Riktigt så här ser det inte ut där jag bor - men det är ett vackert exempel på "blåning" (hittat på http://files.reseguiden.se/files/75/rg_1461675_m600.jpg) |
Var och varannan dag sitter jag och skakar på huvudet år vad någon politiker sagt, gjort eller inte sagt, gjort. Att vara politiker är nog otroligt otacksamt. Aldrig man får alla med sig, alltid någon grupp som ska på en och hacka. Dessutom ett ständigt ökande politikerförakt/misstroende. Jag har sett "de gamla gubbarna", Erlander, Sträng, Hermansson, Bohman, och allt vad det hette. Varför hade jag/man inte samma förakt/misstroende för dom. Det fanns säkert dom då som nu som också utnyttjade systemet för egen vinning. Men likväl kändes det inte så, eller var det inte så uppenbart? Jag upplevde att man slapp sådana genomskinliga "tokdumheter" som man hör numera. Är det de politiska partiernas rekrytering som ändrats så att politiker har blivit ett yrke, en möjlig karriärväg till makt och pengar, utan några andra kompetenskrav än ett välsmort munläder ? De politiska partierna tar in sina proselyter, för fram dem som de tror kan föra partiet till maktställning, inte de som skulle gynna samhället bäst. Och sedan får vi en begränsad skara egocentrerade marknadsförare att rösta på. Vilket företag skulle använda principen att alla är välkomna upp i ledningen oavsett kompetens. Att rösta känns som ett skämt - vad har jag för val - jag röstar på ett parti som egentligen inte ställer några relevanta kompetenskrav på de som ska styra Sverige. Ja, ja..... jag vet jag överdriver - men håll med om att lite så här är det. Och jag vet......vi har demokrati, och vi får vad vi röstar på, och jag kan inte föreslå något annat system. Men kanske de politiska partierna skulle börja ställa lite kompetenskrav och head-hunta lämpliga KUNNIGA representanter. Makten utgår inte från folket - den utgår från de politiska partierna. Jag känner mig inte som medborgare jag är en undersåte..........
Så tänkte jag där i "blåningen".
G.O.M.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar