Honungsfällan

Besökte ögonläkaren igår. Efter en diabetesdiagnos ska man kollas igenom - det är fötter, hjärta, njurar och näthinna.
Har tidigare varit till en Medicinsk fotterapeut som under 60 minuter filade, masserade och smorde in fötterna. Hon konstaterade att fötterna var OK men krävde terapi en gång i kvartalet...! inte vet jag? Det var varken kul eller skönt - mest pinsamt, men det kanske är för att jag är G.O.M. Nu var det i alla fall ögonens tur. Jag har tidigare sprungit på ögonmottagningen på Akademiska för jag har ett nevus, "födelsemärke", i mitt vänstra öga, och det intresserar dem så jag brukar bli inkallad då och då för att få det fotograferat. Det är relativt vanligt med födelsemärken i ögat men man vill ha koll på dem eftersom de kan omvandlas till den betydligt elakare formen melanom. I alla fall så har jag knallat där då och då och haft samma kvinnliga läkare hela tiden. Hon är suverän - noggrann, förklarande och vänlig. Otroligt engagerad, och man kan riktigt känna hur hon lever för sitt arbete. Hon har alltid varit liten till växten, men nu upplevde jag henne mindre än vanligt, och hon såg så trött ut. Vi har ibland talat om mina kinaresor och hon har sagt att hon också skulle vilja resa dit. Så jag frågade henne om hon gjort slag i saken och besökt det stora landet. 
Men - nej, det hade hon inte. Men hon hoppades att få komma iväg med sin son om lugnade ner sig på arbetet - och så la hon till - om jag lever så länge.....!! -Brrrrrrr...., något med iskalla fötter klev runt i nacken på mig. -Vad då lever så länge....!! Jag tog mod till mig och talade om för henne att jag tyckte det var dags att hon tänkte på sig själv istället för jobbet.
 Då berättade hon att hon sedan 6 års åldern velat bli läkare - att hon arbetat för detta hela sin skolgång. Och när hon var färdig läkare ville hon bli en bra läkare som hjälpte sina patienter - och där var hon fortfarande. Det vara bara det att i andra änden av hennes ambitioner fanns Akademiska sjukhuset som krävde mer och mer och mer för att kunna spara in på ekonomin. 

Så här ser man ut när man en
natt under sömnen har fått ett
getingstick i ögat.

Naturligtvis springer hon mer och mer för att hinna med och för att inte hennes patienter ska bli lidande. Kort sagt här har vi en läkare, ett föredöme för den hippokratiska eden, en hälsans guldgruva för patienterna, som håller på att slitas ner till fotknölarna av sjukvården. När hon lägger av vad kommer då..., en stafettläkare som tänker mer på plånboken än på kvaliten för patienten, eller.... .

Jodå - mina ögon visade sig vara helt OK, förutom tendenser till gråstarr och en tryckskillnad på 3 mm Hg. mellan vänster och höger öga. Jovisst ja, lite glaskroppsavlossning också... , vilket förklarar varför jag ser svarta katter som smyger förbi i utkanten av synfältet.


G.O.M.