Tänk dig att du sitter på din arbetsplats - du är där för att bygga upp en mackapär med hjälp av småfinockler. Arbetet är inte svårt men kräver koncentration eftersom du också måste förstå vad du gör. Nu är ditt problem att övriga på arbetsplatsen inte är lika ansvarstagande som du utan skiter i sin uppgift och istället skrålar och pratar med varandra. Ibland till och med slängs saker genom arbetslokalen. Det har gått så långt så vissa inte ens tar av sig ytterkläderna när de kommer på morgonen. Egentligen är vi tvingade att arbeta här för att överleva i vårt samhälle, men ändå går en del hem innan arbetsdagen är till ända. Alla som arbetar här är beroende av att få ut sin lön när arbetet är slut - de som presterat bra får mer i lön - de som presterat mindre, sämre. Enkelt och logiskt - inte sant. Många här kommer inte att få ut någon slutlön som de klarar sig på resten av livet. Själv kommer jag att få en sämre än vad jag är värd eftersom jag får så svårt att koncentrera mig när det är sådant oväsen.
Det konstiga är att vår chef, som sitter i samma rum som alla vi, inte bryr sig. Det är precis som Han/Hon tänker -"De får skylla sig själva - tids nog upptäcker de vad de gått miste om". I år begärde cheferna en lönehöjning på 10000.-, borde det inte innebära att de i så fall är duktiga på sitt jobb - att få oss att prestera. Min familj vet inte om att jag har det så här på jobbet - och visste de, skulle de ändå inte kunna göra något. Varför gör ingen något.....?
Vad jag beskrivit...? En arbetsplats i ett utvecklingsland....? Nix, en svensk skola ........ !!
G.O.M.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar