 |
Ni som inte läst någon bok skriven av Terry Pratchett känner inte döden eller dödens domäner. Gillar du vild fantasy
så tveka inte, uppsök närmaste bokhandel. En liten varning bara - den värld han beskriver seglar genom universum uppburen av 4 elefanter på ryggen av en gigantisk sköldpadda. Men i personerna känner man igen både sig själv, sin granne och sin katt - och dessutom får man mycket skratt. |
Diskuterade under onsdagen om döden på jobbet.Alltså vi diskuterade om döden allmänt, inte om att jobbet ibland kan upplevas dödande. Samtalsämnet låg nära till hands efter vad som hänt. Det var jag, Juliannie iförd julklänningen och NyEva. Det började med den vanliga diskussionen om att man ska ha ett visst kapital för att dö enligt tradition, om man så säger. Kom därpå in på rädslan för döden. Enades i att egentligen var vi nog mest rädda för vägen dit. Smärta, ångest osv. Därmed var vägen öppen för den stora filosofiska frågan - VAD HÄNDER EFTER DÖDEN??? Miss J, realist ut i fingerspetsarna, hävdade till en början det stora eviga mörkret. Kom därpå via atomer , kvarkar och strängteorin över till ett uppgående i det naturliga kretsloppet. Kunde därmed inte utesluta en viss form av överlevnad, även om den var spridd på flera individer. Miss N, konstaterade frankt att döden egentligen var ganska spännande, eftersom det var det totalt okända för oss. Själv tror jag av någon anledning på jagets överlevnad. Hur vet jag inte, men inte i någon religiös mening. Det som fått mig att fundera så, är att jag har ett medvetande och en jag-känsla som skiljer mig från alla andra individer. Och så är det ju för oss alla. Vad är det som gör att just jag har det här medvetandet. Visst mitt DNA, tidigare erfarenheter kombinerat med en hjärnas identitetsskapande och varseblivning är mitt jag. Men grodden till just mitt jag, fanns där inlagrat i ett ägg i en av min mors äggstockar när hon föddes. Och varför det var just mitt medvetande och inte Miss J:s eller Miss N:s, det vete f-n.
Tål att fundera över..... . Eller inte...., tids nog får man svaret. Livet är ju faktiskt en 100% dödlig åkomma..... .
G.O.M.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar