Är du döpt.....?

Det här inlägget är föranlett av  min kollega Juliannie:s senaste inlägg. Ni vet hon som är en av de 10 pumor som utgör den kvinnliga delen av mina arbetskamrater. I det här inlägget beskriver hon, med som vanligt positiva och varma ord, en "namn-fest" för sitt första barnbarn. Vet inte om barnet också är döpt, eller om detta är dess namngivningscermoni. Det förde i alla fall mina tankar till hur det förmodligen var en gång - när avkomman presenterades för släkten (flocken) - för att alla skulle känna igen/acceptera honom/henne som en del av dem, och ta sin del i ansvaret för att skydda och fostra.
Kom att tänka på Rudyard Kiplings Mowgli. En klassiker som jag väljer att citera stycket om djungelns  namngivningsproceduren ur, bara för att jag tycker den är så häftig och på något sätt ursprunglig (följ länken kan du läsa hela berättelsen).

En av Mowglis flock

As soon as his cubs are old enough to stand on their feet he must bring them to the Pack Council, which is generally held once a month at full moon, in order that the other wolves may identify them. After that inspection the cubs are free to run where they please, and until they have killed their first buck no excuse is accepted if a grown wolf of the Pack kills one of them. The punishment is death where the murderer can be found; and if you think for a minute you will see that this must be so. Father Wolf waited till his cubs could run a little, and then on the night of the Pack Meeting took them and Mowgli and Mother Wolf to the Council Rock—a hilltop covered with stones and boulders where a hundred wolves could hide. Akela, the great gray Lone Wolf, who led all the Pack by strength and cunning, lay out at full length on his rock, and below him sat forty or more wolves of every size and color, from badger-colored veterans who could handle a buck alone to young black three-year-olds who thought they could. The Lone Wolf had led them for a year now. He had fallen twice into a wolf trap in his youth, and once he had been beaten and left for dead; so he knew the manners and customs of men. There was very little talking at the Rock. The cubs tumbled over each other in the center of the circle where their mothers and fathers sat, and now and again a senior wolf would go quietly up to a cub, look at him carefully, and return to his place on noiseless feet. Sometimes a mother would push her cub far out into the moonlight to be sure that he had not been overlooked. Akela from his rock would cry: "Ye know the Law—ye know the Law. Look well, O Wolves!" And the anxious mothers would take up the call: "Look—look well, O Wolves!"

Medeltida dopfunt från
Knisslinge kyrka

Dopet som är den vanligaste namngivningscermonin för de flesta av oss,  är egentligen en rituell handling som innebär ett upptagande i den flock som utgörs av den kristna kyrkan. Ordet är besläktat med doppa, eftersom dopet har sitt ursprung i rituell rening, tvagning, och i många fall innebär nedsänkning i vatten av den som ska döpas. Att vi ser det som en process  för att ge en människa dess förnamn är egentligen felaktigt. Namngivningen är sekundär till det egentliga syftet att föra in någon i den religiösa flocken. Lite grann som sossarnas tvångsanslutning av fackmedlemmar under en stor del av 1900-talet. Att det förknippas med namngivning har att göra med att vid kristnandet av hedningar ville man ta bort allt som kunde påminna om deras avgudaaktiga, barbariska ursprung, dvs också namnet. Därför kopplade man ihop upptagandet i kristenheten, dopet, med namngivning. Och det har vi hållit fast vid, utan att veta  vad det egentligen innebär.

Herman Hedning innan omdöpt

Några tankar kring detta:

I nutid verkar inte dopet innebära det som  namngivningsproceduren en gång var avsedd för - att vi alla skulle ta del i att värna och fostra flockens/samhällets avkomma. Det verkar vi mest överlåta, på anställda "specialister" (lärare) och på avkomman själv....!!


Visst är vi människor intressanta - vi gör saker utan att veta varför - för att det har gjorts under så lång tid att orsaken fallit i glömska för de flesta av oss.

Undrar vad mer vi glömt varför vi gör det.....! Eller borde göra........!!

G.O.M.