Väl genomtänkt hantering av levande varelser, eller......?

Råkade titta på rapports lokala upplandsutsändning 3dje juni och satte kaffet i vrångstrupen. Reduktionsfiske - Projektet är betalt av Östhammars kommun, och nu vill man se om det här är ett lönsamt sätt att ta bort näring ur havet. Fisken som plockas bort, huvudsakligen brax, körs sedan till Uppsala för att till slut bli biogas, som används som drivmedel för bussar. Det som störde mig var:

• Hanteringen av fisken - i inslaget visas hur fisken håvas in och läggs att självdö på botten av båten, medan fiskarna kliver runt, på dem. För mig blir det ett respektlöst sätt att hantera levande varelser - det förvånar mig att den etiska nämnden har godkänt detta förfarande för avlivning av försöksfisk.  För försöksfisk handlar det om i och med att de ingår i ett försök och då skall de hanteras enligt djurskyddslagen som enligt 2 § säger att djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. I 13 § sägs att när djur förs till slakt och när de slaktas, skall de skonas från onödigt obehag och lidande. 19 § 3 säger att djurförsök får äga rum endast under förutsättning att verksamheten utformas så att djuren inte utsätts för större lidande än vad som är absolut nödvändigt. Såvitt jag kunde se av inslaget bröt hanteringen mot samtliga dessa tre paragrafer.
• Hänger också upp mig på att så stora mängder animaliskt protein går till biogasanläggning som om det var ett avfall. Detta är högvärdigt protein som borde kunna användas om inte som livsmedel så i alla fall som djurfoder. Känns som den delen av projektet är utformat mer för att så enkelt som möjligt bli av med kadavren snarare än optimera användningen.

I Finjasjön har liknande projekt genomförts. Under 2010 tog man där upp drygt 89 ton braxen och mört. Där användes delar av fångsten som livsmedel och till djurmat, bland annat till storkar i de hägn som finns i Skåne och till minkfoder.

Fisk är knepiga att hantera i försökssammanhang eftersom de inte har någon mimik eller röst och därmed inte kan signalera till oss att det där gör ont. Dessutom känner vi inte för fisk som vi gör för varmblodiga djur eftersom de är blöta, kalla och slemmiga - inte varma, mjuka och goa som en hund eller katt. Därför måste vi tänka till när vi hanterar fiskar (och även kräftdjur).
I det här projektet har man uppenbarligen inte gjort det.
Vill ni läsa mer om fiskars förmåga att känna så gå in på KSLAs hemsida där seminariet "Kan fiskar känna smärta och uppleva lidande" finns att tillgå.
Du kan också ta en titt i en EFSA artikel(The European Food Safety Authority)  General approach to fish welfare and to the concept of sentience in fish - Scientific Opinion of the Panel on Animal Health and Welfare.
Vad tycker du?

G.O.M.