Jag vill leva i Norrland, där vägen slutar......

Bild från: http://www.lansstyrelsen.se/norrbotten/Sv/
djur-och-natur/skyddad-natur/naturreservat/arjeplog/
Pages/laisdalen.aspx

Jag har alltid velat bo och verka norrut i vårt avlånga land. Helst lite avsides från trafik och köer, och gärna med en liten täppa där man kan odla potatis och lite annat som kan ha nytta av. Jakt och fiske ingår naturligtvis också. Ett antal gånger har detta varit uppe i mina äktenskapliga diskussioner. Oftast utan någon reaktion utom möjligtvis -"Det var ett j-vl- tjat...". Nu när jag uppnått mogen ålder så har jag mer och mer insett att tiden för detta mer eller mindre är förbi. De fysiskt ansträngande aktiviteterna har en tendens att minska med stigande ålder och artos i var och varannan led är inget som motiverar. Men skam den som ger sig. Man kan ju dra ner lite på ambitionerna och avstå från den värsta vildmarken och överdriven självhushållning. Om man sedan behåller den nuvarande bopålen så kan man både ha kakan och äta den. Förutsättningen är förstås att bopåle 2 inte ligger för långt från bopåle 1. Efter att ha övertalat min livsledsagarinna (hädanefter kallad LL) gav vi oss ut att leta lämpligt objekt. Många finns det...! Kunde snabbt konstatera att priserna på landsbygden var betydligt mer överkomliga än i hemstaden. Ett av de första objekten vi tittade på låg vid en liten fors - "bulls eye" - vi var förtjusta vid första anblicken. Men priset var för högt enligt vår bedömning, så vi bestämde oss för att leta vidare. Vi reste runt.... - och tittade på än det ena och än det andra. Men alltid fanns det något som talade emot ett köp - var det inte mögellukt så var det 50 meter höga skuggande granar på ena sidan tomten och ett 1000 meter högt berg på den andra (kändes som jag tror det känns att stå i Grand Canyon när solen går ner).

Mer detaljerad beskrivning kommer.

Till sist insåg vi att det vi först tittade på nog var det enda som vi verkligen kände för. Så det blev det. Vi föll till föga och betalade som jag tycker ett överpris - men å andra sidan trivs vi med både huset och tomten. Fastigheten ligger som sagt vid en liten fors i utkanten av en liten by. Min "LL" skrattade rått och berättade för våra söner att farsan som alltid talat om en stuga på kal-fjället nu köpt en fastighet belägen fågelvägen 10 meter från byvägen, 50m från närmsta granne, 400 m från länsväg, 600 m från hörbar järnväg, endast 15 mil från en storstad och 25 mil från bopåle 1. Skit samma - jag är lycklig - jag har fått min stuga i Norrland.

G.O.M.

We meet again....... .

Fredagen den 13 Juni klockan 1300 var jag bjuden på lunch till Juliannie i Bålsta, tillsammans med hela min f.d. personalstyrka inklusive den redan pensionerade Magica. Alla kunde tyvärr inte komma, men Ny-tjifen, Lill-Anders, Ny-Eva, Ordning-och-Reda-1 och Ordning-och-Reda-2 var där. Juliannies livsledsagare var också där och visade upp sina tavlor. Han började måla när han en gång var sjukskriven. Fann ett nöje i det och fortsatte av bara farten. Fick sälja några tavlor och började måla ännu mer. Och nu har han utställningar i Italien, Västerås, Stockholm och ska ha i New York, Dubai mm. Vad säger man, helt otroligt men inte oväntat. Redan på de första alstren syntes det att han hittat en egen stil som han trivs med och är ensam om. Är du nyfiken så kan du se hans konst här. Ett tips, passa på och köp nu medan han fortfarande håller sig till för oss vanliga dödliga rimliga priser.

Meda vi alla satt och tjattrade gamla minnen och arbete så undfägnades vi grillade kyckling- och grönsaksspett, och som efterrätt - chokladkladdkaka med grädde och inlagda körsbär - sanslöst gott.

Samtalsämnena varierade oerhört från arbetsplatsens problem till att dagens toaletter inte är skapta för män.
Andra ämnen som avhandlades var "Casanova på jobbet", dödsfall under senaste åren (också på jobbet), årets trädgårdsodlingar (där det framkom att "Ny-Eva" avlivat samtliga årets tomat- och chili-plantor), fyrhjulingar, konst, mat och dryck.
Måste erkänna att det jag mest saknar från mitt gamla jobb är kontakten med dessa fantastiska personligheter som mina gamla arbetskamrater utgör - alla är de färgstarka och alla har de var
och en något som tillför mig nått positivt. Tack - Juliannie och Bålsta-Zorn som stod för bjudningen, en ros till er.

G.O.M.

PS

Denna tror jag är bra - en modern
variant med "lång" skål
Bilden från http://www.dubbletten.nu/

Det där med toaletter för män - den diskussionen uppkom till följd av den så vanliga kvinnliga kommentaren "varför kan inte män sitta på toaletten", vad som orsakade den kommentaren minns jag inte. Skratta inte nu, men faktum är att de flesta toaletter inte är konstruerade för sittande män. Eller också kan man se det så att vi män är felkonstruerade - vi har liksom en väsentlig del riktat framåt och de flesta toaletter är för korta för att man sittande och med bibehållen hygien ska kunna uträtta behov 1. Det kräver ett resolut tag i, och förskjutande av kroppsdel nedåt, bakåt. Näää.., toaletterna skulle vara längre "framåt" så fungerade det mycket bättre och vi skulle se fler sittande män. Sådana toaletter fanns förr under 50-talet men har försvunnit ur marknaden, av för mig okänd anledning.

Toalettsits som kan underlätta.
Bilden från: http://lotten.se/

Hallå, hallååååå, finns det någon där.........!

Boko Harams ledare Abubakar Shekau
Bilden från http://www.nbcnews.com/

Har de senaste dagarna känt av lite "skrivklåda" (OBS S k r i v k l å d a inte skrevklåda eller skinklåda). Får se hur länge det varar. Efter senaste inlägget tappade jag skrivlusten totalt - haft alldeles för fullt upp med så mycket annat som jag kommer att informera er om i kommande inlägg. Jag är fortfarande "Grumpy" och om jag fortsätter skriva kommer det att vara samma gnölande som förut.
Det senaste är att jag begriper mig inte på världen och människorna...!!

Isis ledare Abu Bakr al-Baghdadi och hans
soldater - Bild från SVD 

Jag tror mänskligheten totalt snurrat till det, naturligtvis inte alla, men många. USA, Ryssland, Kina, drar igång oroshärdar var och en på sitt håll, och som vanligt handlar det för dem till syvende och sist om naturresurser, ffa olja och mineraler. I Afrika och Mellanöstern är det fullt slagsmål mellan olika religioner - religioner som i sina grundpelare samtliga har kärleksbudskap och tolerans som tungt vägande budskap. Men det verkar inte spela någon roll för de som anser sig ha den enda rätta läran oavsett om man tillhör Islam, Buddhism, Hinduism, Katolik eller den kristna/lutherska tron. Man ger sig på helt oskyldiga som t.ex. Boko Haram i Nigeria som kidnappar 200 skolflickor och tvingar dem att konvertera till islam och att ingå äktenskap. Hur kan man tänka i dom banorna....!! Det är så infantilt och totalt i brist på empati att man undrar om dom lider av något förståndshandikapp. Och i Irak där vi har ISIS (Islamiska Staten Irak och Levanten) som vill bilda en enda fundamentalistisk Islam-stat av Syrien och Irak och inte väjer för att på vägen störta regimer, ta land med våld och döda på vägen dit. Hur kan en religions gud säga att det är rätt att ta makten i egna händer på det sättet och sprida tron med våld, påbud, hot och bestraffningar. Nu tycker säkert någon att USA gjorde ju detsamma men för att skydda sina oljeintressen. Visst, det är sant, och det är lika illa det, men det gör det inte mindre fruktansvärt när det upprepas i en guds namn. Jag skulle ALDRIG ta mig an en gud som tillåter detta, ALDRIG, det har motsatt effekt för mig. Jag skulle se ner på en sådan gud - och jag tror aldrig på att de har varken Allahs, Guds, Jehovas, Buddhas eller Odens stöd.

Våldtäkter i Indien Bild från - http://www.exponerat.net
/ny-valdtakt-pa-en-18-arig-kvinnlig-volontar-i-indien/

I Indien våldtar och dödar man kvinnor, och myndigheterna verkar inte agera mer än halvhjärtat. Ånyo hur tänker dom som gör detta. Man kan tro att det går en epidemi av ett virus över världen som ger hjärnskador så att vissa tappar förstånd och empati och därmed kan vara i stånd till sådana handlingar.

Det värsta är att bristen på empati verkar ha spridit sig ner på individplanet och blivit mer generell. Alla anser sig ha rätt till det de önskar, helst utan att anstränga sig. Får man inte höga betyg i skolan på grund av dåliga insatser så kan man hota till sig dem. Varför ska han ha och inte jag, Jag tar det eftersom han kan köpa nytt och han har det säkert försäkrat. Ser du ner på mig eller säger emot mig så slår jag dig på käften. Det har gått så långt så vi ger inte till tiggare för vi vet inte om de verkligen är fattiga eller

Bild fråmn :http://www.hsb.se/norr/heden/rastning-av-hund-
och-katt

försöker lura oss. Hurra - vilken härlig värld - undrar när motreaktionen kommer? Eller också tar djuren över.


G.O.M.

Sur som vanligt......!

Hösten är här...!! 
Fåglarna börjar svischa runt huset och besöka de tomma fröautomaterna. I det beteendet läser jag naturligtvis in  att de vill ha mat. Vi får se hur länge mitt samvete orkar skjuta upp matningspremiären i år. Känns som det inte är bra att börja alltför tidigt, samtidigt som jag naturligtvis inser att de lättare klarar en vinter med ett ordentligt fettlager. Någon därute som kan hjälpa mig med beslutet.....??

En av dagens nyheter är Rumäniens herrelösa hundar. Några av dessa har nyligen dödat och delvis ätit upp en fyra-årig pojke, vilket lett till att myndigheterna börjat diskutera problemet. 
Enligt uppgifter i kvällstidningarna (vilka inte alltid är så tillförlitliga) ska det finnas över 40000 herrelösa hundar i Bukarest, och hittills i år ska över 9000 angrepp skett. Orsaken till att de finns så många herrelösa hundar  skylls på diktatorn Nicolae Ceausescu, då han på 1980-talet lät riva bostäder till förmån för nybyggnationer för affärscenter och bostäder för överklassen. Många hundägare utan bostad klarade  inte av att ta hand om sina husdjur. 
Vad är att göra?? Klart är att det är ett problem för både hundarna och

människorna. Vad gäller hundarna så bedömer jag det vara djurplågeri av högsta graden. I mina ögon finns tyvärr bara en sak att göra - avliva!! Inför obligatoriskt  koppeltvång och märkning av alla hundar. Kanske till och med hundskatt, eftersom något man betalat för är man också mer rädd om. Alla hundar som påträffas lösdrivande och utan märkning avlivas. På sikt handlar det om att stärka hundens värde i djurägarnas ögon - den är inte något man bara skaffar och sedan låter löpa när man tröttnat på den. Vad du käre läsare kanske inte känner till är att vi även i Sverige har börjat få problem med herrelösa hundar. Samvetslösa djurägare släpper ut sin hund (och katt) vind för våg när de själva ska åka på semester istället för att skaffa "hundvakt".

Jag har sett djurrättsorganisationernas reaktioner på Rumäniens problem, hörde till och med en på nyheterna i morse (Camilla Björkbom/Djurens Rätt). De anser att man ska fånga in och kastrera alla hundar och sedan släppa lös dem igen!!!! Något av det naivaste jag hört!!! De anser att det skulle hjälpa problemet på sikt!! Med andra ord, några till dödsfall får vi överse med och 9000 hundbitna per år är OK tills vidare. Vad har man för värderingar när man resonerar så - sätter man inte då en hunds liv före en människas.....? Och dessutom hur kan man om man är djurvän acceptera att 40000 hundar ska plågas med svält och sjukdomar ända tills populationen naturligt har minskat till rimlig storlek. Det är inte en djurvän som tycker så, det är en naiv, okunnig fanatiker. Beklagar, djurrättsorganisationerna - ni måste börja frångå det fanatiskt extrema.

En parentes i sammanhanget är att även i Sverige är många hundar (och katter) utsatta för djurplågeri eftersom de tvingas leva ett liv på sina ägares villkor. Ägare som inte förstår hundens behov. Jag har sett alltför många 50-åriga kvinnor som skaffar hund och sköter den som det barn de egentligen vill ta hand om. Tonåringar som skaffar en Pitbull för att den ger en känsla av makt. En hund behöver motion, träffa andra hundar, få mat som är anpassad till dess metabolism, ha en ledare och ständigt på vara med sin flock. Hur ser det ut för de flesta hundar - de har oftast en husse eller matte som inte ger signalen att de är flockledare dessutom mest är på jobbet och har hunden som en bijouteri, en brosch, armband ett vapen. Dessutom föder den så den blir överviktig eftersom man inte orkar ta den på riktiga promenader utan bara utanför dörren så den får "skita". Det är djurplågeri men det reagerar ingen på.., allraminst djurrättsorganisationerna!!
Moorrrr....!!!

G.O.M.

Lugn & ro.....

Äntligen.....!!!
Inget som ligger över mig direkt, inget som jag absolut måste göra de närmaste dagarna.....!! Inget som blir till kaos om jag inte kommer ihåg att göra det.....!

Sista tiden har varit lite småhäftig. Först hade jag ett gäng Koreaner på besök under en vecka. Ni som följt min blogg vet att jag i våras besökte sydkorea på uppdrag av EU för att titta på deras smittskydd inom vattenbruket. Fick väldigt fin kontakt med dem och nu återgäldade de besöket för att se hur vi gör i det här sammanhanget. Jättetrevliga människor, och vi hade hur trevligt som helst. Men det är alltid mycket arbete med ett sådant här besök. Att tala engelska och försöka förstå varandra hela tiden  tar också på krafterna. Allt ska tidspassas och man ska se till att de får det de vill ha. Dessutom ska man försöka hinna med sitt ordinarie jobb - det blev 7 - 21 sju dagar. Men det var det värt, rarare människor får man leta efter - faktum är att jag saknar dom lite (vilket är mer än man kan säga att man gör om vissa av sina egna landsmän..).

Sedan har jag tillbringat en vecka på konferens i Tammerfors (Tampere). En stad som jag tror är trevlig att bo i men kanske inte så mycket för turisten. Det var som konferenser brukar vara - stort, mycket information och ett fåtal guldkorn. Den stora behållningen ligger ofta i att träffa gamla bekanta och lära känna nya kollegor. Jag var där tillsammans med Julliannie, Akvaristen, Efterträderskan och Alltidentuiastisk. Veckan var särskilt bra tack vare att jag hade dem att tillbringa fritiden med. Men det är tröttande att hela tiden konversera på ett annat språk, att förstå det som sägs, vara alert och trevlig osv.........!
Med andra ord skönt att komma hem till livsledsagarinnan och katterna OCH VARA LEDIG I 5 DAGAR.....! Fast jag vet att jag kommer att få arbeta desto intensivare når jag återvänder till skrivbordet. Som min yngste som brukar säga "Buuuuhuuuuuu, gnäll på om det känns bättre.....!".

När jag kom hem hittade jag en annons på en fyrhjuling med plog och vagn till ett bra pris - så nu ska jag övertala livsledsagarinnan att vi absolut behöver den. Typiskt män....! Får ta till argument som att den underlättar mitt arbete, intjänad på ett par år, perfekt för att dra upp stubbar inför rosenplantering, avlastar mina leder osv - känner du igen resonemanget Juliannie..?
Måste också börja planera en kinaresa som ska ske under våren tillsammans med min yngste son och en kvinnlig kamrat till honom. Hon är skittrevlig, den bästa av hans kvinnliga vänner.


G.O.M.

Ödet.........

Var igår på begravning. En vän sedan 30 år till mig och min livsledsagarinna. Det började i julas med en förkylning som inte ville ge sig och efter någon månad konstaterades en tumör i lungorna. Strålning och cellgifter, den var beroende på läget ej operabel. Men allt verkade fungera. Avslutade terapin någon gång i juni.

Den vackra bilden hittade jag på http://www.harrietcederqvist.se/
där finns det många vackra bilder att begrunda och njuta av

Efter några dagars hemmavaro, en morgon, ingen balans. Åter in på det stora sjukhuset i den stora staden. Nu hittades tumörer, troligen metastaser, i hjärnan. Ännu mera strålning som sätter ner kroppen och gör en infektionskänslig. I Juli åkte hon in akut med andningsbesvär - lunginflammation - kroppen orkade inte. Hon efterlämnar make, två vuxna barn, ett barnbarn och ännu ett på väg, samt massor av vänner.
Hon slutade röka för ungefär ett år sedan. Född 1950 precis som jag - och hade också, som jag, bestämt sig för att påbörja pension detta år. Ville ut och resa och umgås med maken, barnen och barnbarnen. Men det ville inte ödet. Visar ånyo hur viktigt nuet är - ta vara på det och varandra - livet är för de levande.

G.O.M.

Ska försöka hinna med att skriva lite....!

Varit en sväng till Bryssel i jobbet. Visst låter det häftigt...., på något vis  - "jag var in en sväng till grabbarna i EU och beslutade lite om gurklängder". Ni skulle bara veta. Jag har rest till Bryssel sedan 1993 - alltså före Sveriges EU-inträde. Då som nu så företrädde jag Sverige som expert inom mitt område och skulle bevaka att vi fick som vi ville. Då var problemet att det aldrig fanns något

underlag att läsa in sig på. Vet inte vad Sverige gjorde - men jag fick aldrig del av det. Jag ringde mina kollegor i Finland - och sii dääär är det årrdning - dom skickade över allt jag behövde - snacka om samarbete grannländer emellan. Under slutet av 90-talet märkte jag att jag fick ta även sådant som låg utanför mitt kompetensområde - men då sa jag stopp. Vad de första åren i Bryssel lärde mig var att många beslut tas på undermåligt beslutsunderlag. Bryssel som stad har aldrig fascinerat mig, känns trång, stökig - lite grand en motsats till Stockholm. Nu när jag var ner har det ändrats en hel del. Mycket nybyggt, påkostat - påminnde lite om vissa områden i Beijing tex den nybyggda affärsgatan Qianmen Daije som har den gamla stilen men som känns helt själslös. I Bryssel känns områdena lite som spökstäder, verkar inte vara någon

Den som vill lära om människans djupa innre och olika kulturer ska läsa
Asterix helst på orginalspråket franska - men det går även bra på
engelska och svenska.

aktivitet innanför dessa vackra plåt och glasfasader - mera som kulisser. Maten då undrar många - Bryssel har väl god mat. Man kan tro det det var ju här man enligt Asterix upptäckte Pommes Frittes - det finns säkert men vill man äta till rimliga priser så blir det inte så mycket gourmet - i mitt fall en hårdstekt hamburgare, pressad pommes frites och några ledsna salladsblad - 140.-skr. Möteslokalen som vi var i hade inga fönster. Det som var bra var mötet - gamla kollegor - intressanta ståndpunkter. Och nu har jag fått gnälla av mig så nu känns allt mycket bättre.

G.O.M.

Beklagande

Hemskt ledsen att jag blivit så dålig på att skriva, men det är alldeles för mycket

Vet inte varför jag tog den här bilden
mer än att jag tyckte det var fina färger

kring mig just nu. Jag återkommer längre fram och hoppas ni har tålamod att vänta.

G.O.M.

Syd Korea

Jag har varit lat....!!! Inte skrivit något inlägg på länge. Sanningen är att jag varit så trött, så trött... . Dels efter Korea besöket, men sedan också den fantastiska våren som gjort att al, hassel och allsköns träd samtidigt slänger ut sina könsprodukter (pollen) i luften. Jag andas in dem och min allergi tar fart. Numera, tror det beror på min enormt höga ålder, blir jag bara trött.

Busan en av de fantastiska städer jag besökte.
Otroligt vacker på natten som du kan se

Korearesan var mycket intressant. Jag var ju där för att titta på lagstiftning, kontroll , fiskodlingar och laboratorier. Allt det var intressant och jag hade många och långa diskussioner med både koreanska kollegor och vattenbrukare. Men jag tror inte, du min käre läsare, är intresserad att höra de delarna av min resa.
Reste via Holland - tog c:a 18 timmar med mellanlandningar och allt. Lite i längsta laget att resa. När jag kom fram klockan 7 på morgonen svensk tid, så fick jag ställa fram klockan till 1400. För mig går det ganska bra att ställa om åt det hållet det är alltid värre när jag ska ställa tillbaka tiden - då lider jag i en vecka av att jag vaknar mitt i natten pigg som en igelkott. Jag hade förväntat att Korea skulle vara likt Kina som jag besökt några gånger men icke. Hela resan tyckte jag mig befinna mig på Kreta...!! Moderna hotell och kontor intill nersaggade ruckel och halvslum. Hus överallt, den växtlighet som fanns var åt det gråa hållet (i och för sig var det tidig vår så grönskan hade kanske inte satt fart). Djur - nix. Såg två hundar, en katt, tre hästar och 15 kor. Fåglar såg och hörde jag vid 7 tillfällen. Människorna var helt underbara, de var den stora behållningen av resan, vänliga, gästvänliga, generösa, glada, humoristiska. Jag var ju inbjuden av staten Korea och hade därför en service som kanske inte är alla förunnat och därför undrar man ju om de jag mötte var representativa för landet. Det tror jag, eftersom jag var ensam ute och knallade och "talade" med folk (tecken, läten) på restauranger  varuhus, på gatan - och de vara alla lika vänliga och villiga att kommunicera, och hela tiden med ett leende på läpparna.
Maten kändes speciell i början  - men jag måste erkänna att jag saknar den - jag mådde väldigt gott av den och dessutom var det MYCKET smaker. Korea är det första land som jag, förutom Sverige, upplevt har surströmming. Små fiskar som jästs - smakade exakt som surströmming. Första gången jag smakade på dom stördes jag av närvaron av ryggfenan, fjällen och alla ben, men fick sedan smaka på det i anrättningar där de var mer urbenade. Då var det en smak som lyfte fram och förstärkte övriga smaker. Överhuvudtaget hade de mycket jästa produkter - det var alger, bönor, sjögräs och kimchi - deras nationalrätt, jäst kål med en chilesås.

Kimchi (koreanska: 김치) koreansk fermenterad 
rätt som ofta baseras på kinakål  Det äldsta 
skriftliga omnämnandet av kimchi
är mellan 2 600 och 3 000 år gammalt.

Serveringen var som i Kina - MASSOR med rätter som man får plocka av bäst man vill med ätpinnarna. Jag har köpt en hel del med mig hem som jag kommer att fortsätta använda i vår matlagning. Annars blev det inte så mycket köpt - det mesta höll samma pris som i Sverige, ibland dyrare (elektronik), endast maten var billig. Trafiken i de fem städer jag besökte var mördande - framfarten byggde på hög fart och snabba reflexer - men stor respekt för gångtrafikanter. Men jag skulle inte vilja köra bil där.
Slutligen undrar säkert många hur det var med NordKorea - inte ett ljud - Sydkoreanerna bara skrattade när man frågade dem. Jag återkommer till Korea i framtida inlägg - ha en riktigt skön Valborg allihop.
Nu ska jag ner och äta ett sillbord med en snaps
G.O.M.

Efter påsken kommer Korea.....

Beklagar att jag inte hört av mig tidigare, men påsken tog all min energi och dessutom var jag tvungen att resa till Sydkorea. Någon måste ju hjälpa dem mot Kim Jung Il...! Nejdå, det är en vanlig tjänsteresa - illa vald tidpunkt bara. Sydkorea, vad finns att berätta? Snälla, gästvänliga människor. Starkt hierarkiskt, med en för oss ovanlig syn på tillvaron när det gäller människors lika värde och jämlikhet. Vi är statens gäster så vi har det väldigt bra. Landskapet påminner om Grekland, Kreta, kargt, få djur, små ofta " ruffiga" hus. Maten är mycket fisk och grönsaker - och så verkar de ha en förkärlek för söt och fermenterade produkter.
Jag får berätta mer när jag kommit hem.


G.O.M.