|
Bilden från: http://www.agria.se/katt/artikel/
ormbett-pa-katt |
Som veterinär känner man oftast mycket för och med djur. Jag kan säga att det minskar inte med pensionering - snarare tvärtom eftersom man får med tid över för reflektion. I mitt fall har det lett till att jag ska försöka hjälpa till på ett katthem med det jag kan. Jag har de senaste 15 åren arbetat med nationellt smittskydd och därmed blivit ringrostig när det gäller direkt kliniskt arbete - men jag gör det jag kan..Varför just katthem undrar säkert många. Jo för att katten är nog det djurslag vi har tagit till oss som vi ser som både husdjur och vildlevande. Det medför att många inte har samma omsorg om sin katt som de skulle ha om sin hund eller häst. Katten finns bara där. Man slänger till den innehållet i en kattmatsburk som stått öppnad i tre dagar. Åker man på semester så lämnar man dem både en och två veckor eller värst av allt den övergivna sommarkatten.
Skador och dålig hälsa får katten klara själv för veterinär kostar ju.
Jag bor så till att jag nästan varje vinter får ta mig an övergivna katter. Katter som kommer närmre huset ju kallare det blir, som äter från komposten. Som man till sist inser att de är övergivna och tar in, försöker hitta ägaren. I bästa fall lyckas jag med det - annars gäller det att hitta någon ny husse eller matte eller lämna in till katthem.
I Uppsala har vi katthemmet "
Samvetet" och "
Musses Vänner". Bägge dessa föreningar arbetar ideellt och har bara de bidrag de får av enskilda personer och företag. Det är många människor som mellan sitt arbete och att umgås med familjen varje dag lägger ner flera timmar på att via dessa föreningar hjälpa herrelösa katter.
OCH SÅ ÄR DET ÖVER HELA SVERIGE.
Hur kan det vara så i ett land som berömmer sig så över sin djuretik som vi gör i Sverige. Skulle en hund, en ko eller en häst överges och tvingas överleva en vinter utan foder och tak över huvudet skulle det bli ett ramaskri - men en katt är skit samma, den är ju vild så den klarar sig. Sedan har vi de känslomässigt störda som kan använda en katt som fotboll eller fackla bara för att det är en katt. Bilderna här på sidan är ett axplock från det som funnits med i pressen under 2000-talet. Katter har för lågt värde för många människor både emotionellt och ekonomiskt. Enda sättet att höja det tror jag är genom information, via radio, TV och press.
Ta en vecka när media samlar sig kring ämnet -presenterar avarterna av katt hållning och vis
ar på hur en katt ska skötas. Informera om Chip-märkning, katten som levande kännande varelse, ansvaret med att ha katt, kastration osv. Vem ska ombesörja att en sådan vecka kommer till stånd - naturligtvis myndigheterna både Jordbruksdepartementet(Eskil Erlandsson Här hittar du kontaktuppgifter på Eskil), Jordbruksverket (Avdelningen för djurskydd och hälsa - Avdelningschef Ingrid Eilertz här hittar du kontaktuppgifter till Ingrid) och alla länsstyrelser/kommuner har ett ansvar i detta. Tills vi har ökat förståelsen för katten som en levande varelse borde myndigheterna ta del i ansvaret att stötta alla dessa katthem
|
Folk är inte kloka - från https://bloggett.files.wordpress.com/2010/08/namnlos1.jpg |
som bedriver en rörelse enbart med hjälp av privata bidragsgivare och därmed med knappa medel. Som det är idag måste de avvisa katter i nöd beroende på att de inte har ekonomin att ta emot fler.
Skapa ett ordentligt katthem i varje kommun och ge det fullständiga bidrag från kommunen/staten. Övriga "privata" katthem får fortsätta med privat finansiering men där måste vi öka motivationen hos veterinärkliniker, foderfabrikanter, läkemedelstillverkare, försäkringsbolag etc att bidra med medel .
Jag vet en person som är som klippt och skuren för att propagera och arbeta för detta - Johan Beck-Fries, Informationschef på Sveriges Veterinärförbund och chefredaktör för deras tidning. Han är djurens korsriddare bara han bestämmer sig för att ta sig an frågan. JOHAN KOM IGEN:.
|
I Västerby i Larsmo, fann man i juli 2008 en katt som plågats till döds. Katten hade dränkts med kätting och tegelsten och flöt omkring i bassängen i Sonamo båthamn. Från http://evamojje.wordpress.com/tag/djurplageri/ |
G.O.M.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar