Julfunderingar – som ni har förstått vid det här laget så är
många av mina inlägg egna funderingar som har väckts av något jag sett, hört
eller läst under dagen. Oftast i detta stressiga tidevarv så låter man sina”fundringar”
inte blomma ut utan bara bli ett hastigt bleknande utropstecken i vårt
medvetande. Det fina med bloggen är att jag, med den begränsade kunskap jag har
och med hjälp av Internet, tar mig tid, att för mig själv försöka bena ut mina ”fundringar”.
Jag tror definitivt inte det är sanningar jag kommer fram till – mera ett steg
på vägen, framåt eller bakåt. I och med detta så har du också förstått att jag
inte enbart skriver detta för dig, som nu läser det, utan lika mycket för mig
själv.
En ”fundring” som dök upp när jag skrev förra inlägget var
livstro.
En anledning till vårt julfirande är/var Jesus födelse, som jag skrev i förra
inlägget, en annan var tron på Tor och Oden och naturkrafterna. Men varför tror vi
på något….?? En tro i bemärkelsen livstro utmärker sig genom att den troende
anser att den ger svar på för honom/henne viktiga frågor – oftast av
existentialistisk natur. Men varför söker människan en tro. Kan vi inte bara
existera rätt upp och ner. Varför söker vi något som står hierarkiskt högst upp,
har makten över allt, och har skapat allt. Alla folkslag gör det, från Afrikas
hottentotter, snöviddernas inuiter till de välgödda västerlänningarna. Alla har
de en förklaring till hur världen uppstod, hur människan skapades samt regler för
hur detta livet ska levas!! Alla har också den uppfattningen att just deras är
den enda rätta, ibland så till den grad så det är legitimt att ta livet av de
som tror något annat.
Skulle vi se på människan som en forskare ser på ett djur
skulle vi dra slutsatsen att det ligger i människans natur att skaffa sig en
tro. Att man tar det som ligger närmast tillhands i sin omgivning som man inte
kan förklara, och som skrämmer/ tilltalar en mest och skapar sig en förklaring
med ett högre väsen. Sedan har naturligtvis ”smarta” medmänniskor förstått att
utnyttja det hela för sin egen vinning, byggt på kraven med kyrkoskatt, paradis
och helvete, korsriddare, jihad, osv. Men det är en annan historia – det visar
bara hur lättpåverkade vi människor är när något styrs av ”tron”. Om man
försöker bena upp ingredienserna i en tro, så får jag det till att de
viktigaste är:
1/ ett högre väsen.
2/ makt över allt och alla.
3/ Kräver uppmärksamhet i olika former, böner, offer… mm.
4/ har vissa levnadsregler för sina undersåtar.
5/ Möjlighet att utdela påföljder i form av straff eller
belöning om man är en dålig respektive bra undersåte.
De två senaste, 4 & 5, känns skapade för att styra de troende, ungefär som Svea Rikes lag, men utgivet inte av konungen utan den ”högste”. Kanske tillkommet för att skapa en ordning i ett samhälle, eller ett utnyttjade av ett smart ”prästerskap” för att skapa sig makt.
Nummer 3, skapar ett fokus mot gudomen, så man inte glömmer
dess existens. Det ger också en möjlighet att få gudomen att se en och kanske
även kunna styra den till att i all sin makt utföra något som man själv vill.
Tvåan, makt över allt och alla, är en självklarhet. Vem vill
ha en gudom som inte har det, finns mig veterligt endast i Terry Pratchett´s:
Small Gods (för er som gillar fantasy och humor – läs den – min
favoritförfattare!!)
Så då återstår bara Ettan……!! Varför behöver vi ett högre väsen? Är det för att vi som människa utvecklat en biologisk fördel, att kunna dra slutsatser och planera, som gör att vi inte kan tänka oss en värld utan ordning, skapare, ledare…….., eller…….?
Jag kommer inte längre i min ”fundring”…..!
Ha en riktigt skön helg, och ”fundra” på……!
G.O.M.
