Vi vuxna är våra barns föredömen....... eller.....?

Jag har fastnat i det här med barnfattigdomen och hur vi hanterar och lär våra unga.
Som vanligt generaliserar och överdriver jag - ändå är jag säker på att där finns ett korn av sanning.

Vi män gillar sport, äventyr, tuffa dataspel - vi uppmanar ofta våra söner att vara tuffa genom vårt eget sätt att agera. Kvinnor arbetar med sin kvinnlighet, smink, kläder, utstrålning - och överför naturligtvis detta till sina döttrar. I vissa lägen går det till vägs ände och män uppmanar sina söner att spöa skiten ur någon av sonens  "polare" som misskött sig mot sonen - och kvinnor köper stringtrosor och läppstift till sina 10 åriga döttrar. Vi behandlar dom ofta som små vuxna - kanske för att vi önskar att de var det, vilket skulle kräva mindre ansvar från oss.
Vi vuxna ser på TV stor del av vår lediga tid och så har vi fest emellanåt ofta med någon form av alkohol.
Hur ofta tar vi våra barn med oss ut i naturen - när metade du med din son/dotter sist. -"Vaddå, vill dom inte, varför då.......?" Föredrar dom att vara hemma och se på TV eller spela dataspel, eller vara med polarna. -"Varför då.....?" Har du tappat din roll som förälder, som vuxenmodell - väljer barnet själv hur det ska fostras  utan att du kan påverka? Handen på hjärtat, är det inte ofta så......? Ähhhhh, vaddååå det där får skolan fixa..... .

Vi vuxna lever i en tillvaro som är väsensskild från det våra instinkter och behov säger att vi behöver. De vi möter under vardagens timmar på väg till och från arbetet, när vi handlar för middagen, när vi hämtar barnen på dagis - det är främlingar. Några vi inte känner, inte vet något om, tillhör inte flocken men ändå måste vara med. Människan har olika sätt att bemöta detta. Ett sätt är att "inte se" dem, ett annat att ta upp kampen och  pissa in revir - placera in dom i din rangordning och ytterligare ett är att behandla dem med ett tonläge och samtalsämnen som ger sken av vänskap. Oavsett vilket sätt vi hanterar det på så orsakar det stress. Stress som läggs ovanpå att hinna med på jobbet, att arbeta lite extra effektivt för att slippa övertid (som numera nästan verkar vara regel för att arbetsstyrkan är för liten och  arbetsgivaren förväntar sig att allt ändå hinns med). Stress för att hinna med socialt, gamla pappa med nya mamma och gamla mamma med nya pappa, arbetskompisarnas fest, grannarnas fest, polarens förfrågan om hänga med på fotboll/dans. Visst f-n, måste städa kåken, eventuellt laga sommarstugan, laga mat, vattna trädgården, tvätta bilen, föräldramöte - och dessutom lyssna på makens/makans önskemål om semesterresan och inredningen den nya TVn eller vad det nu rör sig om den här gången.
Det vi drar ner på är att vara förälder - när kvällen/helgen kommer måste vi prioritera oss själva i första hand för att inte krevera - och så intalar vi oss att barnen har det bra för att de är tysta och sitter still där framför datorn/TVn.


G.O.M.