Varför saknar så många katter ordentlig omsorg...!

Bilden från: http://www.agria.se/katt/artikel/
ormbett-pa-katt

Som veterinär känner man oftast mycket för och med djur. Jag kan säga att det minskar inte med pensionering - snarare tvärtom eftersom man får med tid över för reflektion. I mitt fall har det lett till att jag ska försöka hjälpa till på ett katthem med det jag kan. Jag har de senaste 15 åren arbetat med nationellt smittskydd och därmed blivit ringrostig när det gäller direkt kliniskt arbete - men jag gör det jag kan..Varför just katthem undrar säkert många. Jo för att katten är nog det djurslag vi har tagit till oss som vi ser som både husdjur och vildlevande. Det medför att många inte har samma omsorg om sin katt som de skulle ha om sin hund eller häst. Katten finns bara där. Man slänger till den innehållet i en kattmatsburk som stått öppnad i tre dagar. Åker man på semester så lämnar man dem både en och två veckor eller värst av allt den övergivna sommarkatten.

Ord är överflödiga Från http://imittsverige.blogspot.se/2009/09/katter-nerstoppade-i-ror.html

Skador och dålig hälsa får katten klara själv för veterinär kostar ju.
Jag bor så till att jag nästan varje vinter får ta mig an övergivna katter. Katter som kommer närmre huset ju kallare det blir, som äter från komposten. Som man till sist inser att de är övergivna och tar in, försöker hitta ägaren. I bästa fall lyckas jag med det - annars gäller det att hitta någon ny husse eller matte eller lämna in till katthem.
I Uppsala har vi katthemmet "Samvetet" och "Musses Vänner". Bägge dessa föreningar arbetar ideellt och har bara de bidrag de får av enskilda personer och företag. Det är många människor som mellan sitt arbete och att umgås med familjen varje dag lägger ner flera timmar på att via dessa föreningar hjälpa herrelösa katter.
OCH SÅ ÄR DET ÖVER HELA SVERIGE.

Släpade katt efter bil Från: http://www.svt.se/nyheter/regionalt/
vasterbottensnytt/slapade-katt-efter-bilen

Hur kan det vara så i ett land som berömmer sig så över sin djuretik som vi gör i Sverige. Skulle en hund, en ko eller en häst överges och tvingas överleva en vinter utan foder och tak över huvudet skulle det bli ett ramaskri - men en katt är skit samma, den är ju vild så den klarar sig. Sedan har vi de känslomässigt störda som kan använda en katt som fotboll eller fackla bara för att det är en katt. Bilderna här på sidan är ett axplock från det som funnits med i pressen under 2000-talet. Katter har för lågt värde  för många människor både emotionellt och ekonomiskt. Enda sättet att höja det tror jag är genom information, via radio, TV och press.

Först en klapp sedan spark i magen - skitkul -kattens låga värde är ett internationellt problem- Från http://www.expressen.se/nyheter/misshandlad-katt-har-hittat-en-ny-kompis/

Ta en vecka när media samlar sig kring ämnet -presenterar avarterna av katt hållning och visar på hur en katt ska skötas. Informera om Chip-märkning, katten som levande kännande varelse, ansvaret med att ha katt, kastration osv. Vem ska ombesörja att en sådan vecka kommer till stånd - naturligtvis myndigheterna både Jordbruksdepartementet(Eskil Erlandsson Här hittar du kontaktuppgifter på Eskil),  Jordbruksverket (Avdelningen för djurskydd och hälsa - Avdelningschef Ingrid Eilertz här hittar du kontaktuppgifter till Ingrid)  och alla länsstyrelser/kommuner har ett ansvar i detta. Tills vi har ökat förståelsen för katten som en levande varelse borde myndigheterna ta del i ansvaret att stötta alla dessa katthem 

Folk är inte kloka - från https://bloggett.files.wordpress.com/2010/08/namnlos1.jpg

som bedriver en rörelse enbart med hjälp av privata bidragsgivare och därmed med knappa medel. Som det är idag måste de avvisa katter i nöd beroende på att de inte har ekonomin att ta emot fler.

Skapa ett ordentligt katthem i varje kommun och ge det fullständiga bidrag från kommunen/staten. Övriga "privata" katthem får fortsätta med privat finansiering men där måste vi öka motivationen hos veterinärkliniker, foderfabrikanter, läkemedelstillverkare, försäkringsbolag etc att bidra med medel . 

Jag vet en person som är som klippt och skuren för att propagera och arbeta  för detta  -  Johan Beck-Fries, Informationschef på Sveriges Veterinärförbund och chefredaktör för deras tidning. Han är djurens korsriddare bara han bestämmer sig för att ta sig an frågan. JOHAN KOM IGEN:.

 I Västerby i Larsmo, fann man i juli 2008  en katt som plågats till döds. Katten hade dränkts med kätting och tegelsten och flöt omkring i bassängen i Sonamo båthamn.
Från http://evamojje.wordpress.com/tag/djurplageri/

G.O.M.

Snart är det dags för julmaten.......!!!

Efter årsskiftet blir det förbjudet att hålla värphöns i oinredda burar enligt ett nytt EU-beslut. Frågan jag ställer mig är hur mycket roligare blir det för hönsen? Kan någonsin djurhållning ge djur ett fullvärdigt liv. Är det inte snarare så att vi extrapolerar vad vi tycker de behöver utifrån våra egna mänskliga bedömningar...!! Oftast inte ens medvetet utan mer känslomässigt.

Gulligt...? -Hmmmm, kanske, men är det ett värdigt hundliv...?

Alla har vi ju sett dessa småhundar som utgör accessoarer för framför allt trend medvetna kvinnor. Eller förskolebarnet som fått och tröttnat på en kanin, och som nu (kaninen alltså) framlever sina dagar i en  bur med 100 x 100 cm bottenyta, och utfodras med pellets då och då. Eller utegrisarna som fått en rastgård på 100 x 100 m, vilken dom bökade upp till en stenåker efter tre veckor och som utfodras med Lantmännens slaktfoder special. Och nu hönsen som får sand och en sittpinne. Är det någon som tror att de har ett värdigt djurliv eller är det ett djurliv som vi skulle tycka var värdigt om vi var hund, kanin, gris eller höna.
Vi har en massa argument - de känner inte till något annat - det är ju trots allt bättre än innan - för att inte tala om småhundsägarna som tror att de ger hunden allt bara för att de behandlar den som ett "barn". 
Mycket av vår djurhållning handlar om vår föda - ägg, mjölk och kött. När ni plockar på er äggen eller falukorven i köpcentrat så ser ni produkten och priset och gör era val utifrån det. Men där stannar tanken - den går inte vidare till varifrån produkten härstammar - det skulle göra vardagstillvaron alltför svår. Har någon av er gjort ett studiebesök på ett slakteri?? Det har jag - till och med arbetat på några - jag har sett grisar hoppa ur skållkaret och springa för sitt liv, jag har sett får lyfta på huvudena och studera omgivningen när de hängde i hasorna i slaktkrokarna. Detta hör inte till vanligheten utan är sådant som man försöker få bort. Men däremot  användningen av elpådrivare, skitiga övernattningsstall med omjölkade kor, skräcken i djurens ögon när de kommer in i slaktgången och känner blodlukten - det är faktorer som jag aldrig tror går att få bort. Jag äter kött - men helst hemmaslaktat eller vilt som jag själv skjutit. För jag tycker mig ha förstått att det inte är dödandet i sig som är det förfärliga - det är vägen dit....! Jakt, tycker säkert någon då - sånt djurplågeri. Tvärtom säger jag, ett vilt djur är vant vid att leva bland sina fiender, ett rådjur springer undan för svampplockare, orienterare, varg, lodjur, räv. Jägaren utgör inget undantag. Vi ska inte bli vegetarianer om vi inte vill det. Men vi kan dra ner på köttkonsumtionen - det behöver inte vara kött varje dag. Jag tycker också att vi ska arbeta på att få utökad möjlighet att köpa gårdsslaktat kött. Kanske till och med betala lite mer för produkterna med garantin för att djuren haft det lite bättre. För naturligtvis är det ekonomin som styr alltihopa.....

Att all djurhållning innebär begränsningar i tillvaron för de djur vi håller är ofrånkomligt. Den stora frågan är vad vi kan acceptera för att med gott samvete fortsätta konsumera produkterna. Det är något som var och en av oss måste ta ställning till - men det krävs att vi handlar medvetet. När vi köper entrecote ska vi veta att den kommer från en ko eller tjur och att hanteringen är sådan som den är och att vi accepterar den. Vill vi ha produkter från en annan form av hållning måste vi efterfråga dom.

Till sist - när det gäller sällskapsdjur visavi animalieproducerande djur, tycker jag vi sillar mygg och sväljer kameler. Mycket av hållningen av sällskapsdjur är på gränsen till djurplågeri om man ska följa djurskyddslagen. Men där tycker vi inget......... 

G.O.M.