En gullig historia.....

Vet inte vad det är med mig - känner mig inte alls "grumpy" - kan det bero på att barnbarnen har varit här och hälsat på eller är grumpigheten utmattad efter alla politiska "påhitt" den senaste tiden? Vem vet, kanske.... . I alla fall blir detta ett inlägg med avsaknad av "grumpy".
Det här börjar för nio år sedan. Vår första bopåle ligger intill ett friluftsområde med en fantastisk badplats. Det är livligt frekventerat av stadsbor under sommarhalvåret för att svalka sig och ligga som sjöelefanter nästan på varandra på stranden. På vintern far de fram på skridskor på den plogade isen och värmer sig vid små brasor där de också dricker sin O´boy (för drack man
mjölkchoklad gjord på kakao-pulver (eller Ca₂O som Bengt-Göran skrev på svarta tavlan under roliga timmen för 50 år sedan)). Där finns också en campingplats med framför allt husvagnar.
Nu finns det dom som har katt och som anser att den kan man ha med sig på stranden och i husvagnen. Visst, det går ju bra under förutsättning att man har den i band så att den inte kan smita om den blir skrämd. Nu finns det de som inte har alla gafflar i lådan utan anser att man inte behöver ha katten i band eller att det inte behöver vara så åtdraget att den inte kan smita. Kort sagt - varje år tar vi hand om ett antal bortsprungna katter. De dyker upp när kylan och

snön kommer. De flesta hittar vi ägarna till, För några få gör vi det inte, och då får vi hitta en ny husse eller matte.. Det här handlar om en av dem - en som fick namnet DOS. Namnet fick han av min yngste son som just då läste gymnasiala datastudier. Han (katten alltså) dök upp när snön låg decimeterdjup - och som de brukar strök han omkring i ytterregionerna i trädgården. Våra befintliga honkatter hade inget emot honom men vår lilla hane talade raskt om att här var det han som bestämde. Men den gulröda katten fortsatte hålla sig i närheten. Till sist blev alla våra katter stressade och började markera med urin, även inne. En dag när det var -20 grader och jag gick ut för att skotta undan morgonens snö la han sig framför mig på rygg och skrek....!
Han visade på kattspråk att han ville ha hjälp och att han underkastade sig mig (tror jag). Jag lyfte upp honom och satte in honom i min veterinärklinik som jag hade på den tiden och gav honom mat.

Snacka om nöjd katt. Han visade sin uppskattning genom att spinna och stryka sig emot mig. Men vad skulle vi göra med honom. Vi kunde inte ta in honom till de andra eftersom de då blev stressade och hävdade revir. Dessutom kunde vi inte ha fler katter. Jag sökte ägaren genom annonser i affärer och lokaltidningar. så som vi brukar göra när vi har tagit omhand en övergiven katt.. Någon märkning hade han inte.
Vad gör man - inte avliva i varje fall. Precis då hade min äldsta son flyttat ihop med sin livsledsagarinna och de kunde tänka sig att ha en vacker och mycket trevlig katt. De bodde i en
lägenhet men vi bedömde det OK eftersom Dos gav intryck av att vara just en lägenhetskatt. Sagt och gjort - jag vaccinerade och kastrerade honom och därefter fick han flytta in. Där har han varit sedan dess i nio långa år.
Det som nu hänt är att min son och svärdotter och deras två döttrar har flyttat in i en fastighet på landet med många uthus och en stor lada - och Dos har börjat gå ut. Han har till och med tagit sin första mus. Och jag ser på honom hur lycklig han är - och det gör mig lycklig..... !


G.O.M.

Varför saknar så många katter ordentlig omsorg...!

Bilden från: http://www.agria.se/katt/artikel/
ormbett-pa-katt

Som veterinär känner man oftast mycket för och med djur. Jag kan säga att det minskar inte med pensionering - snarare tvärtom eftersom man får med tid över för reflektion. I mitt fall har det lett till att jag ska försöka hjälpa till på ett katthem med det jag kan. Jag har de senaste 15 åren arbetat med nationellt smittskydd och därmed blivit ringrostig när det gäller direkt kliniskt arbete - men jag gör det jag kan..Varför just katthem undrar säkert många. Jo för att katten är nog det djurslag vi har tagit till oss som vi ser som både husdjur och vildlevande. Det medför att många inte har samma omsorg om sin katt som de skulle ha om sin hund eller häst. Katten finns bara där. Man slänger till den innehållet i en kattmatsburk som stått öppnad i tre dagar. Åker man på semester så lämnar man dem både en och två veckor eller värst av allt den övergivna sommarkatten.

Ord är överflödiga Från http://imittsverige.blogspot.se/2009/09/katter-nerstoppade-i-ror.html

Skador och dålig hälsa får katten klara själv för veterinär kostar ju.
Jag bor så till att jag nästan varje vinter får ta mig an övergivna katter. Katter som kommer närmre huset ju kallare det blir, som äter från komposten. Som man till sist inser att de är övergivna och tar in, försöker hitta ägaren. I bästa fall lyckas jag med det - annars gäller det att hitta någon ny husse eller matte eller lämna in till katthem.
I Uppsala har vi katthemmet "Samvetet" och "Musses Vänner". Bägge dessa föreningar arbetar ideellt och har bara de bidrag de får av enskilda personer och företag. Det är många människor som mellan sitt arbete och att umgås med familjen varje dag lägger ner flera timmar på att via dessa föreningar hjälpa herrelösa katter.
OCH SÅ ÄR DET ÖVER HELA SVERIGE.

Släpade katt efter bil Från: http://www.svt.se/nyheter/regionalt/
vasterbottensnytt/slapade-katt-efter-bilen

Hur kan det vara så i ett land som berömmer sig så över sin djuretik som vi gör i Sverige. Skulle en hund, en ko eller en häst överges och tvingas överleva en vinter utan foder och tak över huvudet skulle det bli ett ramaskri - men en katt är skit samma, den är ju vild så den klarar sig. Sedan har vi de känslomässigt störda som kan använda en katt som fotboll eller fackla bara för att det är en katt. Bilderna här på sidan är ett axplock från det som funnits med i pressen under 2000-talet. Katter har för lågt värde  för många människor både emotionellt och ekonomiskt. Enda sättet att höja det tror jag är genom information, via radio, TV och press.

Först en klapp sedan spark i magen - skitkul -kattens låga värde är ett internationellt problem- Från http://www.expressen.se/nyheter/misshandlad-katt-har-hittat-en-ny-kompis/

Ta en vecka när media samlar sig kring ämnet -presenterar avarterna av katt hållning och visar på hur en katt ska skötas. Informera om Chip-märkning, katten som levande kännande varelse, ansvaret med att ha katt, kastration osv. Vem ska ombesörja att en sådan vecka kommer till stånd - naturligtvis myndigheterna både Jordbruksdepartementet(Eskil Erlandsson Här hittar du kontaktuppgifter på Eskil),  Jordbruksverket (Avdelningen för djurskydd och hälsa - Avdelningschef Ingrid Eilertz här hittar du kontaktuppgifter till Ingrid)  och alla länsstyrelser/kommuner har ett ansvar i detta. Tills vi har ökat förståelsen för katten som en levande varelse borde myndigheterna ta del i ansvaret att stötta alla dessa katthem 

Folk är inte kloka - från https://bloggett.files.wordpress.com/2010/08/namnlos1.jpg

som bedriver en rörelse enbart med hjälp av privata bidragsgivare och därmed med knappa medel. Som det är idag måste de avvisa katter i nöd beroende på att de inte har ekonomin att ta emot fler.

Skapa ett ordentligt katthem i varje kommun och ge det fullständiga bidrag från kommunen/staten. Övriga "privata" katthem får fortsätta med privat finansiering men där måste vi öka motivationen hos veterinärkliniker, foderfabrikanter, läkemedelstillverkare, försäkringsbolag etc att bidra med medel . 

Jag vet en person som är som klippt och skuren för att propagera och arbeta  för detta  -  Johan Beck-Fries, Informationschef på Sveriges Veterinärförbund och chefredaktör för deras tidning. Han är djurens korsriddare bara han bestämmer sig för att ta sig an frågan. JOHAN KOM IGEN:.

 I Västerby i Larsmo, fann man i juli 2008  en katt som plågats till döds. Katten hade dränkts med kätting och tegelsten och flöt omkring i bassängen i Sonamo båthamn.
Från http://evamojje.wordpress.com/tag/djurplageri/

G.O.M.

Kattf-n och bärplockning

Bilden från: http://imgur.com/gallery/eRIPK

Har varit vid bopåle 2 under några dagar. Vi skulle egentligen varit där hela veckan men vår hankatt Skunken ansåg att han inte ville hänga med, så han höll sig undan de 24 timmar som vi svärande över hela Felis släktet satt och väntade. Det började med att han på samma morgon som vi avsåg att resa, gick ut för att slå morgondrillen, avge några konkurrentavskräckande kattvrål samt klösa så högt upp på äppelträdet han bara kan (visar hur fruktansvärt stor han är för andra katthanar, attraktiv för honorna naturligtvis). På gårdsplan står vårt trogna vrålåk, Volvo 945 2001, fullastad med allsköns bråte, som min livsledsagarinna anser är helt nödvändigt för en överlevnad i södra Norrland. Dessutom har jag kopplat på vår släpvagn, och på den placerat vår kompostkvarn som ska få tjänstgöra några dagar vid bopåle 2. Skunken spänner ögonen i bilen, och man ser att hjärnan arbetar för högtryck. Bil, fullpackad med bråte, släpkärra = kattbur, 2,5 timmar utan kisspaus och smådjursjakt samt husses och mattes nya revir, där man som nyinflyttad katt får kämpa mot ett helt koppel hankatter med både loppor och löss och dessutom oschyssta metoder. Nä - den här gången stannar jag hemma. Därefter satte han full fart under ladan, trodde faktiskt inte han kunde röra sig så snabbt..! Vad att göra?? Väntade på honom i 36 timmar. Normalt kommer han in och äter varannan timme, men inte nu inte. Till sist åkte vi, packade in PiaFia (den andra katten) i sin kattbur (hon gick in frivilligt). Egentligen led han ingen nöd av att vara ensam hemma, kattlucka, fullt med torrkulor (som är hans älsklingsmat. En stor skål med vatten trots att han bara dricker utomhus och sork finns det i överflöd i åkern  Var vid bopåle 2 i tre dagar, gjorde det som måste göras för att hålla det i skick, därefter hem. Kändes riktigt - inte kan man lämna en familjemedlem vind för våg. Hann inte med riktigt allt vid bopåle2, bara det viktigaste. Till och med att bjuda grannarna på middag. Det var SLUMats med livsledsagarinna Canem Generatio, UppfinnarDaniel och InteGunilla. Ett trevligt gäng som jag trivs med. Vi hann med många samtalsämnen under kvällen, bl.a. årets bärtillgång, som verkar bli mager vad gäller hjortron och blåbär.

Bilden från: http://peterharold.wordpress.com/2013/02/19/tiggeriet-
som-urbant-skonhetsfel/

Detta senaste får mig att associera till dessa stackars thailändare som kommer hit för att plocka och tjäna storkovan. Tänk att åka så långt för att ha ett arbete och dom gör det ju inte för att utnyttja den svenska välfärden utan de vill verkligen arbeta för lönen. Associerar vidare till alla dessa romer som man ser tigga vid varuhus, systemet - ja nästan överallt. Varför erbjuds inte de bärplockning - de är ju redan här och vad de själva sagt så är de ju här för att tjäna pengar genom att arbeta. Överhuvud taget borde det vara möjligt att låta dem få låglönearbeten som idag ingen utför - städa i parker, gator etc. Ge dom en låg men skälig ersättning per dag för utfört arbete. Många tycker kanske att det är att utnyttja dem, men jag är inte så säker. Det måste ju kännas bättre att få en dagslön om än låg och veta att man gjort en insats än att tigga och känna att man utnyttjar andra, eller....... . Sanningen om svensk välfärd är ju sorgligt nog att vi inte kan erbjuda våra svenska medborgare den service som de/vi egentligen har rätt till och  förväntar oss. Ännu mindre blir kakan om vi ska betala ut löner enligt fackliga avtal eller sociala bidrag för att hjälpa dessa vilsna EU-medborgare med deras försörjning. Det bästa vore naturligtvis att deras respektive hemländer erbjuder dem en tillvaro som de kan överleva i. Jag måste ge Jimmie Åkesson  (SD) rätt i det han sagt att den bästa hjälpen är den som man kan ge i eller via hemlandet för att ge människor en bra tillvaro där de vill vara. För ingen av oss skulle väl vilja ge sig iväg från Sverige för att skaffa sig försörjning eller en trygg tillvaro.Förresten om jag flydde från Sverige och sökte mitt uppehälle i ett annat land - skulle jag nog inte bli så välkommen om jag inte försörjde mig via ett arbete så som förväntas av övriga medborgare i det landet. Näääääääää, jag tycker det var en bra ide med att erbjuda romerna bärplockning - de är ju redan här.
G.O.M.