Snart är det dags för julmaten.......!!!

Efter årsskiftet blir det förbjudet att hålla värphöns i oinredda burar enligt ett nytt EU-beslut. Frågan jag ställer mig är hur mycket roligare blir det för hönsen? Kan någonsin djurhållning ge djur ett fullvärdigt liv. Är det inte snarare så att vi extrapolerar vad vi tycker de behöver utifrån våra egna mänskliga bedömningar...!! Oftast inte ens medvetet utan mer känslomässigt.

Gulligt...? -Hmmmm, kanske, men är det ett värdigt hundliv...?

Alla har vi ju sett dessa småhundar som utgör accessoarer för framför allt trend medvetna kvinnor. Eller förskolebarnet som fått och tröttnat på en kanin, och som nu (kaninen alltså) framlever sina dagar i en  bur med 100 x 100 cm bottenyta, och utfodras med pellets då och då. Eller utegrisarna som fått en rastgård på 100 x 100 m, vilken dom bökade upp till en stenåker efter tre veckor och som utfodras med Lantmännens slaktfoder special. Och nu hönsen som får sand och en sittpinne. Är det någon som tror att de har ett värdigt djurliv eller är det ett djurliv som vi skulle tycka var värdigt om vi var hund, kanin, gris eller höna.
Vi har en massa argument - de känner inte till något annat - det är ju trots allt bättre än innan - för att inte tala om småhundsägarna som tror att de ger hunden allt bara för att de behandlar den som ett "barn". 
Mycket av vår djurhållning handlar om vår föda - ägg, mjölk och kött. När ni plockar på er äggen eller falukorven i köpcentrat så ser ni produkten och priset och gör era val utifrån det. Men där stannar tanken - den går inte vidare till varifrån produkten härstammar - det skulle göra vardagstillvaron alltför svår. Har någon av er gjort ett studiebesök på ett slakteri?? Det har jag - till och med arbetat på några - jag har sett grisar hoppa ur skållkaret och springa för sitt liv, jag har sett får lyfta på huvudena och studera omgivningen när de hängde i hasorna i slaktkrokarna. Detta hör inte till vanligheten utan är sådant som man försöker få bort. Men däremot  användningen av elpådrivare, skitiga övernattningsstall med omjölkade kor, skräcken i djurens ögon när de kommer in i slaktgången och känner blodlukten - det är faktorer som jag aldrig tror går att få bort. Jag äter kött - men helst hemmaslaktat eller vilt som jag själv skjutit. För jag tycker mig ha förstått att det inte är dödandet i sig som är det förfärliga - det är vägen dit....! Jakt, tycker säkert någon då - sånt djurplågeri. Tvärtom säger jag, ett vilt djur är vant vid att leva bland sina fiender, ett rådjur springer undan för svampplockare, orienterare, varg, lodjur, räv. Jägaren utgör inget undantag. Vi ska inte bli vegetarianer om vi inte vill det. Men vi kan dra ner på köttkonsumtionen - det behöver inte vara kött varje dag. Jag tycker också att vi ska arbeta på att få utökad möjlighet att köpa gårdsslaktat kött. Kanske till och med betala lite mer för produkterna med garantin för att djuren haft det lite bättre. För naturligtvis är det ekonomin som styr alltihopa.....

Att all djurhållning innebär begränsningar i tillvaron för de djur vi håller är ofrånkomligt. Den stora frågan är vad vi kan acceptera för att med gott samvete fortsätta konsumera produkterna. Det är något som var och en av oss måste ta ställning till - men det krävs att vi handlar medvetet. När vi köper entrecote ska vi veta att den kommer från en ko eller tjur och att hanteringen är sådan som den är och att vi accepterar den. Vill vi ha produkter från en annan form av hållning måste vi efterfråga dom.

Till sist - när det gäller sällskapsdjur visavi animalieproducerande djur, tycker jag vi sillar mygg och sväljer kameler. Mycket av hållningen av sällskapsdjur är på gränsen till djurplågeri om man ska följa djurskyddslagen. Men där tycker vi inget......... 

G.O.M.