Beklagar det långa uppehållet, men det var helt nödvändigt eftersom jag haft svårt att koncentrera mig på annat än min mors dödsfall och alla de praktiska konsekvenser det medfört.
Att någon i vår närhet dör är något vi alla kommer att råka ut för. Det är något vi måste ta oss an känslomässigt och ibland praktiskt. Att kombinera detta är svårt men måste göras. Vi är i våra moderna tider ovana vid död. Det är inte något vi ser runtomkring oss. Snarare försöker vi blunda för det med olika omskrivningar - kilat vidare, lämnat in handduken osv.
Några råd om en kär närstående skulle avlida -
Tala med läkare och sköterskor och räta ut de frågetecken ni har.
Ta avsked av den döde. Alla sjukhus ger möjligheten att få vara med den döde en stund och ta avsked. Tanken känns kanske otäck, men det är det inte. Tvärtom så blir dödsfallet mer verkligt och definitivt, och jag tror lättare att bearbeta.
 |
Min mors kista i samband med avskedsceremonin i kapellet
i Uppsala. Ingen skärpa - vet inte varför - men min mor
tyckte aldrig om att bli fotograferad. |
Vänta några dagar innan ni kontaktar en begravningsbyrå - det är ingen panik med det. Ta tiden och var tillsammans med era nära och kära och prata om det som inträffat. Det finns inget som ni måste göra. Sjukhuset registrerar dödsfallet hos Skatteverket som utfärdar ett dödsintyg som de skickar till den eller de som står som anhöriga. Det papperet är som en fullmakt för att kunna hantera dödsboet.
Tänk efter hur ni vill ha ceremonin i samband med jordfästning/kremering, fundera över vad den bortgångne hade velat. Ska det vara en kyrklig eller borgelig ceremoni. Lokalen kan ändå vara ett kapell. Tänk er noga för - i en situation som denna är man utlämnad till en massa känslor. Det är lätt att man inte vill tänka på det ekonomiska, utan hålla sig till alla traditioner. Ett varningens ord är att allt utom präst, ceremonilokal, kremering/jordfästning kostar - det är lätt att komma upp i höga belopp. En standardbegravning med det traditionella, annonser kista, kransar, musik etc kostar runt 30000.-skr. En kista för 15000.- ska brännas upp några dagar efter begravningsceremonin - är det värt det? Vill ni så kan ni själva arrangera det som ni känner är rätt. När ni kommit fram till hur ni vill ha det så hör med flera olika begravningsbyråer och ta det bästa priset. Låter det kallt och krasst, kanske, men jag lovar att dö innebär "big business" för en hel industri som insett att du som efterlevande har svårt att neka den kära avlidne något....!
Jag kände att jag själv ville hålla i minnesceremonin efter min mor, utan någon präst som aldrig träffat henne. Hittade en begravningsbyrå som kändes rätt, Grindstolpen/Uppsala. Alla vi de närmaste träffades i ett litet fint kapell här i Uppsala. Vi sjöng och spelade och talade om min mor. Det var fint och kändes rätt. Senare i vår ska vi träffas igen och sprida hennes aska på ett ställe som jag vet har betytt mycket för henne.
En sak till - även du som läser detta kommer en gång att dö - vill du underlätta för dina efterlevande så skriv ner hur du vill att de ska hantera det.
G.O.M.
I alla fall där satt jag lördag morgon och ser snön vräka ner. Jag som tänkt att vi skulle åka in till stora staden , flanera, och äta lunch på den enda kineskrog som är värd namnet. Intentionerna föll i takt med de russinpaketsstora snöflingorna utanför (små russinpaket,....väldigt små......). Jag kokade mitt te, gjorde tre smörgåsar (en med leverpastej och smörgåsgurka och 2 med dansk snuskluktande dansk ost på hembakt surbröd). Stekte också 2 ägg, bara på en sida, och lätt, så gulan är rinnande. Då hör jag - tick, tick, tick - och ser - ett gäng blåmesar och en talgoxe som sitter i forsythian utanför och har skickat fram en förhandlare i form av en klen lite blåmes , som med sitt pickande på rutan påkallar min uppmärksamhet. I bakgrunden ser jag också ett domherrepar, en gråsiska och några pilfinkar - som allihop stirrar på mig uppfodrande. Jag förstår..... - jag lämnar min framdukade frukost tar på mig överdragskläder och går ut i snön. Hakar ner de tomma fågelmatarna, går ut i ladan och fyller dem, tillbaka, hänger upp dem. Allt under småfåglarnas uppskattande pipande. Stampar av mig snön, går in, tar av mig, sätter mig vid köksbordet. Ser hur fågelmatarna anfalls av en svärm av fjädrar och hungriga näbbar. Jag tar en tugga av ett av äggen, som nu hunnit kallna, när tanken far genom huvudet.
.jpg)
