Nä, ingen fara - jag skäms inte......., i alla fall inte för det jag räknat upp ovan. Lyssnade på ett radioprogram där några föräldrar beskrev sin tillvaro inne i ett ekorrhjul, och hur de inför sina vänner skämdes över sin otillräcklighet, och det fick mig att fundera.......!!.
Jag har förstått att väldigt många går omkring i en tillvaro där de känner att de måste uppfylla en massa kriterier för att inte skämmas. Jag vet inte en kvinna som inte skulle skämmas om hon kom "felaktigt" klädd till arbetet. Minst 40% av alla kvinnor jag känner skäms av att komma osminkade....! Hur många män kan tillstå att de inte kan byta olja på sin bil..! Eller att de helt naturligt tilltalas av kvinnobröst.....! Eller att de inte tycker om sallad med pressad citron....! Finns det någon förvärvsarbetande förälder som tycker att de erbjuder sina barn en optimal tillvaro....! Visst det är inget att gå runt och föra diskussioner kring - men vi behöver inte skämmas för det.
Vad jag vill säga är att mycket av vår energi försvinner på att vi känner oss otillräckliga i det att vi försöker nå upp till kriterier som vår omgivning sätter upp, eller som vi tror andra förutsätter att vi ska uppfylla. Och att vi inom oss skäms för att vi inte kan uppfylla dom. Skam har att göra med bilden vi har av oss själva. När vi upplever skam så är det ofta gentemot omgivningen, eller en uppfattning vi själva har. När man känner skam så känner man sig exponerad för hela omgivningen, man känner sig liten. Man känner sig värdelös.
Låt oss vara mer generöst tillåtande gentemot varandra. Inte måla upp vår egen förträfflighet på någon annans bekostnad, utan acceptera, även för oss udda inslag. Tillåta oss vara de vi egentligen är - och framför allt sluta skämmas för att vi är dom vi är, utan att hemfalla åt skamlöshet.