Var igår på begravning. En vän sedan 30 år till mig och min livsledsagarinna. Det började i julas med en förkylning som inte ville ge sig och efter någon månad konstaterades en tumör i lungorna. Strålning och cellgifter, den var beroende på läget ej operabel. Men allt verkade fungera. Avslutade terapin någon gång i juni.
Efter några dagars hemmavaro, en morgon, ingen balans. Åter in på det stora sjukhuset i den stora staden. Nu hittades tumörer, troligen metastaser, i hjärnan. Ännu mera strålning som sätter ner kroppen och gör en infektionskänslig. I Juli åkte hon in akut med andningsbesvär - lunginflammation - kroppen orkade inte. Hon efterlämnar make, två vuxna barn, ett barnbarn och ännu ett på väg, samt massor av vänner.
Hon slutade röka för ungefär ett år sedan. Född 1950 precis som jag - och hade också, som jag, bestämt sig för att påbörja pension detta år. Ville ut och resa och umgås med maken, barnen och barnbarnen. Men det ville inte ödet. Visar ånyo hur viktigt nuet är - ta vara på det och varandra - livet är för de levande.
G.O.M.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar