Nä, ingen fara - jag skäms inte......., i alla fall inte för det jag räknat upp ovan. Lyssnade på ett radioprogram där några föräldrar beskrev sin tillvaro inne i ett ekorrhjul, och hur de inför sina vänner skämdes över sin otillräcklighet, och det fick mig att fundera.......!!.
Jag har förstått att väldigt många går omkring i en tillvaro där de känner att de måste uppfylla en massa kriterier för att inte skämmas. Jag vet inte en kvinna som inte skulle skämmas om hon kom "felaktigt" klädd till arbetet. Minst 40% av alla kvinnor jag känner skäms av att komma osminkade....! Hur många män kan tillstå att de inte kan byta olja på sin bil..! Eller att de helt naturligt tilltalas av kvinnobröst.....! Eller att de inte tycker om sallad med pressad citron....! Finns det någon förvärvsarbetande förälder som tycker att de erbjuder sina barn en optimal tillvaro....! Visst det är inget att gå runt och föra diskussioner kring - men vi behöver inte skämmas för det.
Vad jag vill säga är att mycket av vår energi försvinner på att vi känner oss otillräckliga i det att vi försöker nå upp till kriterier som vår omgivning sätter upp, eller som vi tror andra förutsätter att vi ska uppfylla. Och att vi inom oss skäms för att vi inte kan uppfylla dom. Skam har att göra med bilden vi har av oss själva. När vi upplever skam så är det ofta gentemot omgivningen, eller en uppfattning vi själva har. När man känner skam så känner man sig exponerad för hela omgivningen, man känner sig liten. Man känner sig värdelös.
Låt oss vara mer generöst tillåtande gentemot varandra. Inte måla upp vår egen förträfflighet på någon annans bekostnad, utan acceptera, även för oss udda inslag. Tillåta oss vara de vi egentligen är - och framför allt sluta skämmas för att vi är dom vi är, utan att hemfalla åt skamlöshet.
Den djupaste skammen är upplevelsen av att inte ha varit älskad för den man är, i kombination med att tvingas att inte låtsas om det.
Skammen döljer en grundläggande längtan att relatera och höra till.
Skam är mångas hemliga plåga och hinder till ett genuint socialt liv.
En avgrund öppnar sig om man inte är duktig. Att du är en alldeles egen person med egna förutsättningar kan då tunnas ut eller försvinna och du riskerar att tvingas in i en prestationsångest där du förlorar din glädje, kreativitet och kontakten med ditt innersta.
Skam får en del att sätta hemlighetsstämpel på delar av sina liv.
För somliga av oss är skammen en alltför plågsam och svårbemästrad känsla. Vi kan då frestas till skamlöshet. Det är en strategi som går ut på att vinna antingen beundran eller att injaga fruktan och obehag. Den paraderar ofta på "frigjordhet", "öppenhet" eller "radikalism". Skammen är förbytt till en mallighet eller fräckhet som andra har att utstå och underkasta sig.
Ovanstående kommer från http://www.samtal.nu/ även om jag redigerat om texten efter eget huvud.
Juliannie - en kommentar.....!!
G.O.M.
Du väljer då ämnen... Svårt att bara lämna en kommentar men håller verkligen med. Tycker att vi alla ska få ha våra egenheter och leva våra liv som vi önskar - så länge det inte skadar någon annan. Mera stolthet, mera "skryt" (jag ÄR en bra mamma) ;-)
SvaraRaderaAnledningen till ämnesvalet var att jag på radion hörde att föräldrar höll på att knäcka sig därför att de ville ge barnen det som föräldrarnas omgivning förväntade sig att barnen skulle få/ha. Jag visste du skulle hålla med!!
SvaraRadera