Armageddon...

Ni som läste mitt förra blogginlägg kommer kanske ihåg att det fanns med ett avsnitt som handlade om överbefolkning. Närmare bestämt skrev jag :
"Den andra stora övergripande frågan (i 70-talets Sverige-min kommentar)var överbefolkningen i världen och hur maten skulle räcka åt oss alla. Antalet människor på jorden närmade sig då enligt alla beräkningar 4 miljarder. Detta var något oerhört och forskare varnade för att när befolkningen kom upp i 6 miljarder skulle jorden inte kunna förse oss med mat. Nu har vi passerat 7 miljarder och fortfarande har vi mat - men ur länge till....?".

Jag tror fortfarande att det är människans ödesfråga. Det ligger inte i oss som art att begränsa vår reproduktion. Som hos allt levande på denna jord är det och överlevnad de primära grundinstinkterna.

Bilden föreställer London och kommer från: National Geographic
http://natgeo.se/droppen-som-fick-baegaren-att-rinna-oever

Vi ser oss som en överlägsen art som har lämnat allt vad djuriska instinkter heter och intellektuellt kan se förbi våra subjektiva behov. Men glöm det - vi bedrar oss själva bara för att få tillfredsställa våra primära instinkter. Se bara på den fetmaepidemi som grasserar i västvärlden. Instinktmässigt tycker vi att det som innehåller mycket energi är gott eftersom det en gång i tidernas begynnelse var en bristvara för oss. Den som hade genen som gjorde att fett och kolhydrater smakade gott och därför drog i sig allt av det när det dök upp hade bättre förutsättningar att överleva. Idag föreligger egentligen inte det behovet men instinkten finns kvar och inte kan vi "tänka" bort den. På samma sätt är det med reproduktionen - och förmodligen ligger den "djupare" än smaken för energirik föda.

Om man tar det senaste århundradets befolkningsstatistik och lägger in i ett diagram får man en vacker kurva med exponentiell tillväxt. Drar man ut den så ser man att runt 2050 kommer vi att vara runt 9 miljarder och 50 år senare 12 - 15 miljarder innevånare. Detta naturligtvis förutsatt att inget extremt inträffar som decimerar innevånarna på vår jord - meteor eller en ny digerdöd.

Vad kommer detta att leda till? Först och främst att jordens resurser kommer att minska. Utvecklingsländerna kommer att ställa krav på att få ta del av samma standard som vi i de rika I-länderna levt i under flera århundraden. Resurser i form av mineraler och energi kommer att

Bild från  http://majanordstrom.blogg.se/hjartatat
vanster/2012/october/vi-maste-prata-om-antropocen.html

konsumeras i en allt högre takt med brist och förstörd miljö som följd. Effekterna kommer att synas först där jordens resurser redan nu är bristfälliga - dvs i de så kallade U-länderna. En extremt ökande befolkning och brist på livsnödvändiga resurser kommer naturligtvis att leda till folkvandringar. Vi i det rika Norden kommer att klara oss länge men lita på att det även kommer att drabba oss. Till en början kommer energi och naturresurser i form av mineraler, konstgödning etc vara de faktorer som alla behöver och vill tillskansa sig - och det märker vi tendenserna till redan nu. På slutet kommer de stora bristvarorna som man kommer att föra krig kring, både mellan länder, samhällen och individer, att vara föda och vatten.

Nä nu får det sluta regna och bli sol ute - jag börjar ledsna på det här vädret....!

G.O.M.

Hjälporganisationer.........

Jag ser reklaminslag på TV om svältande barn i Afrika, jag ser ett med en liten flicka gråtande av skräck efter traumatiska krigsupplevelser och instämmer i att så ska ingen behöva växa upp. En organisation vill att jag ska skänka pengar till dom för att hjälpa flickor i Asien att få en skolgång och därmed komma ifrån analfabetism och fattigdom. Ett inslag visar fruktansvärda bilder med djur som behandlas illa, hundar som överlevt dränkning, åsnor med hopbundna ben där moderns/stoet slagits ihjäl, björnungar vars mor dödats och som piskas för att dansa, och där en organisation vill ha ekonomiskt stöd för att kunna hjälpa dom. Jag ser tältstäder där magra barn går omkring i leran. Där människor köar till matutlämning. Jag ser bilder med döda kroppar täckta av lakan. Jag får reklam i brevlådan som vill att jag ska skänka pengar till just deras hjälpande. En organisation vill att jag ska testamentera mitt arv till dem för att de ska fördela medel till forskare En annan vill att jag ska betala skogsplantering i Sydamerika, en annan vill ha bidrag till brunnsborrning i Afrika. Alla visar hemska bilder på lidande människor och djur. Alla dessa hävdar också att just de hjälper människor och djur i akuta situationer, att de gör en skillnad, och de vill hjälpa mig som medmänniska att bidra och därmed kunna känna mig tillfreds med mig själv.

Bild från: https://tommy1960.wordpress.com/
2008/12/21/darfur-zimbabwe/

På vilket sätt och hur mycket jag ger till behövande är inget som ni kära läsare har med att göra, det är bara mellan mig själv och mitt samvete. Vad jag vill peka på och ifrågasätta är - gör all denna reklam för givande att jag ger mer....? Jag tvivlar! Jag tror att det till och med kan ha en motsatt effekt.  Jag märker att jag numera undviker dessa inslag som ska sticka i vårt samvete så att vi öppnar plånboken ännu mer. Jag byter kanal, eller tar upp en bok eller påbörjar en konversation - med andra ord undviker det fruktansvärda som visas och som jag vet existerar i en verklighet utanför Sverige. Jag erkänner jag blir så illa berörd av dessa bilder av människors och djurs smärta, hjälplöshet och utsatthet att jag mår dåligt av det. Vilket gör att jag avskärmar mig och därmed har denna "reklam" motsatt effekt - i alla fall på undertecknad. Jag/man blir så illa berörd av att dagligen se bilderna på det fruktansvärda lidande som människor och djur utsätts för runt om i världen och som jag inte kan göra något åt annat än att skänka pengar. Pengar som jag inte ens vet kommer de lidande tillgodo. Ingen ska ju få mig att tro att alla dessa "välmenande" "hjälpande" organisationer inte också gör detta för att kunna livnära sig själva och tjäna en hacka.

Jag vet också att orsaken till allt detta lidande hos människor och djur oftast bottnar i tre saker:
1/  Krig och våld - Just nu Boko Haram, IS med flera av dessa organisationer som anser sig stå över människors liv och död .
2/ Okunskap, kulturell brist på empati - är orsaken till djurplågeri och omänskligt utnyttjande av människor och djur.
3/  Geologiska, biologiska förhållanden som minskar förutsättningarna för människor och djur att nära sig och därmed överleva.

Dessa faktorer måste vi göra något åt inte som nu bara städa undan resultaten. Vi hjälper ett fåtal medan ännu fler tillkommer - vi sopar de verkliga problemen under mattan. bJag tror inte små enskilda organisationer kan lösa detta. Det måste till global analys för att hitta det effektivaste målet för resurserna/åtgärderna och flera länder måste tillsammans enas till effektiva initiativ, som sätts samman utan baktankar på egen vinning för enskilda länder, organisationer eller individer. När en sådan aktivitet kommer till stånd och annonseras i reklamen - då ska jag lyssna och agera.

Varför världssamfundet inte åtgärdar Boko Haram eller IS, som i nuläget är orsaken till så mycket lidande förstår jag inte - vad väntar de på.

Räknesticka Bild från http://faktoider.blogspot.se/
2010/05/raknestickor.html

Bortsett från ovanstående är allt bra med undertecknad - imorgon den 14 juni blir jag äntligen myndig - fyller 65. F-n vad mycket det hänt på dessa år - vilken utveckling jag haft ynnesten att vara med om. Från räknesticka och kompass - till datorer, internet och GPS.

G.O.M.

Grumpy....? Nä...., inte idag....., eller.....????

Varit på tjänsteresa söderut till ett av våra närmsta grannländer. Ur jobbperspektiv intressanta två dagar, men den stora vinsten är som alltid att träffa kollegor på raster och luncher och mellan allt det privata snacket hämta upp det senaste inom verksamheterna. Sådant som publiceras först om några år. 
Men det bästa är ändå när man flyger hem och ser ner på det försvinnande europeiska landskapet med sina åkrar och framför allt hus, hus, hus och åter hus, som förbyts till det svenska med stora skogsområden och lite åkrar och bara några få hus. Då känner jag som alltid att det är skönt att bo i Sverige. Sedan flyger tankarna vidare till jag dessutom har mat varje dag, till och med för mycket, så att överutfodring är ett problem för mig och mina landsmän. Jag har tak över huvudet - som inte bara är tak över huvudet - utan utgör en investering, både vad gäller innehåll och fastighet. Jag behöver inte arbeta mer än åtta timmar per dag, lediga helger och semester. Dessutom ingen som spöar mig om jag tar en längre fikarast. Blir jag sjuk får jag ändå en inkomst så jag överlever - likaså om jag blir arbetslös. Vi har en statsledning som även om de inte tillhör de skarpaste eller mest produktiva djuren i fållan ändå inte försöker ta kål på befolkningen med eldvapen eller hunger. Dessutom haft fred sedan 1814. Sista kriget var ett kort sådant mot Norge för deras självständighetskrav, freden slöts 14 Augusti 1814, alltså har vi haft fred  197 år - sug på den du. Ändå är vi ett gnällande, missnöjt folk, som bara vill ha det bättre och bättre, och mer och mer.
Förmodligen ligger det i människans natur, överlevnadsegenskaper, att inte slå sig till ro utan hela tiden förbättra sina egna villkor. Problemet nu verkar vara att de förbättringar vi kan genomföra blir på bekostnad av natur och våra medmänniskor och till stor del består av sådant som inte är nödvändigt för vår överlevnad.
Vi kanske skulle vara lyckligare om vi hade några reella överlevnadsproblem att kämpa emot...., tex hunger? De framsteg vi gjorde då skulle i alla fall märkas på ett annat sätt för oss än vad en ny mobil, modegarnityr, läppfyllning etc gör, eller......?


G.O.M.