon halvtimme-timme  totalt behärskar vingvinklar och styrmuskler. Tjaaa, inte vet jag, men det är sådant som PiaFia och jag sitter och funderar över inneslutna i de fantastiska dofterna av schersmin, nejlikor och doftros.


G.O.M.

Efterlyses mer samhällskontroll...!!

Det är numera tillåtet att bedra och lura dina medmänniskor bara du tjänar på det och dessutom inte

Bild från Tecknaren Robert Nyberg
http://www.robertnyberg.nu/

blir upptäckt. Det kan till och med innebära att du stiger i aktning hos dina medmänniskor. Förutsatt förstås att det inte är dom du har lurat. Blir du upptäckt så går det oftast att skjuta över skulden på den som utsatts för bedrägeriet - att denne borde ha kontrollerat omständigheterna bättre.
När jag växte upp på femtio- och sextiotalet så ve den som utlovade något osannolikt eller "falskt" i en annons. Den drogs inför rätta och fick schavottera i pressen. Lovade man något i annonsen skulle det också kunna styrkas att så var det. En soppa mot håravfall skulle banne mig få håret att växa tillbaka och en bensintillsats som minskar bensinåtgången med 20% ska kunna styrkas ha den effekten.

En av Lindströms fantastiska teckningar  från
http://www.hd.se/lokalt/astorp/2006/01/13/
satiriker-forst-pa-plan-i-nytt-galleri/

Numera kan du säga vad du vill - skit samma om det fungerar - bara folk köper det.
Då - för länge sedan - så var det också mest ljusskygga, skumma  personer på samhällets baksida som ägnade sig åt detta. Numera är det vem som helst - rik som fattig - enskild person eller välkänt företag. Allt går ut på att tjäna mer. Skit samma om det är på andras bekostnad och  välförtjänt eller ej.

Dessutom har ju samhället dragit ner på allt vad kontroll heter - utom när det gäller självdeklarationen. Det gäller ekonomiska redovisningar från småföretag, egenkontroll för livsmedelsproduktion, egenkontroll av byggverksamhet, egenkontroll  av miljöhantering mm mm där den som ska kontrolleras får göra det själv och rapportera resultatet till myndigheten. Är det konstigt att man hittar hästkött i nötfärsen?  Anledningen till denna egenkontroll är naturligtvis för att spara pengar åt myndigheterna. Konsekvensen, blir naturligtvis, vilket både du, käre läsare och jag inser,  att vissa näringsidkare ser chansen att tjäna ändå lite mer - vilket naturligtvis har som följd att samhället, du och jag, förlorar lite mer. Det här går igen även på det individuella planet - man lurar sjukkassan, arbetsförmedlingen, socialen - ja överallt där man kan göra sig en hacka - för det är så vårt samhälle ser ut idag och tillåts vara. Har du själv helt rent samvete.....?

Men förmodligen kommer det att ändras om 20 - 30 år, allt går ju i perioder, som upprepar sig.
Glad midsommar på er allihop nu åker jag upp till Bopåle 2, - så det kan dröja ett tag till nästa inlägg.
G.O.M.

Hjälporganisationer.........

Jag ser reklaminslag på TV om svältande barn i Afrika, jag ser ett med en liten flicka gråtande av skräck efter traumatiska krigsupplevelser och instämmer i att så ska ingen behöva växa upp. En organisation vill att jag ska skänka pengar till dom för att hjälpa flickor i Asien att få en skolgång och därmed komma ifrån analfabetism och fattigdom. Ett inslag visar fruktansvärda bilder med djur som behandlas illa, hundar som överlevt dränkning, åsnor med hopbundna ben där moderns/stoet slagits ihjäl, björnungar vars mor dödats och som piskas för att dansa, och där en organisation vill ha ekonomiskt stöd för att kunna hjälpa dom. Jag ser tältstäder där magra barn går omkring i leran. Där människor köar till matutlämning. Jag ser bilder med döda kroppar täckta av lakan. Jag får reklam i brevlådan som vill att jag ska skänka pengar till just deras hjälpande. En organisation vill att jag ska testamentera mitt arv till dem för att de ska fördela medel till forskare En annan vill att jag ska betala skogsplantering i Sydamerika, en annan vill ha bidrag till brunnsborrning i Afrika. Alla visar hemska bilder på lidande människor och djur. Alla dessa hävdar också att just de hjälper människor och djur i akuta situationer, att de gör en skillnad, och de vill hjälpa mig som medmänniska att bidra och därmed kunna känna mig tillfreds med mig själv.

Bild från: https://tommy1960.wordpress.com/
2008/12/21/darfur-zimbabwe/

På vilket sätt och hur mycket jag ger till behövande är inget som ni kära läsare har med att göra, det är bara mellan mig själv och mitt samvete. Vad jag vill peka på och ifrågasätta är - gör all denna reklam för givande att jag ger mer....? Jag tvivlar! Jag tror att det till och med kan ha en motsatt effekt.  Jag märker att jag numera undviker dessa inslag som ska sticka i vårt samvete så att vi öppnar plånboken ännu mer. Jag byter kanal, eller tar upp en bok eller påbörjar en konversation - med andra ord undviker det fruktansvärda som visas och som jag vet existerar i en verklighet utanför Sverige. Jag erkänner jag blir så illa berörd av dessa bilder av människors och djurs smärta, hjälplöshet och utsatthet att jag mår dåligt av det. Vilket gör att jag avskärmar mig och därmed har denna "reklam" motsatt effekt - i alla fall på undertecknad. Jag/man blir så illa berörd av att dagligen se bilderna på det fruktansvärda lidande som människor och djur utsätts för runt om i världen och som jag inte kan göra något åt annat än att skänka pengar. Pengar som jag inte ens vet kommer de lidande tillgodo. Ingen ska ju få mig att tro att alla dessa "välmenande" "hjälpande" organisationer inte också gör detta för att kunna livnära sig själva och tjäna en hacka.

Jag vet också att orsaken till allt detta lidande hos människor och djur oftast bottnar i tre saker:
1/  Krig och våld - Just nu Boko Haram, IS med flera av dessa organisationer som anser sig stå över människors liv och död .
2/ Okunskap, kulturell brist på empati - är orsaken till djurplågeri och omänskligt utnyttjande av människor och djur.
3/  Geologiska, biologiska förhållanden som minskar förutsättningarna för människor och djur att nära sig och därmed överleva.

Dessa faktorer måste vi göra något åt inte som nu bara städa undan resultaten. Vi hjälper ett fåtal medan ännu fler tillkommer - vi sopar de verkliga problemen under mattan. bJag tror inte små enskilda organisationer kan lösa detta. Det måste till global analys för att hitta det effektivaste målet för resurserna/åtgärderna och flera länder måste tillsammans enas till effektiva initiativ, som sätts samman utan baktankar på egen vinning för enskilda länder, organisationer eller individer. När en sådan aktivitet kommer till stånd och annonseras i reklamen - då ska jag lyssna och agera.

Varför världssamfundet inte åtgärdar Boko Haram eller IS, som i nuläget är orsaken till så mycket lidande förstår jag inte - vad väntar de på.

Räknesticka Bild från http://faktoider.blogspot.se/
2010/05/raknestickor.html

Bortsett från ovanstående är allt bra med undertecknad - imorgon den 14 juni blir jag äntligen myndig - fyller 65. F-n vad mycket det hänt på dessa år - vilken utveckling jag haft ynnesten att vara med om. Från räknesticka och kompass - till datorer, internet och GPS.

G.O.M.

Fattar våra politiker sina beslut utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet eller bara utifrån att fixa sitt omval.....!

Beslut ska fattas utifrån kunskap för att ge ett bra resultat. Bra resultat från våra beslut är något som vi alla strävar efter i vardagen. Inte minst inom sjukvården, domstolsväsendet, trafikverket osv - där fel beslut kan få drastiska konsekvenser för människor. I ännu högre grad gäller det våra politiker som är de som fattar de beslut som ligger till grund för vårt samhälle.

Bild från: http://www.smastaden.se/

Jag har snart levt i 65 år - jag har sett olika politiker och regeringar komma och gå. Mina första 16-17 år kan jag nog erkänna att jag inte var så politiskt insatt eller ens intresserad, men under gymnasietiden väcktes mitt intresse (tack Carl Kavaleff min historielärare). Fram till mitten-slutet 1980-talet upplevde jag att de beslut som politikerna i Regering, riksdag, länsstyrelse, landstinget, kommunen tog var något jag antingen sympatiserade med och tyckte vara bra, eller tyckte var helt åt skogen även om jag förstod orsaken till besluten - det fanns liksom en röd tråd från verkligheten till beslutet. Politisk ideologi var inte något som övertrumfade verkligheten utan som fick komma i andra hand när det fanns utrymme för det. Det viktigaste var ett bra beslut för samhället. Sedan dess upplever jag att besluten har glidit längre och längre från våra behov och vår verklighet och numera grundas på politikernas ideologiska, populistiska skäl. Det verkar till och med som de frångår och bortser från kunskap från forskare och expertmyndigheter. Ett exempel är riksrevisionens senaste granskning av UD:s hanterande av bistånd till internationella organisationer (om tolv miljarder) - det senaste på 3 miljarder till Palestina - bedöms som "inte öppet och transparent" vilket gör att det inte går att bedöma om "bistånds pengar går till organisationer som är effektiva och uppnår bra resultat". Ett annat verkar vara det som jag tagit upp i mitt förra inlägg "Hyckleri daterat 30 maj 2015, se nedan. Felaktiga beslut, som fattas på felaktiga grunder på myndighetsnivå leder till att barn inte lär sig läsa, unga står utan bostad, skattepengar används ineffektivt, osv. Kan det vara så att politikerna prioriterar sin ideologi framför den konkreta verkligheten, att de fattar beslut utifrån att bli omvalda, att de föredrar att genomföra det de ser genom sina färgade glasögon istället för vad verkligheten visar,

Bild från: http://miscareaeurocivicaromana.
blogspot.se/2011/07/toleranta-intoleranta-
fanatism-educatie.html

 Man kan få intrycket när man ser hur politiker försöker hämma framförandet av fakta som inte passar i deras ideologiska värld. Ta tex Bosse Ringholms (S) nedläggning av Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi när de framförde alltför regeringskritiska rapporter. Likaså hotade Anders Borg (M) att skära ner på Finanspolitiska rådets anslag efter att de kritiserat hans politik 2010. Ibland får man också intrycket att vissa expertmyndigheter har tagit politisk ställning och istället för att vara just expert framför fakta utifrån politiskt färgade glasögon. På "den gamla goda tiden" (man får faktiskt skriva så när man snart ska fylla 65) så var det en hederskodex att acceptera evidensbaserade fakta från om man så utalade sig som individ, förening, organisation eller myndighet. Nu får jag intrycket att man skiter i motsägande evidens och bara lägger fram sina "fakta" med högre röst.

Styrs vi av ett gäng "ideologsubjektiva" fanatiker som har hittat vägen till "köttgrytan" ... ? 

Eller är det jag som har fel glasögon på mig .... ?

Läs mer HÄR

G.O.M.