Julfunderingar – som ni har förstått vid det här laget så är
många av mina inlägg egna funderingar som har väckts av något jag sett, hört
eller läst under dagen. Oftast i detta stressiga tidevarv så låter man sina”fundringar”
inte blomma ut utan bara bli ett hastigt bleknande utropstecken i vårt
medvetande. Det fina med bloggen är att jag, med den begränsade kunskap jag har
och med hjälp av Internet, tar mig tid, att för mig själv försöka bena ut mina ”fundringar”. 
Skulle vi se på människan som en forskare ser på ett djur
skulle vi dra slutsatsen att det ligger i människans natur att skaffa sig en
tro. Att man tar det som ligger närmast tillhands i sin omgivning som man inte
kan förklara, och som skrämmer/ tilltalar en mest och skapar sig en förklaring
med ett högre väsen. Sedan har naturligtvis ”smarta” medmänniskor förstått att
utnyttja det hela för sin egen vinning, byggt på kraven med kyrkoskatt, paradis
och helvete, korsriddare, jihad, osv. Men det är en annan historia – det visar
bara hur lättpåverkade vi människor är när något styrs av ”tron”. Om man
försöker bena upp ingredienserna i en tro, så får jag det till att de
viktigaste är: 
Kring 300-talet började man i Rom fira Jesus födelse i slutet på månaden december, mest som motvikt mot de hedniska traditionerna. Sedan har detta ansetts vara den direkta orsaken till julfirandet fram till våra dagar, utom de sista decennierna, då den verkliga orsaken har varit att slå förra årets ekonomiska julhandelsrekord - instiftat av den heliga Mammon. 
- Lussekatt uppstod som så mycket annat vid 
- Tomten kom på 1800-talet, och var en blandning 
 |
| "Bellevue Venus" Oscar G. Mason's porträtt av kvinna med elefantiases. |
En fördom är ett antagande som man gör – ibland kan den vara
korrekt ibland inte. De värsta fördomarna är naturligtvis de där vi inte har
tillräcklig information för att fatta ett klokt beslut. Det kan vara sådana där
beslutsgrunden ligger på allmänt spridda rykten om en nationalitet eller
maträtt. Egentligen är fördomar viktiga – de har säkert funnits hos människan
under hela hennes utvecklingsfas. De ingår i förutsättningarna för överlevnaden
– att fatta snabba beslut på liten informationsmängd. Ser jag en sabeltandad
tiger för första gången – så springer jag eftersom jag har fördomar mot djur
med sådana tänder. Samma betydelse för liv och död har den kanske inte idag i
vår del av världen – däremot spelar den in i att slippa få i sig något äckligt,
eller bli lurad, göra illa sig etc. Problemet är bara att vi använder det så
svepande, kvinnor kör som krattor, män är alla så aggressiva, finländare har
kniv, norrmän är glada, zigenare stjäl osv. Det blir som att titta på en bild
med för dålig upplösning – bara en pixel -
till sist ser man bara en röd fyrkant, fast det egentligen är en bild på
ett litet barn i röd tröja som rider på en häst. Vi behöver mera pixlar/Mbyte
(helst terabyte) för att förstå att det vi ser inte utgör sanningen utan att
den är mer mångfasetterad än vi inser. Vi behöver också hjälp från vår
omgivning – TV/dagstidningar måste visa verkligheten med mera bytes. Är det en
svensk som är skyldig eller en marsian, eller man/kvinna, så tro inte att ni inte
bidrar till fördomar genom att inte säga det – tystnaden tolkar vi som vi vill.
När du själv beskriver något som ligger på gränsen till fördom så gör det inte
svepande utan försök göra det objektivt med många bytes.
Sedan är det nog så att många fördomar är inte helt fel.
Surströmming älskas av en del och hatas av andra. Vi som älskar det kan tycka
att de som hatar det har en fördom om ett av de läckraste livsmedlen. Äldre
människor kör långsammare i trafiken, de kör utifrån sina förutsättningar. Yngre
är mer skadedrabbade. Vi kanske måste acceptera att det finns vissa saker som
inte är fördomar utan är fakta. Vi kallar dem fördomar eftersom vi inte vill
tillskriva människor/saker/skeenden negativa egenskaper. Det vore förmodligen
enklare om vi bara kunde acceptera vissa saker och inte irritera oss på dem.
Men det bästa är ändå när man flyger hem och ser ner på det försvinnande europeiska landskapet med sina åkrar och framför allt hus, hus, hus och åter hus, som förbyts till det svenska med stora skogsområden och lite åkrar och bara några få hus. Då känner jag som alltid att det är skönt att bo i Sverige. Sedan flyger tankarna vidare till jag dessutom har mat varje dag, till och med för mycket, så att överutfodring är ett problem för mig och mina landsmän. Jag har tak över huvudet - som inte bara är tak över huvudet - utan utgör en investering, både vad gäller innehåll och fastighet. Jag behöver inte arbeta mer än åtta timmar per dag, lediga helger och semester. Dessutom ingen som spöar mig om jag tar en längre fikarast. Blir jag sjuk får jag ändå en inkomst så jag överlever - likaså om jag blir arbetslös. Vi har en statsledning som även om de inte tillhör de skarpaste eller mest produktiva djuren i fållan ändå inte försöker ta kål på befolkningen med eldvapen eller hunger. Dessutom haft fred sedan 1814. Sista kriget var ett kort sådant mot Norge för deras självständighetskrav, freden slöts 14 Augusti 1814, alltså har vi haft fred 197 år - sug på den du. Ändå är vi ett gnällande, missnöjt folk, som bara vill ha det bättre och bättre, och mer och mer.
Förmodligen ligger det i människans natur, överlevnadsegenskaper, att inte slå sig till ro utan hela tiden förbättra sina egna villkor. Problemet nu verkar vara att de förbättringar vi kan genomföra blir på bekostnad av natur och våra medmänniskor och till stor del består av sådant som inte är nödvändigt för vår överlevnad.
Idag - lördag - hänvisar han till en artikel i tidningen "Affärsvärlden" - "Fångarnas dilemma" - som handlar om journalisters sätt att beskriva fängslade kollegors bakgrund och situation. En kort sammanfattning av artikeln är att kollegorna beskrivs i positiva ordalag och eventuella negativa sidor förtigs. Vad jag tyckte var intressant var de fakta om Martin Schibbye som tillsammans med sin vapendragare Johan Persson nu sitter fängslade i Etiopien mistänkta för olaga intrång och terroristverksamhet. Jag har som många andra sett dessa herrar som orättvist behandlade och något av demokratins vita riddare. Så för mig blev det en överraskning när jag läste följande i artikeln "Fram till för några år sedan var han redaktör för Revolutionär kommunistisk ungdoms tidning Rebell. RKU är Kommunistiska partiets, tidigare KPML(r), ungdomsförbund. Det var Schibbye som skötte snacket när Ungdomsstyrelsen häromåret upptäckte att RKU ansåg att Sverige bara kan omdanas genom revolution, med vapen om så krävs. Att resultatet blev att den stat som ska störtas inte ville ge RKU mer bidrag var ”en inskränkning av föreningsfriheten och demokratin”, protesterade Schibbye" - "det var först när P1:sKaliber granskade RKU, som rubeln trillade ned. Det blev lite mycket att höra Stalins massmord kallas ”överhetens lögn”, proletariatets diktatur ”den högsta formen av demokrati” och att ta del av de rosenskimrande rapporterna från ”brigader” på besök hos regimerna i Nordkorea, Vietnam och Kuba. Vad gäller hyllningarna av Kim Il Sung meddelade Schibbye att ”folkrätten och FN ger alla stater rätten att välja en egen väg”. 
Sverige är ju ett fritt land så var och en får ju tycka vad man vill - men man frågar sig varför inte detta kommit fram i alla skriverier kring herrarna i Etiopien. Informationen gör ju att man får en inblick i Martin Schibbyes politiska hemmahörighet, hur han värderar demokratin och vad han anser är värt för att uppnå sina mål - därmed får man också en annan bild av hans situationen i Etiopien. Det är möjligt att detta är något passerat i Martins liv - men det är ändå en del av hans bakgrund som definitivt kan ha en betydelse för den nuvarande situationen, eller.....? När det skrivs om Juholt, mikael Persbrandt eller kungahuset då är ingen negativ detalj för stor för att inte presenteras allmänheten - men när det gäller det egna skrået blir det tydligen annorlunda även om även denna insikt är viktig för oss som läser tidningarna.
Nä - SNF till skampålen....! Där tappade ni mitt förtroende....., hade jag varit medlem hade jag gått ur...!
