På statsbesök..!

Åååååh, gamlaa staaaan...

Kastellet på Kastellholmen

Längst bort är entrén till östasiatiska museet

Jag besökte igår den STORA staden. Den är väl att skilja från den stora staden, den som vi bor nästan granne med. Den STORA staden är störst i Sverige - den kallas för Stockholm (förstår inte varför jag håller på med dessa omskrivningar!). Vi hade bestämt oss för att göra en utflykt. Först bil till en förort, därefter löser man 24-timmars SL-kort, kostar 70.- om man som vi är pensionärer. Då slipper man ratta bilen inne i Stockholm och slipper dessutom betala 25-30.-/timme för parkering. För de 70.- får vi åka hur mycket som helst med SL under 24 timmar. Vi började med pendeln in till Stockholm Central - därefter buss 65 ut på Skeppsholmen - en av Stockholms fantastiska oaser. Förutom en helt otroligt vacker överblick över Gamla Stan och Stockholms vattenleder så är det en vacker omgivning som sjunger av historiens vingslag. När det begav sig, dvs någonstans runt 1100-talet kallades ön Wangsö därför att man på en del av ön hade bete för nötkreatur och Wang kommer från wång som betyder gärde. på 1500 talet bytte den namn till Lustholmen eftersom  Gustav Vasa och polarna gjorde om den till en trädgård och festanläggning. Drygt 100 år senare gjordes den ånyo om, denna gång till örlogsbas och fick sitt nuvarande namn - Skeppsholmen. Då fanns där allt som hade med marinen att göra - det fanns skeppsvarv, militärkyrka, bostäder, artilleri, staben och på den intilliggande Beckholmen hade man varvsdockor där man kunde ta in och torrlägga skeppen. Drottning Kristina (1626-1689) drog sitt strå till skapandet av Skeppsholmen som vi idag känner den genom att smycka de strandområden som kunde ses från slottet. Strax därefter kom kriget mot Danmark och då ville man ha flottbasen närmre krigshärden och flyttade hela örlogsbasen till Karlskrona, där den ligger än idag. Den intilliggande Kastellholmen användes, från 1600-talet, för ammunitionstillverkning och krutförråd. Hela "skiten" exploderade mitten på 1800-talet och istället byggdes det kastell som idag finns där.
Då det begav sig var det ett vakttorn som rymde förutom vaktmanskap också personal som kunde betjäna de åtta 12-pundiga kanoner som var placerade där för att skydda Stockholms infart.
Även om man inte är intresserad av historien runt platsen så är öarna väl värda ett besök. Otroligt vackert med de gamla husen, trädgårdarna och vattnet. En promenad runt öarna är en lisa för ögon och själ (för er verbalt eftersatta ungdomar så är "lisa" ett gammalt ord för lugn o ro, tröst, lindring, vederkvickelse. Det kommer från tyskan leise ’sakta, svag; tyst’. Det betyder alltså i detta sammanhang något som är mentalt vilsamt, lindrande och välgörande). Förutom husen att förundras över så finns det också ett vrak från 1600 talet, ett krigsbyte från kriget med danskarna, den "Graa Ulv". Man hittar den nedanför "Hantverksbostället" på Skeppsholmen.

Vill man så kan man också passa på att besöka Östasiatiska museet och moderna museet, vilket vi naturligtvis gjorde.

Sedan började min livsledsagarinna, lite fint påpeka, att det nog är vackert att åka med en Sightseeing-båt runt Stockholm. För mig som levt 65 år så insåg jag att det var en kvinnas sätt att säga "Jag VILL åka  Sight-seeing-båt!!" sagt med emfas och betoning på vill. Eftersom jag hatar att sitta stilla någon längre stund på sjön så var goda råd dyra. Då slog det mig - Djurgårdsfärjan - och visst går den från Skeppsholmen till Djurgården via Slussen. En för mig lagom lång sjötur utan att jag skulle behöva bli vansinnig av leda, och dessutom, 24-timmars SL kort gäller på färjan. Så efter en sjötur med frisk sjöbris så gick vi iland på Djurgården . Jag var nöjd och min livsledsagarinna var också nöjd. Nu var klockan mellan 1300 och 1400 så det var hög tid för lunch. 

Blå Porten

Eftersom vårt favoritvattenhål i Stockholm är Blå Porten och den ligger nästgårds till Djurgårdsfärjans anläggningsplats så satt vi snart framför varsin varmrätt. Min, pocherad lax med fransk potatissallad, marinerade morötter och dillmajonäs och min livsledsagarinnas, boullabaisse med räkor och saffransaioli. Och som vanligt smakade det alldeles utmärkt. Restaurangen kom till på 1600-talet då belägen vid de blå grindarna  som utgjorde ingången till jaktparken Djurgården. Den var ett populärt matställe för Stockholm högre medelklass vid deras utflykter till Stockholms vilda utkanter. Den var också ett vattenhål för allas vår C.M. Bellman. I mitten på 1800-talet brann den er men byggdes upp 1916 på dess nuvarande läge , mellan Liljevalchs konsthall och ABBA-museet. 

Med fulla magar tog vi spårvagn nr 7 till stadens centrala delar och efter en långsam promenad runt Sergels torg - Hötorget kände vi att vi var både lekamligt och själsligt mätta och att det var dags att åka hem. 

En fantastisk dag. En iakttagelse var att på var 20nde meter av vår stadstur satt det EU-tiggare. En del bara satt, andra räckte fram muggen, några skrek efter oss, vissa följde efter och stack upp muggen i ansiktet på oss,  Många var dom, en tia till var och en hade säkerligen kostat oss 500.-. Synd om dom är det, men jag kan förstå SD-reklamen i tunnelbanan - man känner sig påhoppad, trängd. Och det är en skam att inte Rumänien kan ta hand om sin befolkning bättre, trots de EU-bidrag som utgår för just detta.

G.O.M.

Vår Sightseeing båt

Hötorget - hur får dom alla kantareller sålda!!!!

Sur som vanligt......!

Hösten är här...!! 
Fåglarna börjar svischa runt huset och besöka de tomma fröautomaterna. I det beteendet läser jag naturligtvis in  att de vill ha mat. Vi får se hur länge mitt samvete orkar skjuta upp matningspremiären i år. Känns som det inte är bra att börja alltför tidigt, samtidigt som jag naturligtvis inser att de lättare klarar en vinter med ett ordentligt fettlager. Någon därute som kan hjälpa mig med beslutet.....??

En av dagens nyheter är Rumäniens herrelösa hundar. Några av dessa har nyligen dödat och delvis ätit upp en fyra-årig pojke, vilket lett till att myndigheterna börjat diskutera problemet. 
Enligt uppgifter i kvällstidningarna (vilka inte alltid är så tillförlitliga) ska det finnas över 40000 herrelösa hundar i Bukarest, och hittills i år ska över 9000 angrepp skett. Orsaken till att de finns så många herrelösa hundar  skylls på diktatorn Nicolae Ceausescu, då han på 1980-talet lät riva bostäder till förmån för nybyggnationer för affärscenter och bostäder för överklassen. Många hundägare utan bostad klarade  inte av att ta hand om sina husdjur. 
Vad är att göra?? Klart är att det är ett problem för både hundarna och

människorna. Vad gäller hundarna så bedömer jag det vara djurplågeri av högsta graden. I mina ögon finns tyvärr bara en sak att göra - avliva!! Inför obligatoriskt  koppeltvång och märkning av alla hundar. Kanske till och med hundskatt, eftersom något man betalat för är man också mer rädd om. Alla hundar som påträffas lösdrivande och utan märkning avlivas. På sikt handlar det om att stärka hundens värde i djurägarnas ögon - den är inte något man bara skaffar och sedan låter löpa när man tröttnat på den. Vad du käre läsare kanske inte känner till är att vi även i Sverige har börjat få problem med herrelösa hundar. Samvetslösa djurägare släpper ut sin hund (och katt) vind för våg när de själva ska åka på semester istället för att skaffa "hundvakt".

Jag har sett djurrättsorganisationernas reaktioner på Rumäniens problem, hörde till och med en på nyheterna i morse (Camilla Björkbom/Djurens Rätt). De anser att man ska fånga in och kastrera alla hundar och sedan släppa lös dem igen!!!! Något av det naivaste jag hört!!! De anser att det skulle hjälpa problemet på sikt!! Med andra ord, några till dödsfall får vi överse med och 9000 hundbitna per år är OK tills vidare. Vad har man för värderingar när man resonerar så - sätter man inte då en hunds liv före en människas.....? Och dessutom hur kan man om man är djurvän acceptera att 40000 hundar ska plågas med svält och sjukdomar ända tills populationen naturligt har minskat till rimlig storlek. Det är inte en djurvän som tycker så, det är en naiv, okunnig fanatiker. Beklagar, djurrättsorganisationerna - ni måste börja frångå det fanatiskt extrema.

En parentes i sammanhanget är att även i Sverige är många hundar (och katter) utsatta för djurplågeri eftersom de tvingas leva ett liv på sina ägares villkor. Ägare som inte förstår hundens behov. Jag har sett alltför många 50-åriga kvinnor som skaffar hund och sköter den som det barn de egentligen vill ta hand om. Tonåringar som skaffar en Pitbull för att den ger en känsla av makt. En hund behöver motion, träffa andra hundar, få mat som är anpassad till dess metabolism, ha en ledare och ständigt på vara med sin flock. Hur ser det ut för de flesta hundar - de har oftast en husse eller matte som inte ger signalen att de är flockledare dessutom mest är på jobbet och har hunden som en bijouteri, en brosch, armband ett vapen. Dessutom föder den så den blir överviktig eftersom man inte orkar ta den på riktiga promenader utan bara utanför dörren så den får "skita". Det är djurplågeri men det reagerar ingen på.., allraminst djurrättsorganisationerna!!
Moorrrr....!!!

G.O.M.