Sorkfeber med flera blödarfebrar

I mitt inlägg om Ebola och andra allvarliga blödarfebrar lovade jag återkomma med de lite mer "ofarliga" och här är jag nu. Underlaget till innehållet har jag plockat från olika håll. Vilka anger jag under rubriken för var och en av sjukdomarna.

Denguefeber

Professor Lars Hagberg, Infektion/Göteborgs Universitet

Professor Lars Rombo, läkare, i infektionssjukdomar och resemedicin,Mälarsjukhuset, Eskilstuna.

Bild som visar hur hemorragisk dengue kan se ut
 på solbränd och icke solbränd hud. De ljusa partierna
är normal hud (Bild från Rickard Eitrem, Karlskrona).
Från: http://www.internetmedicin.se/page.aspx?
id=2283

Denguefeber orsakas av ett virus tillhörande gruppen flavivirus och sprids via myggor inom Aedessläktet. Den drabbar ungefär 100 miljoner personer per år i Afrika, Asien, Mellan- och Sydamerika och under senare år även i södra florida USA. Under regnperioder när det finns mycket myggor, kan sjukdomen spridas snabbt i epidemier. Varje år får mer än  hundra svenska resenärer denguefeber. De flesta smittas i Thailand. Sjukdomen smittar inte mellan människor.. Förutom människor verkar vissa apor kunna fungera som reservoar.
Det finns fyra olika serotyper av viruset vilket innebär att har man utvecklat sjukdom med en serotyp så är man immun mot den men kan få någon av de tre andra. Risken ökar för att man ska bli allvarligt sjuk med antal gånger man haft sjukdomen.
De myggor som sprider viruset är av en aggressivare art och sticker på dagen. Därför är det svårt att helt skydda sig mot stick. Myggmedel och skyddande klädsel. Det finns inget vaccin mot denguefeber.

När sjukdomen bryter ut kommer symtomen snabbt :

• rödsprängda ögon
• hög feber med frossa och svettningar
• huvudvärk och värk bakom ögonen
• kraftig värk i musklerna och leder
• små röda prickar på kroppen liknande mässlingsutslag, ffa i armhålor och ovansidan fötterna

Större blåmärken är symtom på att man fått den mer allvarliga formen av denguefeber (Hemorragisk denguefeber). De kan märkas efter några dygn.Det är en ovanligare, men allvarlig, form som sällan drabbar turister. Barn under 1 år löper störst risk, medan äldre barn och vuxna anses drabbas av denna komplikation om man tidigare haft sjukdomen. Febern pågår 2-7 dagar i kombination med illamående, kräkningar, buksmärtor, led-och muskelsmärtor och huvudvärk. Sjukdomen övergår därefter i en fas som kännetecknas av blödningar från slemhinnor, till exempel munslemhinna, mag/tarmkanal och i huden (syns som blåmärken).

Dödligheten i blödarformen är hög om man inte kommer under behandling. Virusinfektionen kan inte behandlas, utan går över av sig själv. Men blödningarna gör att man förlorar mycket vätska och därför kan man behöva få vätska direkt i blodet, så kallat dropp.

Vad ska man gör för att slippa få sjukdomen - naturligtvis undvika myggbett genom att ha ätt klädsel och använda myggmedel. Vaccin saknas ännu men många studier pågår. Aedesmyggan är, till skillnad från andra myggor, aktiva även under dagtid och förekommer även i stadsmiljö.

Gula febern

ProfessorLars Hagberg, Infektion/Göteborgs Universitet

Professor Lars Rombo, läkare i infektionssjukdomaroch resemedicin, Mälarsjukhuset, Eskilstuna.

Gula febern orsakas av ett flavivirus och överförs av myggor antingen från apa till människa eller från människa till människa. Sjukdomen finns i tropiska Afrika och i Sydamerika. Sjukdomen finns ej i Asien. Inga svenska fall finns rapporterade de senaste 10 åren.

Gula Febernmyggan (Aedes aegypti)
Från: http://www.biogents.com/cms/website.php?id=/
de/contract/test_animals/yellowfever_mosquito.htm

WHO uppskattar att gula febern orsakar 200 000 sjukdomsfall och ca 30 000 döda varje år i ovaccinerade populationer, framför allt i Afrika. Gula febern ingår i sjukdomsgruppen hemorragiska febrar.

Symtomen kan vara allt från milda till mycket allvarliga. Ospecifika symtom såsom feber, huvudvärk, muskelvärk och illamående som klingar av redan efter ett par dagar kan vara de enda tecknen på att man är drabbad av sjukdomen. Men i 15% av fallen övergår sjukdomen efter en temporär förbättring i en toxisk fas med återfall. 

Symtomen är då 

• Hög feber, buk- och ryggsmärtor.
• Blödningar, t ex näsblödningar
•  Leverinflammation med gulsot (därav namnet GULA febern)
• Njursvikt
• Sjunkande blodtryck beroende på blödningarna och vätskebrist
• Koma, kramper
• Skador på hjärtmuskulaturen

Behandling saknas MEN det finns ett väl fungerande vaccin (över 95% skyddseffekt) mot gula febern. En dos skyddar mot sjukdomen i 10 år. 

Praktiskt ska man tänka på att använda myggmedel och lämplig klädsel i drabbade områden, speciellt kvällstid.

Sorkfeber (nephropathia epidemica)

ProfessorClas Ahlm, Infektionskliniken/Norrlands universitetssjukhus
Christina Ledin, läkare, specialist i allmänmedicin,Karlstad.

Sorkfeber (nephropathia epidemica) ingår i gruppen sjukdomar hemorragiska febrar. Den orsakas av Puumalavirus, tillhörande gruppen hantavirus. Människor smittas vanligen genom inandning av partiklar, t ex damm infekterat med utsöndringar(urin, avföring, döda djur) från skogssorken (Myodes glareolus) som bär på viruset. Troligen kan Puumalaviruset klara sig utanför värddjuret i flera veckor. Under så kallade sorkår, då sorkpopulationen är ökad, ses betydligt fler fall av sorkfeber. Smitta förekommer vad vi vet inte mellan människor. Sjukdomen förekommer främst i norra delen av Sverige, framför allt norr om Dalälven, men sydligare fall och "importfall" kan dyka upp i hela landet. Inkubationstiden är inte känd, men tros vara 1-5 veckor. Efter genomgången infektion utvecklas en långvarig troligen livslång immunitet. Personer i alla åldrar kan insjukna och i stort sett drabbas män och kvinnor i samma utsträckning.
Symtomen kan variera stort från lindriga symtom till allvarlig livshotande sjukdom. Ungefär 30 procent av de drabbade måste vårdas på sjukhus på grund av allmänpåverkan, svår värk eller blödningsrisk på grund av minskande koagulationsförmåga. Dödligheten är 0,4 procent.
Eftersom det är en sjukdom som drabbar hela kroppen beror symtomen på vilket/vilka organ som är drabbade.

En gullig åkersork. Från: http://www.bioresurs.
uu.se/myller/jordbruk/akersork.htm

Det är vanligt att man får

• hög feber, ofta med värk i huvud,  buk, sida och rygg.
• Muskelvärk
• Yrsel, illamående med kräkningar och eventuellt diarre.
• Trötthet.
• Övergående dimsyn förekommer och är typisk för sjukdomen
• Blodförekomst i urin och avföring kan förekomma
• Luftvägssymtom som hosta och halsont
• Andfåddhet

Sjukdomen brukar också påverka njurarna, och det märks då vanligen genom att man till en början kissar mindre än vanligt, detta leder i sin tur  till svullnad och viktuppgång. Efter hand som njurarna angrips, dvs  i sjukdomens slutfas, så ökar urinmängden drastiskt.

Det finns ingen behandling mot sorkfeber, men de flesta blir friska efter en till två veckor. Under tiden får man försöka lindra besvären med till exempel smärtstillande och febernedsättande medicin.

I enstaka fall kan sjukdomen göra så att njurarna eller andra organ inte fungerar optimalt och då kan man behöva ligga på sjukhus och få behandling för det.

Behandlingen är symtomatisk, dvs man behandlar utifrån de symtom som patienten har. Har man ont i kroppen så är det smärstillande som gäller. Får man lågt blodtryck kan man behöva dropp osv.
Man kan minska risken att bli sjuk om man:

• undviker direktkontakt med skogssorkar.
• använder handskar om man ska städa eller röra vid ställen där djuren kan ha varit, till exempel i vedbodar.
• städar med våta i stället för torra metoder, så att det inte dammar.
• krattar fjolårsgräs efter regn eller när man har vattnat, också för att undvika damm
• använder ansiktsmask när man behöver utsätta sig för risk.

 Ja, det är inte bara i Afrika, Sydamerika som man kan åka på en blödarfeber - även här hemma i gamla Svedala. Med andra ord var försiktiga i gamla hölador :-)

G.O.M.